Ollies värld.....

Ollies värld.....

Onsdag, mitt i veckan

Idag....Posted by Olavi ahokas Wed, October 29, 2014 14:21:34

Onsdag – Efter en rejält regnig morgon och natt, så skiner solen som inte orkar riktigt smälta de jättepölar som finns kvar. Det är tyst i skolan, bara några lärare som kommer och går innan de försvinner för sin ledighet ett par tre dagar. De har av vad jag kan se fått gå på föredrag som verkar inte varit så jättelysande, tydligen är det om könsroller och sådant. De ska få viga ut sina vyer för att se över det svart vita om mannligt kontra kvinnligt, att bemöta fördomar, deras och andras. Undrar egentligen om det funkar så? Att ett föredrag kan förändra allt, alla saker man har fått hemifrån, från medierna och dels det man upplevt eller tycker själv eller vad man har hört. Tänk om det eviga tjatet om tiggarna, en del säger att det är ligor, en del säger att det är folk som gör det självmant. Här i Mora har det varit väldigt många som undrar om det.

Själv tror jag inte har sagt många ord idag, Facebook är sig lik, med ungefär samma sak som upprepas och just nu saknar jag lite det meningslösa chattet på dejtingsidorna. På slutet gjorde jag löpande band av det hela. Hade jag kommit på en klämmig, lite personlig mess, som var rätt unik eller söt så klistrade jag den på dem som såg intressant och väntade in reaktioner. Fick jag vettigt svar, så fortsatte jag för de flesta svaren var rätt lika. Fult? Jadå, men effektivt, på så sätt kunde jag gallra ut lite innan det var dags.

Ska snart till ett litet ställe för att lämna in mitt CV, skulle gjort det igår men jag blev upptagen med mörkläggningsgardinerna och det blev lit sent med lunchen, var trött och hade nog inte det fokuset som behövdes. Så därför gör jag det idag istället. Lite så där spontant men why not. Kan ju inte få mer än ett nej, så det är vält värt ett besök. Men jag har ögonen på annat också, fyller i olika kedjors sidor där de har någon form av platsbank, vilket är rätt tidskrävande men det är bra att ha det gjort. Fast det hela är lite olustigt för mig, det känns lite som mössan i handen, som tiggeri, samtidigt som i andra fall har jag lätt med ”marknadsföring”. När det gäller andra är det inga problem. Vet ju inte om jag är så extremt lysande på saker. Men det här året har varit ett riktigt uselt år och jag tänker inte ha det så nästa år. Förändring till det bättre önskar jag mest för nästa år. 2015 ska bli ett väldigt bra år, hoppas jag.

Funderar lite om helgen som kommer, det är inte så mycket helger innan jul så egentligen ska man passa på men det är ju det där med utgifter, vinterbilen bör få däck fram så de kommer förstås inte gratis. Den första snön borde komma hit i dalgångarna snart för det blir ju både mörkare och allt svalare. I förra veckan kom den i höglandet i blixt visit, så det borde komma rätt snart. Så om jag ska iväg, beror dels på räkningarna och väder. Är det risk för halka så här under jaktsäsongen är det smått farligt och gå ut i Mora eller Orsa funkar nog inte. Det är knappt något uteliv här kvar. Gå på ställen med gymnasieungar känns väldigt fel, så få se vad det blir. Men något borde ju kunna bli.

Det är snart november, månaden som är en enda väntan på snö och på den ljusexplosionen som är advent. Nu börjar man på allvar kolla på vad som ska köpas eller ersätta de ljus som vi har haft på tomten. Att sätta upp allt tar lite tid och trots allt även om man är försiktig med ljusslingor och annat är det alltid något som har gått sönder, givetvis kan man inte ersätta någon lampa som har gått sönder utan måste ersättas. Det är kul att sätta upp det och när det är nysnö på marken ser der rätt häftigt och inbjudande ut. Fast dit är det ju några veckor dit. Innan det är det ju Allhelgona som gäller. Ska varje besöka en grav till en polare som gick bort några år sedan och placera dit ett ljus. En årlig tradition som är rätt mysig, om man hittar graven. Det visar att man inte har glömt sina vänner. Han var den första som var yngre än mig som avled av mera naturliga orsaker och det fick mig reagera lite om det här med livet. Han hade varit på en fest i Trondheim och där sa hjärtat ifrån av hans livstid där maten bestod av Gorbys pizza nedsvept med svart kaffe och kanske en whiskey för mycket på helgerna men han var omtyckt av alla och en skitsnäll person.

Det är tyst här, tyst som i graven, dags att ta mina penaler och kolla på det där jobbet därute. Kanske finns den eller inte. Men om en timma eller så vet jag. Kramar!



Tisdag och det blåser....

Idag....Posted by Olavi ahokas Tue, October 28, 2014 15:36:57

Dagens Långa....

Tisdag - Ännu en blåsig dag det är runt tre på eftermiddagen och det blåser rätt rejält utanför. Vinden piskar träden och ser till att de sista av löven faller ner. Fast det r rätt varmt nu, 15 grader så här års är väl inte fel, eller hur? Idag har jag mest sökt jobb på jobbet, hjälpt till med att få i ordning en mörkläggnings gardin som har blivit felsynkad. Uppenbarligen ar det varit en kreativ elev som har dragit ner det. Hur som helst så är den rätt skrynklig efter vår misshandling men nu funkar den igen. Härligt med lite modern teknologi, den ska ju funka i alla lägen. Den biträdande chefen har tydligen skällt ut vaktisen som verkar tappat sugen, som många andra.

Jobbsökeriet är rätt fascinerande idag, du skickar in ditt CV via formulär och väntar på att ett under ska ske. Känns lite onödigt att ha skrivit det eftersom alla tycks vilja ha den via formulär i nätet, men jag har reviderat mitt, så nu finns den i två versioner. Är väl inte mycket nöjd över hur den blev för jag har vid sidan om stoppat min nos lite överallt, har inte varit rädd för att sticka in den heller, fast de sista åren har jag varit reserverad med uppdrag. Mest för det är så trist att göra ett jobb ”som det är sååå bråttom med” och sen får den ligga för att motparten försvinner mystiskt bort så fort det är dags att betala. Nästa gång jag jobbar solo ska jag skaffa en HD och gå med i en hojklubb, det verkar nog hjälpa vid indrivningar.

