Ollies värld.....

Ollies värld.....

Fredag till sist..

tankarPosted by Olavi ahokas Fri, November 14, 2014 17:32:26

Dagens långa...

Fredag – Halvvägs på november nästan, det är den 14.e idag och det är två veckor av denna eländiga månad. Nu är det snart helg och som vanligt så börjar nog fokusen hamna i den helg som kommer. Har lite projekt som ska göras. Ett byte av däck på min och farsans bil, två att rigga upp för advent. Resten av julförberedelserna blir först nästa helg men det är bara bra att dela upp allt. Samtidigt ska jag ta ut päronen till Insjön och Borlänge för lite julinköp fast jag har tjuvstartat lite. Tre ljusstakar från Jula och ett par ljusslingor rusta. De ser inte vara av världens bästa kvalitet men de funkar. Meningen är att allt ska pluggas in om två veckor och förhoppningsvis är det lite snö då och då ser allt rätt snyggt ut. Lika så ska stugan få lite ljus och sättas in timers så att allt smäller på rätt tid och släcks, elen är ju inte billig idag.

På tal om stugan, jag har knappt varit där sedan sista helgen här med exet. Var där och städade ett par gånger sedan dess lite snabbt och var och provspelade med en akustisk gitarr för att kolla akustiken där. Inspelningen av musik som jag planerade i somras har lagts på hyllan ett tag. Vill inte spendera för mycket nu innan det har lösts sig med jobb men det ska bli av, det blir intressant hur saker jag har i huvudet och det som dykt upp när jag leker med gitarren kommer att låta i verkligheten. Blir kul att utöka det jämfört det jag gjort tidigare som blev mer eller mindre massa gitarrsolon till olika komp jag hade gjort. En del av det jag gjorde kommer jag så spela in på nytt, fast med mer struktur. Det som var handikapp var avsaknad av vettiga trumspår och det ska avhjälpas denna gång. Spela in musik är lite som måleri, vet att jag har sagt det ett antal gånger och det är rätt häftigt hur allt får liv och förhoppningsvis lite djup. En del saker som Enigma gjorde, låter relativt enkelt att spela in, som tur så har jag ett gammalt men väldigt hyfsad ekor ack som gör att synt spår lyfter lite och får djup. Fast det blir mer under våren för då är det varmt nog i stugan nu blir det för kallt för det. Det som intresserar är få ihop det hela och höra hur det låter en dag. Tror knappast att jag vill ge ut det på något sätt, kanske något via Youtube men den delen är inte så viktig. Det är själva processen med det hela som är det roliga, resten mest en klackspark.

Annars blir det lite film under helgerna och i veckan som kommer, ska nog köpa hem några julfilmers Lite tecknat under december sitter rätt så det blir något sådant när man hinkar i sig te. Nu när den dagen snön kommer blir det en kamerautflykt också för att fixa fram ett julkort. För att det ska funka bra så blir det lite fotoshop på det. Målar dit lite detaljer som annars saknas i verkligheten. Fäbodarna här är perfekta för det. Har dock fotat sönder några så jag får nog vackert söka andra. Har haft fundering att teckna sådana för att hålla det vid liv och det är enklare att infoga saker och anpassa dem in en tänkt scen. Men än så länge är det inte aktuellt, brukar göra det runt Lucia, dit är det ju fyra veckor.

Nästa vecka blir det fyra dagar jobb, sedan en dag kurs och sedan ska jag dra nytta av det för att söka jobb. På eftermiddagen blir det lugnare här för jobbsökeri så då det blir eftermiddagens uppgift. Ska bli skönt att åka hem vid fyra rycket idag sedan. Det är lite moment 22 över det. Är ju inte uppsagt, bara informerad över att tjänsten ska dras in vilket gör att dels att det jag kan söka på är jobb som blir ledig vid årsskiftet och helst då inom kommunen. Där så tänker jag om möjligt, kolla vad som erbjuds och det skriftligt för jag vet sedan länge det som utlovas muntligt är ju inte värt någonting.

Har varit ute på lunch i gråvädret. Ett tag hade ett par, tre snöslingor förirrat sig ner från molnen men det har inte blivit mer. Det är fortfarande grönt på gräsmattorna och de juldekorationer folk och affärer satt ut såg lite malplacerade ut. Även om det är rätt lite dagsljus så känns det inte som första advent är på gång men kanske kommer det rätt snart. Tur att man har nya vinterdäck på bilen. Kramar!



Onsdag - regn o snö...

tankarPosted by Olavi ahokas Wed, November 05, 2014 11:03:35

Dagens Långa....

Onsdag – Det snöade i morse på väg till jobbet. Det konstiga var att det regnade hemma och det snöade på väg till Mora. Det brukar vara mer tvärtom i vanliga fall. Uppe i höjderna var det snö i backen, här nere i dalgången barmark. Det är nollgrader nu så det borde komma mer, speciellt nu som det är surmulet. Dessutom så regnade mycket mer i natt, det är nära nu att Oreälven svämmar över, det ryktas att vattnet ska upp 15 cm till. Sen när det fryser till blir det intressant för tjejerna som använder ofta en stig ut med älven när de är ute och rider. Vintern är på gång, vilket hör till november och det ska visst bli ett ordentligt snöoväder redan i morgon.

