Ollies värld.....

Ollies värld.....

Torsdag...

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Fri, November 14, 2014 17:30:31

Dagens Långa...

Torsdag - Nollgradigt, grått, mörkt och blåsigt. Det verkar som solen är på väg lite ner redan, fast det har varit rätt mörkt hela dagen. Det regnade lite i natt och det är högvatten, inte så många centimeter kvar tills vattnet sipprar över strandkanterna. En björkdunge nära jag bor är redan under vatten och björkarna lutar rätt betänkligt där. Marken där är en sandbank och har blivit underminerat. Det är några stammar som ligger i vattnet och har fastnat i den lösa botten, effektivt rensad av grenar och kvistar av forsarna längre ut på älven. Naturen är tyst, det enda som hörs egentligen är ett gäng kraxande kråkor eller någon jätteflock av kajor. Det är tyst och sterilt. Man hör knappt vinden men man märker den när den blåser i nacken och av flaggspelen ut i affärscentrat. Konstigt nog så blåser det från öster idag istället från nord eller väst. Än har inte frosten letat sig in i backen och de snöfläckar som kom i höglandet är nu borta igen, den här slaget vann hösten, det är inte vintrigt än men nog tror jag att Kung Bore snart mobiliserar om och tar sig ett nytt anfall.

Det är svårt att tro att advent är bara två veckor bort, tiden går ju rätt fort nu men i affärscentra har de ställt upp en gran vid den mindre rondellen. Några idioter har skaffat sig en tradition av såga ner julgranarna där och antagligen väntar de på att ljusen sätts på innan de tar fram motorsågen. I år tror jag inte att det blir en stor julgran vid den stora rondellen för den har knappt överlevt advent och affärerna som bekostat de var rätt sura ifjol. Då stod den en vecka innan den låg massakrerad ner i backen. Mora marknadsför sig som orten där jultomten bor i sitt Tomteland en bit bort från centrumet. Tydligen har en del inte riktigt fattat hur viktig denna näring är för landsdelen, vare sig de ägnar åt tjuvjakt med fylla eller annat så behövs turisterna för att driva affärerna.

Kollade på jobb på förmiddagen och et var inte mycket som var där, det mesta kräver högskoleutbildning eller liknande och konstigt nog förutom brist på lärare eller sjuksköterskor så är det ont om höga chefer. Ska på en jobbträff nästa fredag, då ska jag jag kolla med expertisen på arbetsförmedlingen om hur mitt Cv ser ut. Visst är det viktigt med Cv, men när man läser om rönen om dem så känns det rätt löjligt. Den ska se rätt ut men ändå sticka ut. Kanske ska man då göra en torr A4.a och linda in den i en dildo. Den är då i varje fall sticka ut då. Väldigt mycket man läser man känns som alla är hjärntvättade från början. Det är väl en och annan konsult som haft föredrag där och tjänat storkovan inför hänförda åhörare som tar åt sig av det nya. Kanske är det på grund av att religionen, den gamla strikta kristendomen har spelat ut sin roll och vi söker efter nytt. Vad det är varierar nästan år från år, vad det är som gäller nu är annat vad det var i fjol och säkert kommer det nya rön redan om allt redan nästa år, allt baserat på rent bondförnuft fast med något nytt namn. Med nya föredragare som har läst en ny bok med i stort samma innehåll.

Jag borde gå ut i helgen, men eftersom jag ska till Uppsala helgen efter så kommer jag fixa julgrejerna redan nu, samtidigt är det däcksbyte både på min och farsans bil. Ska dock försöka se till att jag får lite tid för mig själv. Men den ska klämmas in i julhandelsturen som blev flyttad från Fars Dag på grund av farsan var magsjuk och morsan trodde förstås att det var något annat. Kan ju inte se till att en burdus 82 åring ska ut på vägarna nu. Så jag får snällt agera som chaffis. Det är rätt läskigt att se hur snabbt de har blivit äldre, speciellt farsan som efter sina två infarkter i somras har blivit svag, han som har alltid varit som en stålfarfar och dragit igång projekt för att dels se till att han håller på med något men också för hela världen ska se vad han kan och hur kry han är, trots ålder. Det går fort med det där och man hänger inte riktigt med. Det gör ju också att det påverkar jobbsökeriet, jag får ju tänka inte bara två gången om jag skulle ta ett jobb i södra Sverige. Även om jag är van bilförare och gillar åka långt, så finn det ju gränser. När jag var och hälsade på exet förr, så var man bra trött när man kom hem, speciellt under vintrarna med halkan eller oväder. Att vara väldigt fokuserad i timmar tog rätt bra, även om jag då hade en ledig måndag. Med andra ord så står jag vid ett vägskäl just nu, oavsett jag vill eller inte. Just nu är dock fokusering på ett nytt jobb och sedan ta tag i allt annat. Fast en skön grej är att trots nya vinterdäck så går jag redigt på plus den här månaden, det är ju en skön känsla. Kramar!



En frusen torsdag...