Än så länge bearbetar jag lokalt och ska sen gå runt som vattenringar söderut. Vad jag vill jobba med är egentligen det jag nog behärskar bäst men det är inte mycket marknad för det nu och jag har bara arbetsprov att visa. Jag ville mycket och tog åt mig mycket uppdrag förr, så det var bara försöka lösa det så gott det gick och se till resultatet blev så kanonbra som möjligt. En del grejer jag gjort är väldigt snyggt och proffsigt och det är jag rätt stolt med.

La ner datingsidorna, hade halvträff med några stycken men de lyckades träffa de nyckelord jag har för att jag ska tappa intresset. Dels var det mycket frågan om min ekonomi, något de ska i varje fall i början skita i, det är något som jag tycker nog kan dyka senare, efter man har träffats. Det är ju mycket innan det som ska funka, som att man tycker att det är kul att ses och att man trivs med varandra. Sen därefter får man pussla ihop allt. Oavsett god eller dålig ekonomi, så behövs det att det känns rätt. Jösses, det är gott om prinsessor där ute och så få prinsar. Hörde också av tjejerna att det är en hel del svin och pervon ute bland oss killar. Kanske är det för att man tror att man på sin sida av skärmen kan leva ut lite mot den andra som sitter på sida bakom sin skärm. En del kanske kan leva ut sina hämningar de har annars, fan killar dags att skärpa er!

Men samtidigt är det så, i varje fall i mitt fall att när man skriver kan man formulera sig annorlunda. Har ju försökt att ge en bild att jag inte är ute efter något tillfälligt eller att jag inte är en i raden av sjuka snuskgubbar. Med andra ord ser det ut så här i vår värld, alla dessa putande prinsessor som jagar sina prinsar som möter mest svin. Det är väl en god generalisering av sidorna idag. I vilket fall så känns det alltid när man får en träff att man har klarat av sig genom ett av de första nålsögonen, nästa är på gång och den är omgärdad av minfält. De flesta jag träffat har klagat över sin ekonomi och jag har tappat mitt intresse nästan omgående. Jag vill ju vara mer än en plånbok och resurs.

Jobbet är dött nu, intresset för den i respiratorn, det är tyst nu när eleverna är på lov och lärarna lär sig nya rön och genomgår en hjärntvätt för att anpassa sig för det. Men ungarna är tillbaka nästa vecka igen och nu när sista biten av terminen är kvar så blir det en del prov innan julen, för 9.orna är det blodigt allvar för de ska söka sig vidare men för de andra är detta ännu något som är så långt borta. Men det är rätt roligt att se utvecklingen av eleverna som sakta under den sista årskursen får mer fokus och blir till deras sätt allt mer vuxna, även vägen dit inte alltid går så spikrakt.

Imorgon ska jag ta cabben ut för att ge den tvätt så att jag kan i veckan köra den till sin vinteride. Känns nu lite overkligt att jag har den för sedan jag fick vinterbilen i ordning så har den fått sitta i sitt garage. Om vädret tillåter ska cabben få en liten motionsrunda innan så att jag inte möter en bil med dött batteri när jag ska köra den till bilhandlaren. Den får ganska så behaglig vinter, med plusgrader i lokalen även när det blir ner mot minus trettio. I morgon blir det en kortare dag, vilket är bra. Kramar!

Onsdagstankar...

Idag....Posted by Olavi ahokas Wed, October 15, 2014 11:16:59

Onsdag – rått och kallt som sig bör i årstiden. Det är väl försent nu med brittsommar eller hur. Väderomslag på gång sägs det. Högtryck på gång och nu när vintervädret är här betyder det egentligen en sak, kyla. Orsasjön är tömt på vatten, inte hela men det är ganska långt till vattnet vid badet, kanske femtio meter längre ut än i somras. Men så är det ingen som ska bada nu. De välfyllda stränderna saknar liv, de norska turisterna är borta, till och med gässen har flugit iväg någon annanstans. Det är tomt och tyst. Det är någon enstaka par som sakta promenerar med sina hundar på promenadstråket längs med stranden, någon tjej med vita hörlurar som tar en power walk, avskärmat från världen. Blint stirrande ner på asfalten, här ska det brännas kalorier och se till att den cerisefärgade dressen ska mörkna av lite framkramad svett.

Det är halvvägs i hösten. Den mer charmiga delen med relativt bra med värme och de relativt ljusa kvällarna är borta till kanske till senare delen av april. Färgprakten som faktiskt tar sig bäst i morgondimman har passerat sin höjdpunkt och nu så i år blev det lite sämre med prakten, den kom lite ojämnt. Den lilla lönnen på gården har först nu fått sina blad gula samtidigt som de mäktiga björkarna har redan tappat sina löv. De kalla nätterna under hösten har nog sett till att björkarna hade bråttom i år. Även rönnen som var nästan lila, har tappat sina löv. I år har kajorna inte brytt sig om bären som skrumpnat ihop. Så i helgen får man ta reda på löv, en massa löv på gården och vid stugan mittemot tvärs över vägen. Vi är där, sommarhalvåret är över, i brytpunkten mot vintern. Det är kallt, rått och allt och alla väntar sakta på den första snön. Jag har redan sett den, med mina semestervanor så får jag se det tidigare än de flesta. Såg det under min Norgetur, som nysnö på de högsta topparna och det såg väldigt vackert ut, som sockerpuder på en bakelse. Synd bara att den konstiga mixen av väldigt hårda vindar och dimman inte gav några vettiga chanser för foto.