Jag sov dåligt i natt, drömde konstigt och kastades nog i allt möjligt. Ett tag var det regnet som väckte mig när den slog i taket, annars var det nog drömmarna som gjorde det. En sak som återkommer är en scenario att jag har varit någonstans och har tröttnat och åker hem och av någon konstigt skäl har jag gömt bilnycklarna ut på stan och inte hittar dit. Drömde till och med att jag tittade på klockan och hade fullt koll att det skulle vara onsdag och jobb idag så att jag skulle upp svintidigt från en fest för att hinna hit. Men i drömmar går jag ofta vilse. I natt var jag i Sundsvall av någon anledning men när jag skulle få tag i mina bilnycklar så vandrade jag uppför Hantverkargatan i Stockholm och såg in i de nu tomma lokaler jag satt och jobbade i under 1980-talet. Hur hamnade jag där? Kanske för jag har aldrig varit i Sundsvall och fyllde ut scener med annat som jag kan väl.

Jag jobbade med då med underlag för statliga pensioner, i praktiken så hämtade jag en blankett ur förrådet. Letade fram de dammiga personakterna med beslut, gamla lönekort och anställningsbevis och skrev de i en blankett. Det statliga myndigheten hade sina rätt så byråkratiska krav hur dessa skulle skrivas och vår chef hade annan. Så det var ofta en dragkamp mellan dem och underlaget blev då ett slags kompromiss. Om det var en relativt ung person så gjorde man kanske 6 om dagen men de som var äldre blev det ett detektivarbete som kunde ta veckor att reda ut.

Jag brukade specialisera mig för de äldre för att få lite spänning. Sedan väntade man in att chefen skrev på det, sedan kopierades det i tre exemplar, ett till det statliga myndigheten, ett till de fina pärmar som de förvarades i och längst in i personakten. Ingen hade funderat över det, det hade ju varit enklare att bara kopiera lönekortet och bara skicka iväg det. Fast då på den tiden sköttes allt manuellt och byråkratin gjorde att folk hade jobb. Det var ju tio pers som bara höll på med detta på Skolförvaltningen i Stockholm. Det fanns en del original där, mest omplacerade lärare som antingen var knäppa från början eller blivit knäppa av deras tid som lärare. Då fick man i princip se efter de när de satt med en rejäl bunt med papper och satt bland de mörka arkivskåpen och la ett papper i taget i de mossgröna akterna. Möjligheterna för avancemang var små, man fick vänta på att de äldre antingen trillade av pin eller gick i pension. Hos oss var det en klar generationsklyfta och en del av de äldre var rätt högfärdiga eller riktiga original.

En herre var som Herr Papphammar på riktigt. Alltid samma gråa kostym av tidigt 40 tals modell i tyg som verkligen håller livet ut, dit en mossgröngrå skjorta och grå slips. En dag så var han glad, han hade köpt sig en bil. Fast hans glädje tog slut när det var min tur, jag hade gissat rätt från början, en grå Opel Rekord av en äldre modell… Senare blev det nära nog nästan lika tråkigt jobb, som löneassistent, skolförvaltningen bytte namn och hette då Stockholms Skolor med en småkäck logo. Jag fick en bunt papper som skulle matas in i terminalen efter ett formulär, samtidigt som jag kollade på en inbunden bunt med papper i en formulär över att löneövergångarna gick rätt till, alltså att vederbörande fick sin löneklass och lönegrad rätt uppflyttad rätt månad. Då hade jag ledsnat över det hela och det inte funkade med damen jag levde med så jag sadlade om. Pappersexercis vid 20-28 års ålder är nog inte helt rätt, då var det ju upplevelser man sökte, krogen, polarna, tjejen och jag var då en djävel på dansgolvet, vann till och med priser på det. Intresset gjorde att jag blev intresserad av musiken man hörde där och att skivsamlingen blev rätt rejäl. Slumpen spelade spratt, en dag när jag insåg att mitt liv hade hamnat i en återvändsgränd, så sökte jag jobb på Silja Line. Där fick jag gå igenom någon slags test, och resultatet blev rätt skum och den gav att min tyska skulle vara riktigt bra. De ringde senare och jag erbjöds jobbet som diskjockey men innan det skulle jag åka på en kryssning för att provspela. Efter ett tag var det en ny dam som jag träffade på jobbet, var hon bodde? Jo, längre upp på Hantverkargatan, då nästan uppe vid Fridhemsplan.

Ska lämna in de gamla vinterdäcken idag, eftersom däck i dimensionen till Mercan är inte lagervara så får jag de nya först i övermorgon. Det är en hel del som är knäppt med den bilen, som att jag kan inte byta lamporna till strålkastaren själv och får lämna in bilen till märkesverkstad för det. Orsaken är att det är så trångt och trots att jag inte har stora nävar så når jag inte dit. Kanske därför att killen som får jobbet är rätt tunn och kort kille. Lamporna köper jag separat och jobbet tar några minuter med vissa svordomar hos killen man kostar inget. Det är snart dags att boka besiktning, det som behöver göras är att byta ut lampan till sidoblinkersen som är lätt och att de ska scanna genom lampan. Det är en skitsond som gör att varningslampan lyser, trots att det är inget fel. De får släcka den lagom innan besiktningen så att den inte börjar lysa igen på en gång. Det kostar en tusenlapp.