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Thu, November 06, 2014 15:10:20

Torsdag – Vintern har kommit hit, kanske på besök. Något snökaos är det inte för det är rätt klart uppe på himmelen. Det är dock en molnfront som går diagonalt över Siljan men den står stilla på samma plats hela dagen. Det är barmark här i dalgången men man kan se på kalhyggen uppe på bergen att det är vitt. Men det är en grad minus ut i solen och frost i backen, så vintern är här. Har haft en lugn dag, varvat dagen lit med att plocka ner böcker ner till lärarförråden och kolla efter jobb. Idag var det inget nytt, tydligen är det väldigt ont om undersköterskor och lågstadielärare idag. Kollade efter pengar jag har på kontot efter lönen och går ordentligt med plus den här månaden trots däcken som ska på imorgon. Det känns rätt skönt, fast några hundringar lättare blir plånboken efter att jag plockar upp farsan och morsan på det årliga äventyret till Insjön och Borlänge för att köpa julprylar. Traditioner är traditioner och för släkten lite av avstamp inför julen. När man har handlat klart så är det fritt fram att köpa resintomtar och annat men det stora framplocket är om några veckor. Så här i november är advent ljuset i tunneln. Även om man snabbt vänjer sig åt blänket efter några dagar känns det välkommande avbräck så här under höstens sista hälft och den tidiga julen. Fast vid trettondagen är man ju rätt trött på allt det där och försiktigt packas allt ner och återvänder tillbaka till vinden på förrådet. Men då är det ljusare igen, trots kylan så märks det rätt fort att det blir mer sol på eftermiddagarna. Föredrar de ljusa eftermiddagarna längt mer än detta mörker.

Ute på stan börjar resecentret bli klar, man har passat på att göra en liten damm som just nu är ett hål med botten av gyttja och man har planterat lite små träd för att minska intrycket av betong och asfalt. Det blir säkert bra men har fortfarande lite svårt med krocken mellan byggnadernas utformning. Trodde först att de skulle riva den gamla stationen men antagligen är den på en bevaringsplan och man har gett den ett nytt stråk av gult, den nya terminalen med ett stort väntrum som nog ersätter den murriga soffan i en korridor är typisk modern byggnad i träd och någon variant av falurött som står kanske en eller två meter från den gamla byggnaden och det hela ser rätt konstigt ut i mina ögon. Antagligen blir det ett nytt kaos när busslinjerna läggs om från den gamla busstationen i centrumet till resecentralen. Kvar där blir det en tom tomt som kanske får butiks- och bostadsfastighet som port till centrumet. Samtidigt byggs det om vid McDonalds som har varit trång när det gäller att komma fram med bil. Kanske förbereder man på förbättringar nu när stadsplanen över området är klart och man väntar på att det dyker upp konkurrens.

Torsdag eftermiddag är en lugn eftermiddag på jobbet. En del lärare har konferenser och nog alla börjar planera för helgen. Det är skönt när det blir tystare även om det är kul att snacka med eleverna. Det är några som tydligen har ingen kontakt med sina farsor och de söker gärna upp mig, en del av dem har kanske inte många vuxna att snacka med eller det är trassel med deras morsor. Tonåringar börjar bli allt mer vuxna och vill markera deras mognad men det är inte alltid alla bitarna går ihop. Så var det väl med mig i tonåren. Den processen inom mig kom rätt plötsligt och det blev inte alltid rätt men man lär sig av livet som det heter.

Hade ett anställningsintervju nyss, den gick rätt okej, problemet var att de ville ha mig loss redan nu på en utbildning och efter som jag har inte fått några papper om att min tjänst ska försvinna så kommer jag inte loss. Men det gick bra med att vi förnyar kontakten efter jul med varandra för att se vad som händer. Det känns dock bra att det finns en liten dörr på glänt, få se hur det går med de andra. Här ska inte läggas alla äggen i en korg och så här års, så är ju stigarna rätt hala också. Min ålder var tydligen inget hinder och få väsentligt högre löner än ny skadar ju aldrig. Men jag vill också kolla vad arbetsgivaren kan göra. Jag har ju en tills vidare jobb och har gjort en del saker för dem. Så de får serva och jag slår bollen tillbaka till dem. Har ju en del förslag på områden jag kan ganska lätt att hoppa in och är rätt flexibel i olika områden.

Är sugen på att gå ut i helgen, kanske borde jag gör det men utbudet här är inte lockande och i de flesta fall skulle det kännas som man var en snuskgubbe på grönbete. Gå på dans, alltså med dansband är inte min stil och det ser inte ut att vara så värst mycket band som spelar. Kanske ska jag hålla mig lite tills det är dags för fikarträffen i slutet av månaden i Uppsala o just nu känns det rätt med den. Fast jag kommer nog köra hem efter det, är inte förtjust i bo på hotell och med osäkerheten med jobb och sånt så får jag försöka spara lite. Dessutom är det inte några problem att köra långt för mig. En kall Starbuck och en Pepsi i bilen så är jag redo för sluka mil i vinternatten. Kramar!