Missade i år att åka till en fäbod för att fota höstprakten. Men kanske kan det bli fotomässigt läckert med bilder därifrån i dimma, nu när majoritet av bladen har ramlat av. Med enstaka blad på träd i en miljö som nästan klätt sig i grå ton i allt, även kåkarna i timmer har en mörkgråbrun ton. Det kan lyckas, det gäller bara få rätt ljus, det är lätt nu att allt blir för mörkt på bild. Det är en av de läckra platserna dit turisterna inte har hittat och vägen dit är kanske inte lämpad för husbilar och än mindre för husvagnar. Har man tur så kan man se en tjäder tupp på grusvägen, kaxig nog för att tro att den äger vägen, som en stursk yngre man efter en krogkväll. Brukar åka dit för att ta bilder vid nysnö till material till julkort. Det är charmigt med de gamla fäbodstugorna som ligger tätt kring de få smala gatorna. Det är mycket alpkänsla där, även om bergen som bygger en rätt mäktig bakgrund är inte så imponerande höga.

Julen i år kommer nog bli väldigt stillsam, även om jag spanar efter julen som börjar ta allt mer plats i butiker och diverse skräpreklam i postlådan så känns det som något fel i år. Firar jul av den anledningen för att det sakta börja går mot rätt håll igen. Mot ljusare tider, det där med Jesus födelse är ointressant för mig. Tror nog att han har funnits, tror mer på att han var en vanlig men mäktig upprorsmakare som protesterade över de grymma romarna som hade invaderat Palestina och någonstans i ett förtryck så börjar man protestera. Antagligen så hade uppviglingen ett tragiskt slut och dess ledare hängdes på korset, kanske under påsken för att ytterligare förnedra de som hade förlorat kampen. Många dessa ledare i diverse kamper finns även idag. Även om två av 1900-talets stora är nu borta, tänker då på Gandhi och Nelson Mandela. De hade mod att leda kampen för deras rättigheter på fredligt väg, även då när motståndarna satte emot våld mot dem. Att kunna stå emot våld och fortsätta med fredliga protester visar långt mer mod än en AK47.a eller en granatkastare i näven. Undrar vad skulle häda, om Jesus dyker upp idag? Tidningsrubriker i väst och USA med en allians drar ut i krig, mot ännu en religiös extremist!?

Lugnt på jobbet idag, sovit dåligt, är väldigt seg och det är stiltje på jobbet och inombords. Lustigt nog så ringde Telia igår och de vill sammanföra mina telefonabonnemanger till ett konto, vilket medför att jag får ännu en ny smartfån att trilskas med samtidigt som kostnaden ska bli lägre mot att jag har abonnemanget i 2 år. Helt okej, för här ute gäller Telia, om man vill ha en vettig täckning. Komiska är att den kommer nu, när telefonen har blivit tyst, jag ringer knappt numera eller SMS.ar, vilket gör att de är knappt någon som hör av sig.

Men det är rätt lustigt hur hård konkurrens det är. Det är viktigt att binda sina kunder numera för att behålla marknadsandelar. Kanske ska jag öppna en mobiltelefonmuseum snart? Ska vara provvakt men det är få med de nya rutinerna i år som ska göra omprov, så det blir att snickra om mitt CV och annat ytterligare. Ska sätta en timma varje dag till att aktivt söka jobb på förmiddagen och en timma till på eftermiddagen. Men det är hårt konkurrens om de få platserna som finns.

Tänkte på till sist gratulera till alla stockholmarna. Nu är Stockholm enligt Wikipedia Nordens största stad och man har därmed passerat Köpenhamn som ligger tätt efter. Tänker på hur det var ännu på 1990-talet på Drottningholmsvägen vid högtrafik, ett totalt stopp och var man dum nog att hamna där så tog det en timma att åka till stan från Vällingby. Hoppas att infrastrukturen har byggts upp bättre så att den väldiga inflyttningen inte skapar problem. På min tid fanns inte tvärbanan, man hade visserligen börjat med att bygga in spårvagnsspår för det som var museibanan till Djurgården. Spårvagnar är mysigt inslag i staden och nog mer vettigt än massa bilar men även i stan behöver man ju den för att ta sig fram. I varje fall på min tid om man skulle åka någon annanstans en till centrum. Inte alla jobbar runt T-Centralen ju. Kram på er!



Regnig torsdag...

Idag....Posted by Olavi ahokas Thu, October 09, 2014 13:18:04

Dagens långa...

Regnig kall o mörk torsdag. Typiskt trist höstdag, har Robert Miles på musikspelaren på, det kalla pianoljudet med lite eko på från "Children" är perfekt idag. Har inte skrivit mycket på sista tiden. Mest för att det är lite bökigt hemma att skriva. Borde göra något åt det. Har inte gjort något vettigt alls på semestern, mest slöat framför datorn eller fixat till med lite små ovettiga saker. Just nu känns det rätt att göra det. Children låter som höst, sorgsen enkel ton som är rätt genial. är inte värst sugen på något, det känns som det inte spelar någon roll egentligen för man lever i en tunnel nu, kanske mer än andra höstar.

Det regnar rätt kraftigt ute så någon vistelse utomhus lockar inte heller. Köpte lite videofilm en box med hordkokt action, en dokumentär och box Machahan för en hundring. Det sista som ren nostalgitripp, när jag var liten var det så stort. Kollade på en stund på pilotavsnittet och allt känns så konstlat och präktigt i det. Den får nog i fortsättningen samla damm. Jisses hur gammalt det känns idag. Trovärdigt?, är det knappast i dag. Hade tänkt på en träff med en dam som bor lite norrut på kusten men det tycks alltid vara något problem så jag fasar ut det där och skippar planerna. Dessutom ska Corroded spela i Rättvik. Alltid vela se dem live, de låter bra i de clips jag har sett, än lever hårdrockaren i mig. Musikmässigt lever jag lite dubbelliv, gillar det mesta men om jag får en gitarr i handen blir det mycket dist och tunga riff. det är rätt mäktigt att göra det. Kraften i den är fränt, och det är lätt att döda bort en god stund så. Men idag funkar Robert Miles rätt bra. Jag är inte deppig, mest osocial och apatisk och orkar inte bry mig om mycket, är mest trött och less.