Ikväll blir det nog bastu och Sagan om Ringen som ska ses klart, därefter väntar en rond mot den ökända John Blund. Kramar

Tisdag...

tankarPosted by Olavi ahokas Tue, November 04, 2014 11:44:47

Tisdag – Surmulen tisdag efter en natt av mycket regn. Det ska visst bli snö i övermorgon, fast kanske 10 mil norr så ska det vara snökaos redan idag. Med andra ord till helgen gäller det däckbyte. Fixade ett par igår för 2400 kronor igår som jag får till fredagen, dubbat så klart, annat gäller inte här. Det är gott om is på vägarna under vintern här och eftersom det är rejält med minusgrader då så funkar inte saltningen så bra vilket är bra för det gör bara att bilarna rostar upp snabbare. Men trots vintertidens tidigare soluppgång så är det återigen mörkt jag vaknar men sakta så dyker upp ljuset ännu när jag åker till jobbet, än är det rätt varmt och jag slipper till skillnad till förra veckan skrapa rutor. Fast nu vinterbilen har tillgång till garaget så slipper jag göra det för sommargästen, cabben är nu sedan fredags inne på sin vinterförvaring fram till slutet av april. Där kommer det ha det rätt bra, för där är det aldrig minusgrader, ingen rostrisk där direkt. Husbilen vilar sedan torsdags på ett annat ställe och kommer väl ut ungefär samtidigt. April, dit är det fortfarande långt. November nu, denna november, mörkrets och kylans tid. Fyra veckor till sedan är det december vilket är så mycket bättre för då har vi snö och det gör under med mörkret det är egentligen mäktigt uttänkt att snön är vit under den tiden när det är så mörkt, hemskt det skulle vara om snön var svart…

Vintrarna här uppe är kallare än i Stockholm och det är en riktig vinter, inte en utdragen november till mars som det var i Stockholm där den tillfälliga snön som är vacker in kvart blir snabbt en sönder saltat brun sörja som förstör skorna innan den förvandlas till något brunaktigt vatten som söker sig in mot gatornas avlopp. Tro eller ej, då kan man nog stå ut med perioder ner till minus trettio. Konstigt nog såg jag några gäss som flög över Siljan i helgen. Kanske var de sena och på väg söderut eller dumma nog att tro att de ska klara sig här. Annars i fågelväg man ser är kråkor och jätteflockar av kajor som tonårsglin kaxar sig upp mot alla andra fåglar, stora som små.

I förra veckan var det frost några mornar i rad, vattnet på Orsasjön såg ut tung ut och dimman av det ännu varma ytvattnet spred sig över dalgången och sjön såg ut som den var nära att frysa till. Antagligen det har gjort att rekordmånga har börjat skynda sig med att börja julpynta redan nu. I helgen ska jag börja förbereda mig för det, men grejerna kommer inte upp innan adventshelgen men pynten tar sin tid att förbereda. Huvudattraktionen är i sommar verandan som blir litet av skyltfönster som pryder huset. Ett år när Aftonbladet hade en tävling, så kom vi på en hedersam tredjeplats, fast nuförtiden satsar de flesta mer med ljus. Hemma har det varit mera sparsammare varje år men mer originellt. Men väl med den vita nya snötäcket, fan vad vackert det är, speciellt när hela grannskapet har pyntat upp. För mig är det lite av stilla protest i trots mot det mörkret vi har så här års. Kan inte naturen ge oss ljus, då får vi skapa det själva. Det där med Jesu födelse tar man med nypa salt. >>Firar egentligen att vi går mot ljusare tider, att det vänder igen och sakta men säkert vänder vi det och gå mot våren, minut för minut, dag för dag.

Igår han jag söka jobb på två ställen under lunchen, alltså besöka arbetsplatserna live, det ena blev mer informellt för jag känner dem rätt bra och har en dagligkontakt med dem via jobbet, det andra ett hotell som till skillnad till annonsen så behövde ha folk under högsäsonger. Snacka om falsk information. Damen som drev stället hade ansiktsmask på som hon fick torka av lite snabbt. Nej, jag tror inte på jobb där, för småföretag brukar ju oftast bli krångel och det är oklart vad egentligen man ska jobba med. The search goes on…

Är lärare för ett gäng 8-år som ska slå upp ord i uppslagsböcker. Det är rätt läskigt att de inte kan slå upp i uppslagsböcker och att de inte tycks kunna alfabetet. De har ju gått i skolan drygt sju år, och nästan alla förstår inte hur man hittar i dessa böcker. Vad gör de när de inte har tillgång till Google eller internet och behöver ta reda på fakta? Av eleverna är det bara en som kan ganska ledigt hitta i böcker och det är oväntat nog en kille som annars inte brukar överanstränga sig. Svenska skolan, vad lär ni till de unga? Inte konstigt att den svenska skolan bara halkar efter. Man är nog för fokuserad på att använda tekniken, för att hålla kvar intresset för eleverna mer än femton minuter än att lära ut dem att kunna hitta saker självständigt. Att hitta i uppslagsböcker och kunna alfabetet och de fyra räknesätten lärde vi oss redan i lågstadiet i Finland. Vad har hänt med skolan? Halva lektionen har ju gått ut på att eleverna ska förstå hur ett band av uppslagsböcker är uppbyggda, därefter tycker det är bara tidsödande att lyfta på rumpan, ta 12 steg gör att hitta nästa band, där man skulle hitta ordet denim. Skulle man förklara att nya aktuella fakta får man dubbelkolla för dessa band har ju några år blir bara förvirrande. Om boken är tryckt 1986, hur kan den då har aktuell fakta år 2014?