Måndag, i vintertid.

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Mon, October 27, 2014 09:40:45

Måndag – vintertid, lite ljusare när jag vaknade efter en stormig natt. Det är faktiskt varmare och soligt ute, det blåser mycket fast inte så mycket som igår kväll. La in lite mer musik i min musiksticka, Aerosmith saknas ju, ska lägga in lite Van Halen i två olika mappar, en med David Lee Roth och en med Sammy Hagar. Det är lite som två olika band med samma namn vilket är bättre? Beror vilket humör man är i. Båda är svinbra, om ni frågar mig. Sen är den där stickan full. Fantastiskt att man kan få plats med så mycket i en sticka och att man kan använda det till en bilstereo. Man slipper alla dessa töntkäcka röster i radion, NRJ och Mix Megapol är värst. Synd bara att jag glömde den på datorn morse och stereon var död. Eftersom det är en måndag, så tog det tid innan jag kom på att det saknades något på stereon. Eftersom en tyst bil är en tråkig bi, så rattade jag till något som hade signal, NRJ….

Där var det någon form av låtsas diskussion om svartsjuka i ett förhållande. Det var enligt dem okej att flirta lite på krogen för att kunna få bekräftelse av folk. Med andra ord är det okej att halvpassivt söka efter något nytt, bara man åker hem med sin partner för natten. Tänk om någon pusslar med sig telefonnummer, tänk om den andra råkar spendera mer än fem minuter för länge med den oskyldiga flirten. Tänk om den andra personen man träffar nu, råkar gunga till tillvaron och med tiden tränga in en kil i förhållandet? Varför ska man söka efter bekräftelse av en annan i huvudtaget? Är det så att man plötsligt efter ett tag är trött på den andra och ser bara det tråkiga med att det har blivit vardag. Är det så att man efter ett par år eller så känner sig lastgammal och behöver något slags kvitto över var man står i marknaden? För mig känns det lite som man ändå söker.

Råkade lite av den i helgen, var faktiskt ute på krogen. Skulle på fest i Mora men på väg dit såg jag en affisch som informerade om att Sky High skulle lira i en av krogarna i kommunen. Krogen som är en pub i en by en bit bort så 100 meter efter vandrande på den blåsiga och folktomma gågatan i Mora vände jag om. Bilen startades på nytt och Sollerön blev målet. Sky High var som de brukar vara, farbröderna levererade och på ett sätt som är en lektion över hur det borde vara. Att man börjar med en låt, rullar in spontant in på något annat och landar in i den ursprungliga låten igen, utan några missar, utan några tveksamheter. Clas Yngström må ha vitt år numera, men fortfarande spelar han inte bara skjortan utan kallningarna av väldigt, väldigt många som spelar gitarr. Det var gott om folk, var nog den enda som var spiknykter och det var väl kul att en del damer kom fram för att snacka men två av dem hade sina gubbar med sig och de såg inte så särskilt glada över när de hittade frugan som spenderade rätt mycket tid med skallig okänd man. En av dem hamnade i bråk med sin gubbe, efter att ha spenderat tid med nästa gubbe i baren. Den andra var från Stockholm och funderat på att flytta hit. Hennes gubbe som såg ut att vara en liten skit som lekte bankir som spelade i ett hårdrocksband som tydligen spelade lite här och där i Europa, var bra på arslet, och upptagen med att vara det han ansåg vara bra på, dricka pilsner och vara en allvetande, dryg rockstjärna.
Frugan var nog efter mer än bekräftelse, det såg ut som hon att hon dels hade tröttnat på myrstacken hon bodde i och hennes dryga gubbe som antagligen inte alltid kunde ha ekonomi till att betala det som hör till vardagen, räkningarna.

Telefonen är död, vete fan vad Telia håller på med men de klagar på störningar, antagligen har det göra med stormen som var i helgen men det är den andra gången det är krångel med telefonen sen jag nappade på deras erbjudande. Har beställt ett nytt SIM-kort och få se om det gör skillnad, just nu är Nokian död, man kan använda den att kasta mackor med ut på Siljan. Har ingen lust att åka ännu en gång till Borlänge för att få den fixad. Det är ju 12 mil från Orsa dit.

Idag börjar det, jobbjakten, i bakgrunden så printar jag ut mitt CV för fullt. 50 ex att börja med och ska innan lunch börja med kommunhuset. Är ju anställd inom kommunen så jag ska väl börja där som en markering. Det ger ju mer bättre intryck trots allt än att skicka iväg det på nätet. Är redo för allt, men helst inte inom vård eller sådant, det kanske av att jag mår illa varje gång när jag är på en vårdinrättning, trots att jag har varit inlagd några gånger på grund av operationer och av min diabetes i början. Men alla är olika och trots det att jag inte vill jobba med sådant så är jag imponerad av dem som jobbar med dem. Ha en skön höstdag och hoppas att ni ställde om klockan igår. Nu är det ju officiellt vinterhalvår men om sex månader så får vi vända det tillbaka igen och förhoppningsvis njuta av kvällssolen. Kramar!