Höstfärgerna är här, kanske har höjdpunkten passerad för det börjar bli gott om gula blad som har singlat ner i vinden och av de kalla nötterna, björkarna på gården är stora och mäktiga och producerar gott om löv, än är de flesta kvar på träden men det varar nog inte så länge. Sen blir allt kalt och tyst i väntan på snön. För mig är den här årstiden bara en kall mörk tunnel. Funderar på göra något vettigt idag, fast kanske blir det en biltur innan det blir mörkret, ett perfekt ställe att lyssna på Sade och Enigma då. Allt blir då nästan som att man tittar på en lång musikvideo och man rycks med i det, man blir ett med bilen och synintrycken smälter samman med musiken. Sade funkar dessutom extra bra nu, Sade är samma ord som regn på finska. Det är rätt häftigt! Kanske tar jag mig en längre tur imorgon, eller så åker jag och träffar henne ändå. Kan inte bestämma det nu, tar det sen. Men det känns lite som det är repris av det som har hänt förr. Har alla kvinnor idag bara problem som någon ska magiskt hitta den rätta formulären för att lösa allt? Just nu vill jag ha det lite mer enkelt för jag har egna problem att fixa och någonstans börjar det bli tomt på både empati och mycket annat.

Det där med en kompis har blivit ihop med mitt ex sambos bästa väninna har gjort att jag har tänkt på det som hände då, plötsligt har det blivit lite framdraget ur den garderoben jag har trott har varit tomt, lite ovälkomna just nu. Vet inte hur jag ska hantera det, funderar på att ha en väldigt låg profil med dem nu. Vissa saker mår nog bäst av att vara gången historia och jag har aldrig varit så värst nyfiken över mina ex. Jag sörjer dem och försöker lägga locket på, så bra det nu går. Har varit kär två gånger, förälskad oftare, men känner att det hela är passé, det är som kolla på Machahan . Det var bättre då det begav sig och saker och ting som var bra förr blir inte bättre med tiden när det blir till en repris. Man ska nog fylla tiden med nytt och jag har så pass mycket tomhet så jag kan fyllas med mycket. Jag är mest ett skal numera, det är väldigt mycket tomhet i mig. Hösten gör det inte bättre. Årstider flyter ihop, det var ju nyss sommar och det är snart november som jag aldrig gillat.

Semestern nu var mest för att vinna tid, att sno bort två veckor av hösten och fundera om saker runt omkring men det har väl inte funkat så. jag känner mig inte längre hemma i mig eller där jag bor, det känns som jag är en zombie i en värld av andra zombies, eller bland folk som på det ena eller andra sättet försöker dämpa det som tynger dem. Vare sig med missbruk eller shopping, man försöker skaffa sig en stund av lycka och fly sig en stund bort tills nyhetens glädje försvinner tills världen kommer ikapp. Hösten är en tid av ensamhet och längtan efter något som egentligen inte finns där, drömmar och illusioner, bland löv som inte längre behövs och sakta dinglar ner i vinden till sin död. Brr... det är ensamt i min kammare, behöver värme, inte sådan som kakelugnen eller elementen ger, men mänsklig värme. Regnet ökar och slår mot takplåten och det är mörkt. Höstkramar från en frusen själ!

Tisdag....

Idag....Posted by Olavi ahokas Tue, August 12, 2014 13:58:16
trött att dra fram ett element och plugga in den. Inte därför jag sov dåligt, men för att jag lät tankarna dyka upp igen. Det är trist att sova ensam nu, dubbelsängen känns som en kall ocean av ensamhet och tomhet. Somnade nog vid femtiden, med datorn igång med samma monotona ljud av hur man bygga en sak. Börjar nog luta mot att jag ska ta mig i kragen för att söka hjälp. Jag skäms för det, jag har velat rida ut det hela själv. Men ingenting av mina tricks funkar, jag har genomskådat mig själv. Just nu börjar den brådaste tiden på jobbet, skolstarten så jag får vänta några veckor tills jag får tid. Det vore så löjligt fel att göra det nu. Varför var det så perfekt i början med exet? Varför hände det nu när det hände? Jag hade tröttnat på förhållanden och hade stängt butiken när det hände i år innan? Var solo i fem år, utan att egentligen anstränga mig. Visst fanns det flirt men det stannade där. Jag hade blivit duktig i att dra ut innan det skulle bli något annat än flirt. Jag gav järnet och det var inte tillräckligt, nu är det någon pundare som gör henne glad. Konstigt nog är det närheten och även sexscener som dyker upp. De4t funkar så här, jag känner av hennes fingrar eller hand mot min rygg, myser ett tag och sen får jag bilden av någon har sex med henne. Jag är ensam, hon njuter av någon som inte är jag. Det hon får, det får jag aldrig ge, inte till henne eller någon annan. Känns tungt att behöva stänga ner allt det där. Behöver närhet, behöver sex behöver att ha någon som skickar ett gulligt mess, gulligt brev eller paket.

Läste inatt att Robin Williams har gått bort, självmord efter depression och eventuellt missbruk. Han var kanske det roligaste komikern jag har sett, såg och laddade ner en stå upp från hans senare år och jag har nog sällan garvat så mycket. Han måste ha känt sig väldigt mycket utanför, trots familj, framgångar och en hög med pengar. Livet blir inte rikare av pengar, även det underlättar. Den rikedomen måste man nog hitta i sig själv, sätta nya drömmar och mål när man på en sekund kan förverkliga de gamla. Det som pengar ger är mera tid, inte att du lever länge utan friheten av disponera din tid själv. Utan drivkraft eller idéer så kan den tiden bli ett fängelse, oavsett hur stor pool du har, blir det nog långtråkigt i längden att ligga i din vilostol i Hawaii-skjorta och stråhatt och pimpla i dig pina colladas.