Lika så är det matte, det är ju osäkert att ungarna kan multiplikationstabellen, de kan ta del av olika samhällsfrågor men inte räkna eller kunna alfabetet. Allt detta är ju grundläggande, hur ska de kunna veta den dagen de ska sköta sin ekonomi, veta hur stor skillnad det blir när de tar ett lån en dag och vetta hur stor skillnad i plånboken det blir med ett lån som har 16 % ränta jämfört med att ha det på 1.6 % ränta och räkna på hur mycket dyrare det kan bli att ha avbetalningen på en längre tidsperiod än på en kortare period, eller hur ska de kunna räkna ut sin milersättning den dag de ska deklarera. Ni som är föräldrar, kanske dags att kolla upp vad era ungar lär sig, för de är ju de som kommer, den dagen de kommer ut i arbetslivet betala våra pensioner. Snart dags för lunch, i eftermiddag dags att kolla efter jobb. Kramar!!



Fredagen innan semestern!

tankarPosted by Olavi ahokas Fri, September 26, 2014 11:50:03

Fredag En typisk höstförmiddag. Det är lite rått och grått. Sovit som en gud efter jag somnade drömde konstigt men kommer ihåg lite fraktioner som jag kommer inte kunna ihop till något vettigt. Är dock på jobbet och så här sista dagen innan semestern går tiden lika segt som segt tuggummi. Har rätt lugnt idag med ord, för lugnt. Lunchen är fortfarande 90 minuter bort och blicken fladdrar nere till klockan i högra hörnet rätt ofta. Inte är jag hungrig än men det kanske kommer. Helgen är för dörren också och lönen har hittat fram till mitt konto, hoppas jag!

Ska tvätta bil ikväll, det är en avslutningskaravan för säsongen med jänkare imorgon och även den biten går till vintervila. Klubben jag är med i har rätt mycket verksamhet och en del har varit utanför ramarna lite vilket är bra, det är alltid bra att smala in pengar till barncancerfonden och liknande. Annars så finns det ju en risk att som alla gör, att man bara ser efter sitt eget hus och det rullar bara runt år från år på gamla hjulspår. Är faktiskt sugen på att gå ut i helgen men vet inte om det är så smart så här runt älgjakten för det är gott om älg som hamnar ut efter de ödsliga vägarna här. Oavsett hut man kör, så hamnar man vid vägar med tallåker runt om. Det heter väl tallskog men nu när all träd är lika gamla och nyplanterat efter hyggen så blir det samma man ser mil efter mil. Plus varje gång blir det en överraskning när man ser att solen går ner tidigare och tidigare.

Det syns nu ordentligt att det har blivit höst, de senaste nätterna har varit kalla vilket har gjort att ängarna inte längre är gröna, det där gulbeiga har tagit över mer och träden har fått alltmer färg. Verkar vara tidigare i år än normalt, kanske redan om 10 dagar är höstfärgerna här så kanske får jag planera lite om min Norgeresa. Antagligen blir det också en tidig vinter och får nog undvika bergspass så mycket det går. Men jag kan ju hoppa över det och göra annat. Danmark blir nog något jag ska åka till efter det sista planerade resan till Norge. Då har jag nog med material för en bok med foton. För en finne är det rätt coolt att ha en landsgräns så nära som jag har det. Det är bara 12 mil till gränsen och jag behöver inte med andra ord boka biljetter, gå upp onödigt tidigt för att få plats i en färja för att gå upp halvsex tiden för att käka frukost och vänta in att bogporten öppnas och morgonsur och trött bege mig i den stockholmska högtrafiken.

Så här års ser man knappt en bil när man passerar Sälenfjällen och jag har nog blivit stoppats 2 gånger under alla dessa år. Norge är är rätt likt som Sverige trots allt men annorlunda nog för att göra det speciellt. Än har det inte trots allt blivit rutin. Men om ett år blir det nog Danmark, kanske passar jag på att åka till Karlskrona samtidigt, har inte varit där sedan lumpen. Just nu tanken av att åka vägen mot Göteborg lockar inte, även jag har varit sugen rätt ofta att åka dit för känna det jag kände förut. Nu inser jag att det skulle göra mer skada än nytta. Idag vill jag egentligen glömma allt som förknippas med exet, till det milda grad när jag hör göteborgska på TV så byter jag blixtsnabbt kanal. Jag gillar Göteborg annars, men inte just nu…

Det är konstigt egentligen med känslor, speciellt efter man har blivit sviken, bedragen och sårad. Hur snabbt efter man har klarat av sörjeperioden det övergår till något helt annat. Idag när hon dyker upp i minnet blir jag bara på dåligt humör, blir mest arg. Arg på henne och mig själv, varför litade jag på henne, varför i helvete höll jag mig kvar när jag hade känslan över att allt inte stod rätt till. Varför i huvudtaget behövde jag träffa henne. Kanske borde det finnas en VDN-märkning på oss, precis om på en begagnad bil med alla fel och alla tillbehör? Liknelsen är inte så tokig för idag tycks vi vara mest upptagna med att leta efter någon, någon man funkar med, någon man dras till, tills det börjar bli dags igen. Vi konsumerar allt, även förhållanden. Allt ska vara perfekt, vardagen bara en tunnel tills man har tid och råd för en upplevelse som man får betala dyrt för resten av året, samtidigt man försöker få budget för nästa. Nästan hela livet består av en vardag, och den är fylld av vardagshändelser. Varför är vi så dåliga att hitta på något som gör den bättre? Behöver man åka till en fjärran badstrand långt borta när man kan hitta nästan samma sak närmare. Vi måste bli bättre att lyssna på varandra, bli mer tajtare med varandra och mer påhittigare än vad vi är. Nu stundar dock den årstiden då det blir lite svårare med roliga alternativ. En kväll vid solnedgång nära med den älskade blir nog inte lika mysig nu när nordan blåser snålt och det regnar slags. Men något måste man kunna hitta på då, eller hur?