Tisdag med ryggskott..

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Tue, October 21, 2014 12:31:06

Tisdag förmiddag, regnet har tagit en paus. Men det är mörkt ute, mörkt för att vara mitt på dagen. Ryggen gör sig påmind. Vaknade med ryggskott igår och var hemma igår och idag. Som vanligt, så twistade jag den sönder när jag sover, det händer ett par gånger om året och även då när jag tränade så hände det lika ofta så det är något jag gör i sömnen. Sov dåligt i natt, mest för att jag hade sussat bort halva dagen så jag kollade på första halvan av "Das Boot", som enligt mig som bok och en väldigt lång film är ett mästerverk. Kanske lite tradig för den flera timmar långa filmen utspelar sig på en ubåt men är ovanlig nog för den porträtterar inte tyskarna som blodhungriga nazistrobotar under kriget utan visar dem som människor som råkar ha leva i en fel tidpunkt i historien. Läste boken i lumpen i Karlskrona och det var mycket man kände igen sig. Tristessen i dödande av tid, avsaknaden av tjejer som gjorde att språket och skämten blev väldigt grova. Det finns en nazist i filmen, första officeren som kaptenen gör narr av. I början av filmen så förödmjukar han honom genom att be om musik och säger "Kan inte Hitlerjugenden sätta på en skiva, Tipperary sången om jag får be!" inför alla de andra officerare.

Filmintresset är inte lika stort som det brukar under hösten, har hamnat i en puppa där jag har knappt kontakt med folk, reagerar inte för mycket, varken av glädje eller sorg längre. Ringer eller messar inte till någon längre, träffar eller anstränger mig inte helhjärtat längre. Vare sig helg eller vardag, så går dagarna ihop. Det är grått och kallt ute och det är lika grått i själen. Det är höst.. Jag fungerar men inte så mycket mer och vet inte om jag har resignerat helt eller inte. Det är väldigt mycket stiltje i mitt liv nu. Känns som jag är tom på impulser även om jag kan ibland ta bilen för en tur, men även det är mera sällan. Har också lagt ner rätt mycket, dock försöker jag dra ner på maten, vill inte tröstäta.

Lagt ner de datingsajter jag har fiskat i jakt på något nytt, men det är väldigt stereotypt där. De kontakter jag haft, så känns det som det de skriver är som de har alla skrivit ut ur samma manus. Träffat tre ochdet har inte funkat, känt som varningsklockorna inte bara ringa utan som de börjat tjuta som flyglarm innan ett anfall. Den första var rätt jordnära men man kan nog lätt säga att det blev kulturkrock där och det kändes som vi var varandras motpoler, redan i det första mötet och även om hon gillade mig så kändes det kallt. Attraktionen och nyfikenheten dök aldrig upp hos mig. De två andra var som kopior av samma person, skilda med barn som tärde på dem eftersom de hade så ont om tid för sig själva, ekonomiska problem, trots bra jobb och annat. Dessutom så var de rätt lika varandra, som de var släkt med varandra. Båda var rätt trevliga men det kändes inte så jag vill det ska kännas. De sa saker som inte överensstämde med de sa i början och det kändes som det skulle bli massa problem från början så jag la ner det också. Därefter har det varit tystnad, som det vore höst, sen höst.

Har inte hört från kompisen i Falun heller, han blev nog sur efter han ringde och ville ha akut skjuts till Säter för han mådde inte bra, då var jag i Söderhamn och skulle träffa damen där inom några minuter, dessutom är det drygt 25 mil dit till Falun så jag bad honom att ringa till sin syster istället eller ambulans. Vår gemensamma kompis ringde och va på gång att ge upp för han hade inte råd eller lust att handla till honom varje dag. Istället för mat så köper han cigaretter och röker nog upp två pack om dagen istället för att köpa mat. Just nu har jag inte heller ork att göra något där. Har ringt ett par gånger men får inte svar. Lika bra att låta det vila då. Har ändå fullt upp att hålla min nos upp på vattenytan och för att inte sjunka ned. Ryggen jävlas och det är dags att vila den lite till. Ha det gott o kram på er!



Fredag - the first battle!

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Fri, October 17, 2014 11:03:30

Fredag – Veckans sista arbetsdag, borde vara glad men som det ser ut så blir det lite krig. Min tjänst ska ju försvinna och det är osäkert om fortsättning. Det har tydligen har varit strul med min anställning från början så jag ska till personalkontoret för att rätta till de frågor de har. Är medlem fortfarande i SEKO, så jag får nog skynda mig att byta till kommunalt. Vilket jag gör på eftermiddagen. The war is on!