Han var dessutom mycket trovärdig som skådis och kunde något som några i Hollywood inte kunde, sprida en känsla av äkthet och värme. Har sett en del kändisar vars värld inte funkat, umgicks med en på 80-talet som gick bort när han var 36 eller så. Han körde rätt hårt med droger fast när han var i Sverige såg jag mest festa med alkohol, och det ganska rejält. Det verkade ändå att han hade koll på läget men med en otrolig aptit på kvinnor. Sista sommaren jag såg honom, den sista sommaren han var i Stockholm var han ett vrak, stank av blöjorna han hade under läderbrallorna, rösten var borta och han skakade. Han var slut, även om han snackade mycket om comeback med delar av sitt gamla band och nya unga musiker. Jag vet inte men jag har aldrig hållit på med droger, när alla började med dem så hade jag väl i näthinnan hur rockmusiker dog på löpande band och hur folk hade blivit förvånade när medlemmarna i Beatles hade spårat ur. Med min första flickvän räckte det ett bloss av hasch hon tog för att jag drog ur hennes liv. Sen att hon och jag 5 år senare hade ett nytt förhållande hör väl inte till storyn men då började hon på nytt och det såg till att hon dog senare av överdos. Vet inte var mitt tycke mot droger kommer ifrån men den har hållit mig utanför, trots att jag har haft den i omgivningen. Men Robin Williams, om han har tag livet av sig som det ryktas, var i så fall en sorgsen exempel på att man inte kunde fylla sitt liv med något nytt och intressant. Påminner också om att John Cleese har lidit av likande saker och kanske är det så att man förväntar sig hela tiden att de ska komma med något roligt. Såg en seriös program förr med just John Cleese som var allvarlig och inte var rolig, men man satt mest och väntade på att han skulle vara rolig och budskapet av programmet kom helt i skymundan. Kanske är humorn och roligheterna ett sätt att maskera bort det onda, kanske är de så att clownerna är de mest sorgsna i världen.

Idag är en vilken dag som helst på jobbet, var på hälsokontroll morse och berättade rätt öppet hur jag mår psykiskt. Var nog en chock till min diabetessköterska efter som jag normalt har varit nästan exemplarisk, bott på gym, inte rökt eller dricker sprit. Hon ville beställa tid omgående till en specialist men jag vill nog avvakta. Mest för jag nog skäms för hur det ligger till och vill kunna ordna upp det själv på något vis, men samtidigt känns allt bara tyngre och alla motgångar jag har haft eller känner som motgångar tär på mig. Känner mig misslyckad som person, på jobbet och relationer. Vad tjänar allt till egentligen?



Tisdag...

Idag....Posted by Olavi ahokas Tue, July 22, 2014 11:18:11

Tisdag – Soligt, hett högsommar värme, färska jordgubbar mosade i iskall mjölk, knott och myggbett överallt och huden stramar efter en eftermiddag på stranden. Har sovit gott efter utskällningen av exet, vet nog att jag gick för långt men efter allt som skett det senaste året så har jag inte direkt lust att be om ursäkt, även om jag har lite dåligt samvete över det. Sitter som vanligt på jobbet, semestern är alldeles vid dörren och jag tror nog inte att jag sitter hela dagen på fredagen här, får ju också lön.

Var på stranden några timmar igår, mest för att bara slöa och låta solen steka min kropp, det gick väl bra tills det började dyka upp svarta moln från söder. Såg då via telefonen som numera är uppkopplad till Facebook att halva Mora blivit mörklagd av åskan. Samtidigt var det soundcheck från udden där kalle Moreaus med vänner spelade några låtar för att få allt rätt. Konstigt nog som kom ljudet i vågor men så låg jag inte direkt mot högtalana men hörde någon sjunga Sommaren är kort, vilket stämmer ju rätt väl, kanske en månad och någon vecka till sen är i varje fall badsäsongen över. Gäller ju passa på nu, hann med en dopp och simma under vattnet för att känna det ljumma vattnet som var lite för varmt ut med stranden, bättre längre ut även om det tar ett tag att komma längre ut på lite djupare. När jag var tonåring så bodde vi i ene kåk avsides, men hade hundra meter till klipporna ut mot Mälaren. Där gällde inte vada, bara hoppa i eller dyka i den, få en sekunds köldchock innan man vande sig i det. Gillade simma under ytan för det gav en känsla av viktlöshet. Hade man tur kunde man se en abborre som skrämdes iväg i det gröna vattnet, eller så försökte jag nå ner till bottnen och sedan i raket fart skjuta mig upp på ytan som en val eller något. Grannsämjan var väl inte lysande, mera lik ett krig men vi kidsen hade det rätt bra ändå.…

Åkte hem och duschade efter badet igår, kände mig tom och trött. Har fortfarande problem att se när ujag ser ett par eller en familj gå hand i hand eller när de visar ömhet för varandra, saknar det mycket och vet att jag aldrig hamnar där igen. Även ett dåligt förhållande med stunder är lycka känns mer bättre än den istid som är jag. Det är löjligt men cabben är egentligen det enda roliga i mitt liv just nu, även om det är något som saknas där också, passagerarsätet är gapande tom. Åkte runt sent på kvällen, bara några personer ute, nya nykära och enstaka campare. Natten har börjat falla in och man märker att ljusskenet från lysen på bilen och gatuljusen börjar ge effekt, än är det inte fullständigt mörker ute men det kommer. Det är tystare nu, sångfåglarna har tystnat, och fågelungarna blivit nästan flygfärdiga. Änderna som har blivit igen halvtama efter matning har förlorat några familjemedlemmar, tror att de har fallit offer för kråkor och måsar när de har kommit för långt från deras föräldrar men de som överlevt, är svåra att skillja från föräldrarna fast på farsan har fortfarande en vit ring från prakten rätt väl synligt. Fiskarna tar hand om det som blivit över och jag tror de består nog mest av mal i det leriga och rätt grunda botten på viken. Viken har varit en riktig vik men gödningen av åkrarna och gjort att det har växt igen. Men några år sedan så hyrde vi en grävskopa som grävde ut lite och vassen hålls borta manuellt på våren, även grannen närmare älven har gjort likadant, och det har blivit liv i den lilla kärren igen.