2013 var ett dåligt år för mig och det här året har varit om möjligt ännu sämre. Allt skit som kan tänkas har hänt och ett tag orkade jag inte bry mig utan la den ena dåliga nyheten på hög. Än har jag nog mer fullt upp att se efter mig än att vara spå empatisk för andra än jag brukar vara. Önskar dock att jag hade fått hoppa över det här året, ha den helt ogjort. Hoppas dock att det nya året 2015 ska bli bättre när den en dag kommer, för värre än 2014 är det svårt att bli. Hösten känns, som en istapp i själen, jag har blivit kall och jag fryser. Dags för te, och klockan går så långsamt, kan det inte bli 16.00 någon gång idag?



Onsdag....

tankarPosted by Olavi ahokas Wed, September 24, 2014 17:56:00

Onsdag- Kallt ute nu, lite rått och nästan varje person man möter klagar på förkylning. Det var nu bara 8 grader under lunchen och på en vecka eller så har temperaturen fallit nära tio grader. Hösten väller fram som stormsteg och lövträden börjar at få fram sin höstkollektion undan för undan. Konstigt nog så såg jag ett par trutar vid stranden idag, antagligen så är de norrifrån eller har noll orienteringsförmåga. Har ju läst att måsar och trutar är ett av de första som packar sina kappsäckar för en golfvinter någonstans söder ut. Gick i affärerna under lunchen och tittade lite förvånat på hur julhyllorna väller fram, Rusta hade sin redan klar och än är det september, samtidigt som jag väntar ivrigt att sätta min tänder i den första satsumas, de kommer nog nästa vecka.

Hade de varmt i natt, släpade ner en element som fick gå med fulla muggar, skönt det är i nytvättade lakan och den värmen är ju lite speciell. Ändå var jag uppe rätt sent som vanligt och trots att jag var trött så satt jag uppe en stund till, ni vet, jag ska bara fixa det här o sen till sängs. För mig funkar det dåligt för jag hittar alltid på en ursäkt för att vara uppe lite till.

Det var lugnt på jobbet, vilket var väntat. Lärarna hade sin studiedag och eleverna drällde mest på centrumet eftersom de hade ledigt idag. I morgon har niorna info för gymnasiet och de är där en bit in på förmiddagen. Det enda vettiga var att uppdatera datorer vilket tog ett par timmar, sen registrera ett gäng böcker, lätt som ett plätt. Fast dessa dagar är tråkiga på många sätt, det värsta är att jag får för mycket tid för mig själv för att tänka. När jag får det, så blir det rätt mycket negativt. Än är man inte loss från den kroken. Satt och funderade över vad skulle hända om exet mot allförmodan skulle ta kontakt, förr har jag haft dörren lite på glänt men just nu känns det tvärstängt. Jag behöver ingen som jag måste göra som hon borde göra, ta en funderare på sitt liv och fundera om hon kan, hur hon ska lösa de problem hon skapar åt andra och de problem hon har skapat för sig själv. Hon är ju trots allt vuxen! Har inte haft någon som helst kontakt med henne, inte tjuvkikat över vad som händer med henne, men visst så dyker hon upp ibland, fast då känner jag mest avsky eller rent hat mot henne. Men frågeställningen var intressant, vad jag skulle göra?

Har flirtat runt rätt mycket, mest för tidsfördriv och mest på nätet men utan att vara stereotypaktig men det verkar som jag nämnde igår att det är mycket prinsjakt. Sverige har tre prinsar, en riktig en men han är tydligen nästan tagen och en ingift gymägare och en snubbe som ser ut som han har försnillat en miljon av någon i veckan. De andra, finns i de sagor ni har läst. Mr Perfekt existerar inte men så finns inte det några prinsessor i verkligheten heller. Inte finns det många miljonärer som söker seriöst på nätet heller, om de finns så lär de ha en uppsjö av donnor som drömmer om ett liv i evig lyx och beundran. Tänker på en sak några år sedan, kanske 10 år sedan. Träffade en tjej som bodde ganska nära jag bodde i Vällingby som hade följande sits. Hon hade jobb som var rätt hyfsat och drev en hundkennel med små lurviga svarta saker, jo jag vet vilket ras det var men vill bara nämna det generellt. Gubben hade hittat nytt, och ville skiljas men hon ville inte eftersom hon gillade radhuset de bodde i, med andra ord kunde han ha ett harem så länge hon kunde bo kvar. Jag frågade henne om det var okej att han sov hos den andre och kom hem när han behövde ha sin tvätt ordnad? Efter några om och men, så insåg hon väl att de skulle nog sälja radhuset och att hon nog skulle få flytta. Sedan blev det, det sedvanliga kriget vid deras skilsmässa och hon flyttade med sina svarta lurviga saker till en trea i Hässelby. Vi skulle träffas men så rann det ut i sanden ganska snabbt.