Som tur är är mitt CV klar, och den första exet ska jag ta med mig till personalchefen, som först var med nöjd med att jag skulle mejla den till honom, men jag tror att det är alltid bättre att mötas än att bara vara en anonymt namn med anonymt papper. Kanske kan det också ge honom mer intryck än ett par A4-ark. Med andra ord så visa jag också att jag finns och tar lite kommando över det som sker. Med min ålder blir det dock en längre uppsägningstid men först får de väl anstränga sig om att hitta annat för mig. Jag vet att jag kan vara rätts så livsfarlig inom vissa områden, för jag är rätt livsfarligt effektiv och kan kombinera delar av de saker jag har sysslat med. Orsaken är nog att jag blev något av headhuntat för det här jobbet från början, även om jag inte hade annat än själva datorerna i skolan i början. Biblioteket fick jag senare och introduktionen var ett par dagar av den personen jag efterträdde som var sur för att hon inte fick fortsätta efter att kommit upp till den övre pensionsåldern. Men programmet är som vilket databas som helst och det har ju funkat bra, chefen är nöjd med vad jag gör. Jag har varit här ändå drygt 8 år nu, det borde räknas in också.

Men det är inte självklart att jag stannar kvar i Dalarna hur än det blir med jobbet. Tror att mina 18 år här är nog tillräckligt, ännu hinner jag kanske prova mina vingar någonstans, gärna lite söderut, och dock på västra sidan. Bott innan länge nog i Stockholm och kan staden och vill inte tillbaka. Det skulle vara som att titta på en gammal repris, det som var då bra blir bara en upprepning. Så det får bli något nytt. Nora skulle vara trevligt på många sätt men vad jag förstår så är det tufft med jobb där men det är ju likadant överallt i Sverige. Det verkar som de goda dagarna i Svea Rike är nu över. Nej, är inte så sugen på att flytta utomlands heller. Inte ens hem till Finland eller till Norge. Har nog rotat mig här en gång, det får nog räcka.

Första snön kom inatt på åsarna eller bergen, beror hur man ser på de berg uppemot 650 meter som angränsar Orsasjön. Ner i dalgången nära vattnet är det fortfarande snöfritt och några plusgrader och nu tror jag nog att den lilla snön som visade sig på främst på de kalhyggena är nog redan på väg bort. Än behöver jag inte köpa ett par nya vinterdäck till vinterbilen, klarar mig nog till nästa vecka. Men vintern kommer snart, kanske lite tidigare än normalt men hos oss här i Dalarna är den rätt tydlig, även om december i fjol var snöfattig och förra julen var den första som var grön efter flytten hit. Snön kommer inte bara med elände, utan är den lyser upp lite extra från det mörkret som senhösten bjuder på. Handlarna kommer nog jubla, inte bara över det kaoset av folk som behöver nya däck, men även de som nu skyndsamt ska lägga ut julprylarna på hyllor. De flesta av varuhusen i Noret har gjort så och Rusta har nu halva av deras butik fylld med julpynt, adventsstakar och annat. Jag har sneglat på lite grejer till huset, sådant som ska vara utvändigt. Det är lite kul att sätta ut allt till Adventhelgen och det är rätt tjusigt och trivsamt att koppla på elen i nysnön. Det gör att jag gillar nog mer 1.a advent än själva julen. Fast hur det blir med firandet vet jag inte. Jag vet ju inte hur länge jag kommer jobba här.

Här har man en möjlighet efter julen att börja ana slutet av vintern, förberedelserna för Vasaloppet börjar tidigare och tidigare varje år, så fram till det öppnas i sista dagarna i december så ser man hur staden sakta förvandlas till en skidort för tio dagar och oftast efter själva Vasaloppet, den stora finalen av festivalen, så börjar det töa igen. Då är det vår på gång, även om bakslag och sådant kommer.

I helgen ska jag vinterrusta cabben, ge den en sista rengöring för året och se till att jag har så mycket som möjligt kräm i batteriet innan jag någon gång inom två veckor ger den sista turen för året, den tvåmila turen till vinterförvaringen. Den har nu mest stått i garaget efter att under upprustningen av vinterbilen har fått tjänstgöra som vardagsbil. Nästa år ska det oavsett vädret bli färre mil med den, och beroende om min framtid här, så om allt går väl, så ska den äntligen få en yttre upprustning. Att får den fungera mekaniskt har varit viktigt nu, trots det har den ju vunnit tre titlar i USA, vilket jag är lite stolt över. Bilen är ju snart 15 år gammal och var inte så speciellt dyr i inköp. Den är skön att köra med, visserligen ingen raket men vem har bråttom i en cabb med taket nere? Kommer kännas lika tomt med den i förvaringen som det gjorde i förra året. Vinterbilen är förutom däcken klar för vintern, den ska genom besiktning innan nyår. Om jag får bra pris med däcken så besiktar jag cabben innan vintern så att allt är klart i vår.



Onsdag, mitt i september!!