Fortfarande har jag inte varit i stugan så mycket, känns direkt att exet finns där, vill nog skärma av minnena så mycket det nu går, men efter att syrran med sin anhang har varit där så ska jag flytta in mina instrument där och börja göra det redo för att ha den som studio några veckor. Kan ju inte ha dem där permanent för kylan som tyvärr kommer lär förstöra dem. Men kanske kan jag spela in några låtar och flytta in allt in i huset igen. Tror att det här blir min sista sommar här, vill och behöver flytta. Dels för minnena som varit och jag behöver en nytändning. Än har jag inte ork för att träna men kanske kan jag sova ikapp, få mera struktur på dagarna och då finns det ju läge för det, just nu är jag inte så motiverad.
Vad ska jag hita på semestern? Än kommer det vara lite av sommarjippor som pågår, Classic car week i Rättvik börjar nu, sen kanske snor jag husbilen och är borta ett par nätter i Nora. Fixar i ordning det sista på vinterbilen, kanske kommer då också skatteåterbärningen som ska bli en nystart efter att ha kollat vad är det som låter på framvagnen på vinterbilen. Den ska ju vara klar till hösten då min riktiga semester ska gå av stapeln, hoppas att jag mår bättre då och tackla av ensamheten bättre. Hade tänkt åka med en kompis men även de har sina bekymmer med resultat av ensamhet som kommit plötsligt, och vi tacklar av det på olika sätt. Så som jag ser det ingen av oss gör det särkilt bra. Men i år ska jag ta med en videokamera som klara av HD och ta och filma mycket. Kanske ska det bli något som jag kan klippa ihop och kanske ljudsätta den efteråt. Under hösten. Då ska jag hitta mig ner till gymmet igen. Just nu känns det rätt fåfängt att göra något. Alla gör ju det idag nästan och det har blivit lite av hysteri med motion, ser nästan ingen som går och tar frisk luft, alla springer, även med barnvagnar och det ser rätt lustigt ut. Nähh, att gå ut med ungarna borde vara mer stressledig kvalitetstid och det kan ju vara så att se en pustande morsa eller farsa ger fel signaler till den lille. Nog ska jag äntligen börja jobba lite… det är nog fan dags. På eftermiddag, stranden, kryssa runt och mosade jordgubbar i iskall mjölk...Ha det gott!

Måndag...

Idag....Posted by Olavi ahokas Mon, July 21, 2014 11:28:01

Måndag - Trött på jobbet igen, solen skiner ute o det är varmt. Helgen som gick var inte händelselös direkt. Farsan mår bättre nu men kan inte hålla på jobba som förr. Det märks att han är frustrerat med den nya situationen. Fast det tar nog en vecka eller så är han igång igen. Han kan inte ta det lugnt. I fredags skjutsade jag min kompis till psyket i Säter. Han var väldigt ängslig och jag hade lite dåligt samvete över att jag hade tjetat honom att åka dit, det kände rätt mycket som jag tog den gamla hunden till veterinären för den sista sprutan. Det kändes inte rätt men han var med på det och trots allt så var han rätt ängslig över allt. Dessutom att åka dit är väl inte längst upp på någons önskelista. Hans liv är i kaos och han kan inte hantera det just nu, hoppas att han får den hjälpen nu som behövs. Att skjutsa en patient in i en mottagning där han får med droger vila några dagar och sedan skicka honom hem med en näve tabletter och fler på recept är väl knappast vård. Det måste finnas ett mellanläge, kanske en trygg boende där patientne är relativ fri att göra sina ärenden men med personal som kollar att det går rätt till med livet. Att en person ligger i fosterställning dagarna ända är väl knappast vård.

I Säter var det cruising och jag försökte kolla in bilar och sånt när han var och handlade för vistelsen. Han var klar över att han skulle bli inskriven men inte om han skulle bli det just i säter eller skickas tillbaka till Falun och på en avdelning där. Väntan på läkaren blev lång, även om antal patienter som var där akut var inte så långt. Det var en kille som väntade när vi kom in men trots det tog det ett par timmar innan det blev hans tur. I Säter hade de ingen plats men de ordnade plats i Falun eller så kunde han åka hem. Ha valde nog klokt att ta Falun. Under tiden hade cruisingen ökat och jag försökte få med honom på ett varv men han hade bråttom till Falun, trots det fannsdet tid för cigaretter och matpaus. Han försöker dämpa sitt med cigaretter och na röker kopiöst mycket nu, inte bra. Efter det så lämnade jag hans nycklar till en gemensam kompis och tog honom på tur utmed Falun, ibland känns det som lägenheter är lite väl lyhörda så jag ville att vi kunde snacka medan vi kryssade runt på stan. Hemma efter midnatt. Fast på vägen hem så ringde jag upp en annan kompis och kanske för första gången berättade jag om allt som tynger mig. Mycket av det är kring exet men allt det andra kom med. Det kändes rätt bra att få göra det. Kunde sova i alla fall.

Hade väntat mig att det skulle vara cruising på riktigt hemma men det var en förmiddagsgrej som ett jippo mot supandet och alla skulle som deltog vara nyktra. Jag missade den, alltså cruisingen, inte supandet, för jag var trött. Att vara sömnlös har sina nackdelar och på dan var det dags att klippa gräs på gården och på torpet på andra sidan, sedan biltvätt in och utvändigt och ut på kvällen för att kolla vad som händer. Det var tomt men sprang på vice chefen på bilklubben o vi hade ett snack å det folktomma torget i Orsa bland alla dessa knott. Vindstilla, fuktigt värme är ett bra recept för knott. Vi snackade lite allmänt, mest om klubbens lyckade insamling mot barncancern, om klubben, yngre medlemmars supande och svineri, om att utveckla både mora och Orsa. Själv tog jag upp att det är rent sagt fördjävligt att i mora som har en fin strand så har man placerat ut asfalterade parkeringar. Jag tycker att hela strandområdet ska förvandlas till en park med olika skepnader eller teman. Göra den aktiv för många i området bor i lägenheter så att stranden kunde bli lite av deras trädgård och promenadstråk på sommaren men även på vintern.