Läste på en tråd på en annan sida där en ung tjej har problem, hon har seriösa problem med sitt utseende och det hade gått så pass långt att hon hade fått söka hjälp för hon ansåg sig vara ful och behövde sminka sig för att kunna vistas ut bland folk. Hon är skitsöt, sötare än genomsnittet med råga så hon borde inte ha dessa problem och om hon skulle vara under genomsnittet, ska hon inte behöva känna så. Vad har hänt egentligen? Har vår jakt på en evig perfekt skönhet och en evig ytlig ungdom gått galet för långt. Det jag läste på hennes tråd, påminde ett ex jag hade nära 20 år sedan. Hon kunde inte ta sig ut tur lägenheten utan att sitta framför spegeln o fixa till sig i timmar. Jag förstår det OM man ska gå ut men det gällde sådana triviala saker som att kylskåpet var tomt och att vi behövde handla. Likadant var om vi skulle på bio snett tvärs över gatan, ingen kunde lägga märke till att hon skulle vara osminkad. Gissa om det där tog kol på all spontanitet i det förhållande. Kanske är svaret att ni tjtjer pressar varandra till att vara så perfekta som media eller annat skickar signaler om. en gång gick jag genom en trave tidningar hos en annan tjej som behövde sin tid. Innehållet rätt skrämmande, så här sminkar du höstfärgerna, lite klädtips och en test i varje nummer som gick på "så här lycklig är du, "är du nöjd på din partner", "är ditt liv perfekt eller kan den bli ännu bättre?". Vi killar gillar så som ni är, ju mer personlighet ju bättre, ju mer stereotypt, ju sämre. Vi killar gillar ju er, annars hade vi ju ringt efter taxin flera timmar sen eller flera dygn sen...

Exet fick samma sak undan för undan, först tog det bara några minuter för henne att bli klar för en promenix eller våra bilturer men undan för undan så började det ta allt mer tid anspråk. Så mycket av vår tid blev inomhus med paus för sex eller film på en soffa i en halvmöglig campingstuga i närheten av Göteborg. Fan, tjejer ni duger som ni är ju! Och det vackraste för en man är att se er sova på ens axel, som bara värker mer och mer och på morgonen vänta in när ni vaknar till och slår upp ögonen. Håret må vara väldigt tillrufsat, det hör ju till och de dät fräkmarna på kinden som man inte har fått upptäcka förr väldigt vackra. Det lustiga eller sorgliga är att ni aldrig får se er när ni är som vackrast, när ni ligger tätt inpå med nattlinnen på eller utan, så är det väldigt vackert man ser, en kvinna som sover tätt och tryggt bredvid. Som litar på en så pass att hon söker tryggheten och värmen hos en. Och när ni sover, så förvandlas ni oftast till söta små kattungar. Kram på er!

En frostig tisdag...

tankarPosted by Olavi ahokas Tue, September 23, 2014 11:17:14

– Det var en kall natt och frosten låg kvar på backen för den första gången för hösten. Vinden har mojnat och allt var väldigt tyst. Det var kallt i rummet och det är nog dags att flytta in i huset och in i värmen. Solen hade knappt stigit upp och bländade rätt bra när jag körde på Mora vägen fram till E45.an söderut mot just Mora. Plötsligt så har hösten gått in i sin andra fas och redan igår så var det löpsedlar i sensationslystna kvällstidningar om regn och snökaos. Slipper den gärna ännu, men det börjar bli dags att börja tänka på att förbereda sig mot vintern. Dags att se till att flytta på vedförrådet lite närmare huset. I höstkylan är det skönt med sprakande eld i kakelugnarna och den värmen de ger känns mindre statisk än de som elementen ger, dessutom är den billigare.

Mercan ska in på verkstaden på måndag, det är lager höger fram som behöver bytas, prislappen blir 5000 kr, så Norge resan känns lit osäkert. Ska nog se till att min däcksleverantör får hem ett par vinterdäck också. Då är jag klar för vintern, när den kommer. Det känns lite konstigt att köra med den, många gånger så glömde jag bort vilken bil jag åker i och vid start var det många gånger jag tryckte på ett visst ställe för att avaktivera larmet. Något som inte finns i mercan men väl på cabben. Cabben har fungerat som vardagsbil hela sommaren men den ska ju snart in på sitt vinteride. Kommer ha den hemma tills slutet av oktober och sedan får jag köra försiktigt den iväg till Mora. Den har funkat bra och känns mer komfortabel att glida i mercan men så är mercan en kompaktbil.