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Wed, September 10, 2014 12:28:29

Onsdag och det är rätt kyligt där jag sitter, surmulet ute, kanske regn på gång. Ute börjar höstfärgerna komma nu smått. Såg ett träd på väg till jobbet som hade en del i rött, den delen som är mot nord, så då vet man att solen kan värma på fortfarande. Om jag får tid i helgen så kanske jag drar upp till Sälen med kameran för att kolla om det är på gån där redan på allvar med färgerna. Uppe på högland eller högfjäll är färgerna rätt praktfulla, mycket mer nyanser än nere i dalgångarna. Höstfärgerna kommer tidigare i år än normalt, vilket är synd för jag hade gärna fotat det i Norge i månadsskiftet. Hösten ja, idag känns det som en sen höstdag faktiskt, ingen vind och det ser redan ut som ett slags mellanakt i naturen, där man förbereder sig för den vintern som ska komma. Under senhösten känns det ju synmässigt som man går i en stillbild, eller ett fotografi, allt står stilla, ingen vind som piskar grenarna inga ljud förutom det knastriga ljudet av skor mot den sandpapperssträva marken och mot de blöta löven.

Har haft mål att ta en dimmig dag, kanske en morgon och sticka ut och fota, få bilder som känns mera svartvita fast det är i färg, få bilder som kan få betraktaren känna sig snorig, oavsett årstid. Skulle jag lyckas, så vet jag att de bilderna skulle bli bra. Men det är rätt sällan som allt blir perfekt. När det är soligt ute glänser allt av solljuset, när det är molnigt, så blir det för mörka bilder som saknar djupet jag vill ha, så en morgondimma efter att alla löven har fallit vore så perfekt. Varje årstid har sin tjusning, men hösten har få, kommer att tänka på låten av Aerosmith från deras andra platta, ”Season of wither!”

Hittade på ett riff som är mörk och funkar med en annan jag haft som jag inte kommit på en fortsättning på, det nya är mörkt, höstmörkt vilket funkar bra med text jag skrev under försommaren, så att den låten blir både mörk och tung. Låtskriveriet funkar oftast med fragment, jag antingen skriver text först, använder någon låt som någon annan har skrivit för att få dit rytmiken som har ljudmässigt samma slags tema fast annan text. Sen får det ligga i träda rätt länge… Om jag kommer på en riff eller komp så gräver jag fram det och modifierar det så att det passar in. I andra fall så är det tvärt om, text som skrivs efteråt. Fast det jag har spelat in är bara instrumentalt. Förra gånger blev det massa gitarrsolon i minuter men ny ska det bli mera strukturerat. Kanske spelar jag in tidigare grejer på nytt, o ge dem mera struktur. Men det är en lång lista a grejer som behövs innan jag kan göra allt jag vill göra. När det gäller instrument så förutom trummaskinen vill jag nog ha kanske tre akustiska gitarrer, en nylonsträngad klassisk gitarr, en stålsträngad solist gitarr med en cut out så jag jag når längre upp i halsen, och en stålsträngad 12-strngad gitarr. På elsidan har jag en hel del gitarrer men kanske behövs det en gitarr med enkelspols mickar på för att få fram de toner som Mark Knoffler är mästare på. Dessutom vill jag ha en Fender precision bas, en synth till och kanske en sång mick. Är kass på att sjunga och de är konstigt för när jag gick i lågstadiet i Finland så blev jag skickad till sångtävlingar och inplockad först i skolkören, vare sig jag ville eller ej.

Mina föräldrar sjöng mycket och farsan tror att han är en Pavarotti fortfarande, morsan sjöng också ofta, när jag var liten typ 5 år kommer jag ihåg att hon ibland drog en Beatles dänga, hon tycktes ha gillat Hard Days Night väldigt mycket. Farsan har aldrig varit förtjust i Beatles.. När jag flyttade till Sverige så tappade jag bort allting, alla sånger och visor med det nya språket, sen kom tonåren och rösten blev inte det samma. Samtidigt tappade jag nog tonkontrollen så det låter nog falskt. Kanske dags med en sång pedagog?

Övrigt? Saknar måleriet men det är tidsödande och inget man kan göra på fasta tider, man måste ju kontrollera torkningen av pappret när man är klar för dagen, annars bildas det en massa oönskade fläckar och effekter på den som tar tid att fixa till. Det är kul dock att ge det där vita arken ett liv och se hur den bilden man målar växer fram. Samtidigt har jag lite skrivprojekt, som har legat i träda Så jag har egentligen inga problem att fylla min tid egentligen. Fast nu är det lunch!



Måndagmorgons funderingar...