Igår var jag och lämnade över min film om musiebanan i Jädraås till dem och det blev uppskattad även om filmen är väl ingen mästerverk men det skillrar med bara orginalljud deras vardag. Dagen till ära var de förvånade över hur många vill åka till Tallås 5 kilometer bort eller till deras nya slutpunkt som ligger kanske ett par kilometer längre bort. Jädraås är ett litet brukssamhälle och i mycket vid sidan av museibanan och den väldiga hyttan intill en resa tillbaka i tid. Tar man bort ett par moderna kåkar och asfalt så är det som på trettiotalet. Det är fritt att ströva omkring och medlemmarna är både villiga och tålmodiga över deras verksamhet. Anbefalls!!!

Sov inget på natten innan söndagen, så jag fick lura i mig kaffe inför färden till Jädraås och den vanliga vägen var ett långt vägbygge och färden dit tog sin lilla tid. Trots det så efter filemn som jag också laddade ner på deras dator, så beslutade jag mig att ta en stund vid havet i hamnen i Gävle. Lunch i form av en tacorulle inköpt hos Statoil i Sandviken så åkte jag iväg. Sömnbristen gjorde nog sitt, tog av fel ett par gånger innan jag kom fram. Kör sällan fel och hittar rätt hyfsat även i Gävle annars. Ringde till kompisen i Falun och lättade mig ur även där. Kanske inte så smart på vägen hem tog jag en snabbesök hos honom för att kolla att han ver okej. Men började känna hur mina ögonlock vägde ly så jag hade bråttom hem. Men på natten hände det igen, jag kunde inte sova. Tog telefonen och skällde skiten av mitt ex, kallade henne för en massa fult, hon hade telefonen på och försökte svara men jag malde på. Gick nog lite för långt men när jag var klart, så sov jag som ett barn. Hon mår nog skit av det men så hon behandlade mig så är det ingenting.

Ångrar visserligen det grova ordvalet men nu känns det som jag har fått av den där ryggsäcken som varit barlast och även om det svider lite så känns det bättre. Jag brukar inte göra det, kanske var det andra gången i mitt liv men det kändes bra. Läste igenom det och det lät som ett raseriutbrott, även om jag var helt lugn. Har inte hört ett ord från henne och jag har inget mer att säga till henne. Känner bara tomhet och bilderna av oss suddas ut lite mer. Tycker hon hade sin chans länge och väl och även om hon kommer nog ha det jag skrev inatt som ursäkt så kommer nog ha lite dåligt samvete över det hon gjort. Tror nog att det var nog rätt knäckande med alla dessa väldigt grova skällsord. Det var nog första gången jag kallade någon för en hora, inget jag är stolt för.

Trots det så år jag rätt tom, det lilla sömnen jag haft känns i mina ögon, det blir nog stranden efter jobbet för att försöka komma i den dvalan som man får där. Tomheten finns där, känslan av inte vara med någon eller kan dela av de goda stunder som sommaren har med någon. Känner att jag har inget att ge till någon och det är väl att acceptera det nu. Mycket av mitt liv har jag slösat på ingenting och varit ensam långt mellan mina relationer, i ro att det finns någon som är ämnat för mig. Trodde att jag hade det till nyligen, men som alla illusionerna, så är det en bluff, önsketänkande. Med facit i handen är det mig det är fel på, det måste vara så för det i slutändan blir ändå samma sak.

Hon hittar en ny, snyggare, bättre i allt och som får henne må som jag ville få henne må men inte kunde. Hade jag kunnat, hade jag nog fått dela filten i stranden med denne någon. Hatar tanken över att vara ensam nu och i framtiden. Det är ju inte så mycket kvar av sommaren nu och det känns att hösten är redan här, trots värmen, den finns i mig och jag lider av det. Har varit med om för mycket nu, svek, otrohet, separation, magsår, knäskador, utgifter, farsans sviktande hälsa där man blir påmind hur det är att bli gammal, även om han har morsan, polarens hälsa, och allt det andra som jag inte har tagit upp här innan eller vet inte om jag kan göra det. Känner mig som en gran efterstorm som har börjat luta kraftigt och troligen nästa storm knäcker ner den. Är 54 år och förbrukad.. Vill inte vara yngre men vill inte ha det så som det har blivit. Förra sommaren visade för mig att jag hade blivit en bra plastfarsa och det var kul med familj även om det var för en vecka och vänta på att hon kröp ner under min täcke och somnade i min famn… Allt det är borta, och som det ser ut, förevigt. Det låg ju ett par gula björkblad på vindrutan efter jag backade ut den ur garaget. Den här veckan ut, sen semester….



Fredag...

Idag....Posted by Olavi ahokas Fri, July 18, 2014 10:41:35

Fredag idag – var trött tydligen och somnade i fåtöljen igår kväll, det hör inte till vanligheterna direkt så jag la mig väldigt tidigt igår, bläddrade i en tidning och kände hur den landade ner på ansiktet så var det bara sussa in lugnt. Innan det lite dramatik, kompisen i Falun har en kris och tycks vara utom hjälp, han vill inte leva längre, hans ekonomi har krashat, han har svår ångest och kommer inte ut ur lägenheten. Tjejen han var våldsamt kär i har gift sig nyligen med sin ”kompis” som då var ett ex, som han upptäckte hon bodde med som sambo. Ordet kompis i ett förhållande har en negativ klang. Det är oftast långt mer än en kompis. Ska nog på eftermiddagen ha den tråkiga road trippen till Falun och sedan köra ner honom till Säter. Vet inte hur länge han blir där eller om han får hjälp eller om han har ork att ta sig därifrån sedan. Skittrist, han är en väldigt nära vän och en av de snällaste personer jag känner.