I helgen var jag i Gävle på et evenemang som i år var faktiskt riktigt dåligt. 100 kronor för att se i princip nästan nog ingenting och huvuddragplåstret var nog det samma som man ser på en bilträff gratis. Men det var rätt kul att åka iväg lite även om de kändes från början att det skulle bli rätt värdelöst. Kanske borde ha stannat kavar lite längre för att kanske gå ut men en 54-åring som inte hinkar i sig öl, vad har man att få ut av det där? Ingenting! Men jag tog ett stopp i Valbo för att fönstershoppa en stund innan jag skulle hem. Därifrån fick jag ett ryck och åkte hem via Söderhamn, längre men roligare väg fast med mycket skog sista biten. Samtidigt så träffade jag en tjej men det tände inte, fika lite kram och sedan hem. Hon var söt och trevlig men jag kände att vi pratade mest förbi varandra. Kanske var hon nervös, kanske var jag bara trött. Men jag fick en del att grubbla på vägen hem. Vart har alla helylletjejerna tagit vägen? Har allt drunknat i en värld avf tvångsmässig behov att ta en selfie varje timma och vänta på att någon miljonär råkar dyka upp och slänga på deras vita häst och till en prinsesstillvaro i en rosa slott. Har vi män förvisats till att se till att rädda tjejerna från att ta bort från deras vardagsproblem, vara barnvakt eller någon är till för att ge dem nya upplevelser i form av resor och presenter som aldrig sinar? Givetvis ska allt komma ur killarnas ficka, och för oss killar gäller det tydligen att alltid ha en fet plånbok. Soffmys och långa sovmornar under helgerna hägrar, men helst ska det vara tillspetsat med något, som i en svindyr hotellrum i New York. Vad har hänt med er?

Ljusnadalen är vacker, med hälsingegårdar, böljande åkermark och älven som slingrar sig fram, när höstfärgerna dyker upp på allvar borde jag ta mig dit för att fota lite. Bollnäs är den stora orten där, fast det är ännu rätt så platt där, det blir mer kuperat när man kommer mot Alfta och efter Edsbyn börjar skogen och det fortsätter hela vägen förbi Furudal där man åker av mot Orsa. Sista biten är rätt makalös där man kan se tvärsöver dalen som Oreälv har skapat, med utsikt 5 mil bort på åsen vid Emådalen. Det var en tur här 1989 med nyfunna vänner som gjorde att jag började att ifrågasätta livet i storstaden, vyn här är rätt mäktig med den rätt djupa floddalen, med Skattungsbyn som tycks hänga vid en hang och husen ligger tätt intill varandra. Jo som jag har sagt förr, så är det väldigt vackert här, ödsligt, kargt ibland men vackert, lite som Norge i lagom format.

Idag är det bara 4 dagar kvar till min andra stint på semestern, antagligen om 2 och en halv vecka senare så är det mörkt redan när man vaknar och dagarna blir allt kortare, kanske är det redan solnedgång när jobbet är slut. Det går fort nu, men om man tänker på handlarna börjar det glida redan mot jul. Julen, idag känns som om det var en film jag gillar väldigt mycket. Den heter Pleasentville och storyn där är att två syskon, mycket olika varandra bråkar om fjärrkontrollen. Killen är helnördig på en 1950-tals TV-serie som just heter Pleasentville, där det är inga bekymmer och allt är så amerikanskt perfekt. Hon har raggat upp den coolaste killen i High School, och är en tjej som inte tvekar att gå hela vägen redan på första dejten. I bråket så hamnar de i den svartvita TV-serien och snart upptäcker de att livet där är rätt konstigt. Eftersom de båda avviker sig från manuset rätt rejält så bildas det färgklickar i det man ser, främst från henne för hon råkar införa något som inte har funnits i serien, sex! Det präktiga och puritanska bilden börjar sakta att ränna och plötsligt blir det konflikt mellan dem som får färg och de som fortfarande är svartvita. Så filmen tar olika samhällsproblem upp på rätt finurligt sätt. Den rekommenderas mycket.

Likadant är det med julen, den börjar smått, först är det reklam där någon hobbyfirma vill att jag ska börja brodera något julmotiv, veckan efter dyker en snorig småunge och vill sälja jultidningar, sedan annonser på tidningar om bordbokning av julbord, därefter när man ändå ställer ut Halloween-grejer, så dyker upp lite änglar, tomtar och sådant på hyllorna, ännu lite skymundan, men efter Allhelgona så knuffas de fram och får allt mer utrymme. När julmusten och pepparkakorna dyker upp, då brukar kommungubbarna hänga ut lampor och annat till julgatubelysningar och till Advent exploderar allt i ljus överallt. Att se detta växa fram får mig att tänka på just på Pleasentville. Men så är det snart dags att plocka upp de första men ännu söta mandarinerna i en påse och glufsa i dem en efter en… Kram på er i kylan!



Fredag igen!

tankarPosted by Olavi ahokas Fri, September 19, 2014 11:31:23

Fredag – Dimma ute, en dimma som vill inte lätta på sig. Ska nog tidigt upp i morgon och rasta kameran om det är dimma då också. Något jag alltid velat de sista åren är att ta bilder som verkligen är höstlika. Har massor av bilder som jag har tagit av en solig dag med knallröda rönnar, gult gräs och gyllenbruna aspar men bilder som framkallar känslan av att man blir förkylt av bilden man ser när man tittar på det. Kanske är det dimmigt i november längre söderut när löven har fallit ner på backen men så är det inte här för varje senhöst har jag väntat på det. Har fotat november i regn men får då inte riktigt samma djup som jag önskar få. Så det får bli nu i helgen.