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Mon, September 08, 2014 09:26:16

Måndag – Så var helgen över, mest gick det till att sova och fixa till lillbilen. Sen i sommaren så har den fått sitta i garaget mest för att det är nog en hjullager som har gått. Det har låtit rätt bra sen höstas och jag trodde det berodde på de gamla vinterdäcken men i våra så köpte jag nya sommar däck runt om så försvann inte ljudet. Den försvinner när jag svänger till höger men annars är det en bra ursäkt att ha stereon på så som jag brukar har det när jag åker ensam, högt! Förra året hade jag lite för mycket tilltro till grundfärgen efter rost fix som inte höll så i år har jag gjort det ordentligt, slipat ner allt till plåtrent, på med rost borttagning, ordentligt på grundfärg, och sedan på med färg. Det konstiga är att det är inte bara i de bakre hjulhusen men även på framdörrarna på exakt på samma ställe. Bilen har silvermetallic som färg och jag använde grå grundfärg. Fram till igår såg det rätt hafsigt ut det jag hade gjort i somras så jag körde ner till plåten igen och gjorde om proceduren. Denna gång så slipade jag allt så att det blev jämt och i grund färg ser det rätt proffsigt ut. Men så lägga på lacken blev svårare. Så jag fick göra om allt en gång till. Det högra blev hyfsat nog efter jag försiktigt slipade på allt jämt. Det vänstra får göras om en gång till. Därefter ska allt förseglas med klarlack som ska få det glänsa och skydda allt. Det som är skumt är att även om jag är rätt van med färg och spray lacker, haft svårt med det speciellt beställda färgen som är dyr. Den tycks tappa trycket ibland och gör allt lite svårare. Det ligger på nu minst tre lager av allt, rostskydd, grundfärg och färg. Än där det är klart så ser det lite matt ut men med klarlack på, så kommer det se bra ut, när det är klart. Hoppas bara på lite sol till helgen. Därefter är det bara hjullagret som ska fixas, lite service också innan vintern.

Det var märkligt att sätta sig i lilla bilen, man blir väldigt bortskämd med att köra med sommarbilen och även om man sitter bra i lillbilen så känns det att sätta sig i köksstolen när man ska köra med den. Man blir väldigt bortskämd med cabben med andra ord. När vinterbilen är klar är det dags att förbereda avställning av cabben som ska i ide vid månadsskiftet oktober/november. I slutet av april så ska den fram igen. Längtar redan till våren med andra ord.

Bilen tog mer tid än väntat för mig så att de funderingar på vad jag skulle tänkt att göra kom på skam. Dels är det en del jord som ska skottas till ojämnheter ut med stranden på stugan, dels är det dags att kolla hur det ser ut på fjällen med höstfärgerna. För mig är det viktigt så jag kan planera min höstresa till fjällen, dels för att kunna ta ut mina föräldrar på det traditionella trippen till Röros över Sveg. Att åka den är rätt mysigt, och även om vägen över Sveg är längre är det mysigare. Dels har E45.an en rätt kuslig känsla av ödemark, dels är den ganska välfylld med utsikter och fina ställen för att stanna men från Sveg framåt är det alltid mäktigt att se hur man börjar se kalfjällen växa fram. Även om orterna vid den svenska sidan av gränsen är väldigt mycket turistanpassade så är det rätt välkommen avbrott mot det man ser normalt. Röros för sig är alltid rätt speciellt och de 34 milen hem är en studie i ödemark i fjällandskap. Matstopp på den goda pizzerian i Idre och därifrån hem i mörkret, det mesta man annars se är skog, skog och ännu mera skog. Kameran ska med förstås, även om jag har nog fotat sönder Röros…

Om två veckor helg ska jag på fotojobb i Gävle, en årlig gig som blir nog den sista långturen med cabben. Passar nog att åka till Stockholm så en övernattningskit ska följa med. Det blir den sista långturen med cabben och veckan efter är det ju Norge som gäller. Det lutar mot en mer turistanpassad resa än det som var inplanerat, vill nog i det rätt begränsade dagsljuset spara åka runt Atlantkusten för jag vet inte var jag ska bo och kanske är det en och annan stugby som hat lagt ner sin verksamhet för året. Att sätta upp tidtabell funkar inte för under hösten har de rätt mycket vägarbeten som kan röra sig åt en mil med nyasfaltering vilket gör att tidsplaner lätt ryker sin väg. Även om på kartan ser det ut som att åka från Bergen till Ålesund är något som man gör på en dag, så med färjor och annat tar det betydligt längre tid.

Dessa turer gör hösten lite bättre än vad de är för mig. Hösten är en årstid som jag inte är särskilt förtjust i, jag jagar inte (jo, älgjakten är i gång nu!), är inte så förtjust i svamp, eller den råa och kalla tystnade den erbjuder. Visst är det vackert med höstlöv och se hur allt förändras steg för steg framåt. Men det mesta är egentligen bara ett mörker, kall, rå mörker där man ske se til att man inte åker på en förkylning eller annat och en väntan på förvandlingen då de första snöflingorna dansar ner på backen. Det är lika vackert varje gång, samtidigt som man får ägna en helg i slutet av november för att förbereda julpyntandet. Efter julen är det bara en väntan till våren… En sak till, det heter som dum som en gås, men de bjöd på en rätt mäktig farväl då eskader efter eskader av dem flög lågt över den sista gången söderut, de må vara dumma men de fattar att flyga ut söderut, mot värmen och solen. Något som vi inte kan eller fattar att göra. Kramar!!!

Måndag, den första höstdagen!