Det där får mig undra om saker och ting idag, finns det inget mellanläge att erbjuda idag. Antingen så gäller institutioner som just Säter där de sjuka får akuthjälp, vila några dagar och sedan skickas ut med recept i handen, kort möte med en psyk läkare någon gång i veckan, ett möte med en terapeut och en massa mediciner som är skitdyra. Han behöver ju hjälp att komma igång, att låta en person ligga hemma hela dagarna liggande på sin säng i fosterställning är inget vård. Hans sjukpeng räcker i stort till hyran, resten går till inkasso. Har alltid trott att det finns en bättre vård än så i landet, men tydligen är verkligheten hårdare än så. Samtidigt som inför valet skriker några partier om att sänka skatten ännu mer. Vad hände med Samhall? Trodde för några år sedan att de skulle hjälpa folk att komma ut i samhället igen, vad min vän behöver är just den hjälpen, att få rutiner och se folk runt om sig. Han behöver vård också och samtal som leder till positivt. Kanske ska man ha egentligen har utslussningsboende än så som det tycks vara idag. Han har varit i ett mellanläge, där han är inte svårt sjuk som behöver vara inlåst på en institution, utan han behöver en push framåt igen. Det är i mina ögon fel att en näve med medicin ska göra jobbet och i det hr läget har han inte råd ens till mat. Han behöver vänner, det har han nog få som de flesta idag. Många ”vänner” är ju inte vänner och bekanta är bara just det, bekanta. Han visserligen inte är med i diverse sociala medier, bland annat var han först med att dumpa Facebook jag kände, vilket är småkomiskt för det var han som tipsade om just den en massa år sedan. Plus att Facebook är väldigt ytligt, man är vänner med folk som man egentligen inte känner så allt blir konstlagt och overkligt. Jag har en massa ”vänner ” på Facebook, och en del är lokala eller folk man har känt, men de flesta är folk man inte känner eller kommer någonsin att träffa. Det är en konstlad värld på nätet, och du som regelbunden besökare ska vara medmeten själv om det.

Mitt liv är rätt lika hans, men visst finns det skillnader, jag har jobb, är ute rätt mycket på stan även om jag inte är toksocial, vilket jag inte har varit innan. Känner mig rätt mycket utanför allt och alla. Men som han känner i långa stycken, så känner jag också. Jag känner mig som inte behövt av någon som en figur som plockas fram när någon behöver hjälp, annars är det dött med kontakter. Saknar tillvaron med min ex. väldigt mycket. Kändes skönt att ha höra till när det pinglade till i telefonen med dagens första mess, ha något att se fram mot när vi sågs, även om de helger blev väl koncentrerade så var det härligt att ha henne nära, vare sig det var på dagen eller på natten. Det var första gången jag träffade någon som man direkt kände att allting stämde från början, det var som jag hade hittat hem, ett hem jag aldrig haft, en fullständig lycka.

Hon förändrades under den här tiden, från rätt jordnära tjejen med problem till en som hade fastnat i en drömvärld. Hon väntade sig att någon skulle ta hand om henne, befria från olika problem och hon blev sjuk. Långa perioder av migrän och det kom fram att hon hade borderline och lite annat också. Hon behövde aktiv hjälp med skilsmässan vilket jag vägrade att blanda mig i, mest för hennes och hennes små barns skull, han visste ju inte om mig, eller att de helger som hon sa att hon skulle till sin mamma träffade hon mig. Det var alltid fördjävligt att släppa iväg henne hem till det hon beskrev som ett helvete av diverse hot och rädsla över henne eller hennes barn kunde utsättas till. Att åka hem de 49 milen på sen söndagseftermiddag kändes förnedrande, för jag kunde ju inte göra annat men intalade mig att det var bara tillfälligt, någon vacker dag skulle jag kunna säga, att du behöver inte åka dit. Stanna kvar här, vi börjar ett nytt liv, vårt från och med just idag, just nu… Jag la ner mycket tid och möda i det förhållandet, därför var det dråpslag när det visade sig att hon hade någon annan som hon träffade, en kompis, som var tydligen mer än en kompis. Jag kommer ihåg att en gång förra våren att jag har nu så pass djupt kär att mitt liv skulle krascha om det tog slut. Det gjorde det och jag har försökt och försöker att ändra på det men det känns som en uppförsbacke. Vill inte behöva genomlida de här månaderna en gång till, samtidigt vill jjag inte ha det liv jag hade innan. Men söka hjälp med det hela vägrar jag, facit på det ser på med min vän vars liv har gått helt bort, utplånad och förstört. Det där är lotteri och jag har ju inte varit en vinnare på spel så det är ingen option. Vad fan ska man göra? På krog vill jag inte, dels för de flesta är mer än hälften så gamla än mig och jag vill inte vara någon kuf som springer där. Jag vill ha connection hos någon jag träffar, inte någon som man får ha en krampaktig tillvaro med. Vill ha den där känslan över att känna att man kommer hem på nytt.

Jag söket jobb, i massor och ska nog börja igen när jag får ork. Ska träna igen när jag får ork, vill flytta till något nytt, någonstans jag inte bott förut. Mora och Orsa känns numera som håla i Sibirien, så nya impulser och liv skulle inte skada. Men som 54 åring så är man bränd ute i samhället oavsett hur pigg man är eller hur väl man har tagit hand om sig. Känslan av inte saknas av någon eller av inte behövas av någon gör ont och gör mig sömnlös och jag mår piss av det. Framtiden är en bild av en grå dimma av stilla vardagslunk och det ser jag inte framemot och jag är ingen miljonär till att byta ut en helg mot en helg i ensamhet Vegas eller i Florida. Är avundsjuk på alla par man ser, de har någon, det har inte jag.

Egentligen skulle jag vilja måla igen med det tar så pass mycket tid att jag inte kan göra det på kvällstid, därför vill jag sätta igång med skivinspelningen för att prova mina vingar där, inte för att få något socialt eller ekonomiskt men för att kolla hur det kommer att låta och det var ju en tonårsdröm. Även om allt är billigare nu och att jag har en studio hemma så är listan av inköp av tillbehör rätt lång, bra mycket längre än den där trummaskinen jag tjatat om. Men det kommer att bli av i sommar, och fortsätta på helgerna. Nu har morgonens sol övergott till åskmuller och regndropparna slår mot fönstret. Ska snart ut på vägen mot Falun och senare mot Säter, inte kul! Ska bli cruising imorgon i Orsa innan det biltvätt, om vädret tillåter så tar jag mig en titt där. Nästa fredag, lön och semester!



Next »