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Mon, September 01, 2014 10:41:02

Måndag - enligt almanackan den första höstdagen. Inget regn, inga gråa moln, fast dimman låg tjockt över himmelen som täckte solen och gjorde det hela till mera grått ändå. Det var lite rått och kyligt av nattens dagg. Den första dagen av den årstiden jag gillar minst. Den första halvan där man kan kika på hut träden tar sig an höstfärgerna är fascinerande men den andra halvan med mörker och annat är inte kul, det är då när träden inte hänger kvar i utan bildar en brun knastrande matta på marken. Det är den tiden från oktober till första snön, som är så dötrist, en längtan till första snön. Innan det är det förstås en del hållpunkter, konstigt nog så börjar det en väntan till julen redan i oktober. När jag var tio år och som nyinflyttad till Sverige så prenumrerade mina föräldrar kalle anka från vecka 40 fram till nyår. Det som var häftiga att de hade alltid roligare adventkalender än vad SVT och vad de andra hade att erbjuda. Det hände i tre år kanske, men det där med vecka 40 har blivit ett slags start för att kika fram till julen. Numera så brukar clementinerna dyka upp då och tack vare att Halloween börjar bli en grej som säljer, så brukar de första julprylarna dyka upp. Likt som alla andra så tycker man att det är lite för tidigt med alla dessa tomtar och annat i oktober men samtidigt lite mysigt. Men först i november som annars är det absolut tristaste månaden på året så börjar det hända mer på den fronten. Halloween eller All Helgona, är startskottet för julhandeln och man börjar bunkra upp saker för julen. Dit är det långt ännu men man börjar tänka på det…

I höst är det en del pyssel, vinterbilen ska få ett par nya vinterdäck fram, de gamla är slut, den ena har en decimeter lång spricka på insidan, samtidigt så ska jag fixa hjullager fram på den. Det är en ganska dyr operation men viktigt. Cabben ska in på vinterförvaring och servas innan Kanske passar jag på att besikta den så jag slipper göra det i på våren, då alla ska besikta sina sommarbilar, husbilar och hojar. Samtidigt är det rätt skönt att åka med den utan att behöva kolla över axeln, i de varma sköna vårdagar är det en skön känsla att trycka på knappen och cabba ner.

Helgen som gick var mest för ett evenemang för Custom Car Club i orsa. De har under sommaren samlat in en hel del pengar, främst genom att sälja hamburgare på orsayrorna, något som var nog tufft i den värmen som var. De fick ihop 40 000 kr som de överlämnade till Barncancerfonden. I lördags var det överlämningen och de inbjudna hämtades från Falun till Orsa. De hade en heldagsprogram med besök på rovdjursparken på Orsa Grönklitt, bowling och det avslutades med en middag på Bowlingen där överräckningen skedde. Det hela blev en intressant och en rolig dag för alla och det var rätt imponerande hur de har fått ihop programmet och hur välarrangerat det hela var. Sedan körde vi gästerna tillbaka till Falun och alla utom jag åkte hem till Orsa eller till för några Mora. Själv valde jag stanna kvar en stund och passade på att morsa på kompisen och vi snurrade runt i Falun ett tag. Även där märks att sommaren är över, de olika serveringarna hade plockat undan sina ute möbler och det var rätt ödsligt. Det är höst nu även i länshuvudstaden.

Sov hela söndagen nästan, magsjukan kanske gjorde sitt men det var skönt att sova ut, även om det kändes som jag hade festat kvällen innan Sakta men säkert blev jag piggare och kanske var det sista gången nu innan nästa sommar som gräsklipparen tankades och fick lite motion på tomten. Det behövdes dock. Nästa som väntar är en sandhög som ska användas för att jämna till vid stranden vid stugan för att göra gräsklippning och annat lite mer behagligare och för att minska ner stigningen ner dit. Trädgårdstraktorn har haft det lite väl kämpigt med även lite last på släpkärran. Hoppas att det blir lite mindre brantare nu. Samtidigt så ska jag kolla på en del klipp som jag spara från Youtube, trummaskinproblematiken verkar få en ny lösning. Zoom har en rätt häftig ministudio på 24 kanaler för bara några tusen, den har gitarreffekter, sampler och en trummaskin inbyggde, plus att den går att bygga ut med en likadan maskin till så att man får för samma pengar till en ordentlig anläggning. Gillar det, när så pass mycket grejer är inbyggda i samma enhet, mindre trubbel med att få allt att funka. När bilarna är klara är det då dags för det. Men troligtvis kommer inspelningsplanerna skjutas upp ytterligare en tid. Det är viktigt att ha projekt nu, mest för att bygga upp egot igen och att glömma så mycket som har varit. Det är dags att gå vidare, kanske får jag lust att ta mig på skorna och gå på kvällarna som förberedelse för att ta mig till gymmet. Det är viktigt att skapa rutiner innan man gör det för så kommer man inte skolka från gymmet. Fast det stora är projektet är nog att skaffa mig nytt jobb. Det blir tufft, men det är dags att börja på nytt, mitt nuvarande liv behöver förnyas, annars så blir det inget liv jag vill ha eller se framemot.

Next »