Hade en hyfsad huvudvärk i går vilket gjorde att det var svårt att skriva om någonting som hade blivit begripligt. Lider fortfarande av dålig sömn men börjar nog hitta mig igen, eller rättare sagt känna igen mig igen. Känner att det är lite nyfikenhet som dykt upp igen, bra så. Men det kan ju vara förväntningar om vecka 40, då drar jag ut på semestern och ska försöka fota några hundra bilder. Kameran som legat i ide får jobba igen. Det blir nog en vanlig semestertur först till Hamar, som är egentlig en första stopp efter gränsen sedan vidare norrut längs Mjösa upp till Lillehammer där vyerna börjar. Det är alltid lika häftigt att åka längs Gudbrandsdalen norrut, vyerna blir då allt mer vildare och mäktigare efter varje kurva man kör, samtidigt som den vackra dalen med älven i mitten blir allt trängre och bergen allt mäktigare. Det är lite konstigt att så få här tar en vecka och åker längs vägen eller vägarna där. Har jag tid så svänger jag av tidigt till Vestsidevägen, som är smalare och kurvigare. Samtidigt så undviker jag ”Route 66” känslan längs E6.an som är dock snabbare. Kanske är det vägbyggen där så då blir det nog den andra gamla vägen i alla fall. När det är vägbygge eller nyasfaltering i Norge, då är det på betydligt längre sträckor än hemma i Dalarna.

Hemma så är det nyasfaltering i närheten av huset. Vägverket har hyrt bystugan för information, man ska förbättra trafiken på de stora vägarna i centrum för att dels få ner hastigheterna och för att skapa cykelvägar, så den förbättringen hos mig innebär då att jag får nog utnyttjade det när vägarbetena pågår. På planerna ser det hela riktigt ut men kanske hinner de få butikerna i centrumet att stänga igen för gott. De har ju haft svårt nu när huvudgatan är en stor sandlåda för grävmaskiner och i två somrar har det varit svårare att komma fram, även till fots. Fint blir det men det har tagit sin tid. En gågata har öppnats för biltrafiken men samtidigt har körfälten runt smalnats av och det är ibland lätt att svänga av fel. Det gamla invanda är ju redan borta. Men huvudgatan ska bli klar i november, sägs det.

Gitarrspelandet har sina oväntade sidor, håller på at lära mig John Legends ”All of Me” på fingerplock men det har resulterat i en ny låt istället. Vet inte om den är bättre men funkar rätt bra som fingerplock. Kanske så ska jag spela in den istället som någon intro till något, få se hur det blir. Så som det verkar kommer det ta lite tid innan jag hamnar där. Huse har en hörselslinga inbyggt som stör instrumenten, speciellt gitarren så det blir nog stugan som får bli inspelningsstudio, men kåken är gammal och det tar en del värmeelement för att hålla den varm i vinterkylan, plus det känns rätt mycket obehagligt att gå in där och väcka gamla minnen, än har jag inte dödat dem, bara lagt dem åt sidan.

Förutom morgonfotandet i morgon så ska jag sedan till Gävle och på Järnvägsmuseet för att ta bilder. Kanske åker jag till Söderhamn efter det innan jag åker hem. Vill nog undvika nattkörandet nu när det är älgjakt. Av någon anledning så drivs älgen mot vägarna trots att jägarna har massor av skog att hålla sig till. Det räcker en älgkrock för min del, även om det är långt mer älgstängsel nu än då när jag smällde med bilen. Ska ta cabben imorgon, för Mercan ska innan Norge få sin framvagn kollad, en kostsam sak för jag misstänker det är en hjullager som gått. Har trott att det var de slitna vinterdäcken som fört oljud, men bilen har helt nya däck fram, efter däckbytet har bilen bara gått kanske två mil. Men det blir betydligt mer i Norge, kanske 40 mil om dagen. Bara en vecka dit, längtar…. Ha en skön fredag o kramar!

Onsdag!

tankarPosted by Olavi ahokas Wed, September 17, 2014 15:30:56

Onsdag – det är redan eftermiddag, lunchen är i tryggt förvar i magen och väntar på slutsignalen för dagen. Det är lite kallare än tidigare i veckan men 15 grader i solen är väl rätt hyfsat med tanke på att det är andra halvlek av september. Skolan börjar få sin rytm det börjar bli invant, även för de små busfröna som går i sjuan. Än har de respekt för ordningen men det kommer att förändras. I år har skolan infört mobilförbud under lektionen och det verkar funka bra, det har varit ju rätt många som har varit för intresserade av sina mobiler. Denna lilla tingest som verkar ha blivit centralpunkten i deras liv. Du Abraham Lincoln Bell, om du visste vad du har orsakat för oss så där 150 år senare, du skulle nog säga ”Det hade jag ingen aaaaning om!”.

Nog har telefonen blivit en central del även för oss vuxna fast det är rätt få som sitter och spelar idiotspel på den, eller Jag använder den rätt mycket men saknar inte den så nämnvärt de gånger jag har glömt den hemma, fast på bilfärder annanstans än till jobbet så då är den viktig. Använder den som även som kamera och på gymmet som musikspelare. Förutom det har jag ibland kollat i det för uppdateringar p Facebook och annat. Fast jag är inte förtjust att Sms. men det gör jag rätt ofta också. Men egentligen behöver jag nog det egentligen, men den är bra att ha med. Det är rätt sjukt vad den kan men använder de alla appar och sådant som finns. På min gamla la jag in appar för Swebus och SJ för att underlätta exet när hon skulle hit. På den nya har jag inte behövt det, jag har bil..

Har inte haft någon som helst kontakt med henne i två månader och är väl inte ens nyfiken även om jag fortfarande ibland får hejda mig lite. Bäst så, det känns ju som självförnedring att snoka. Om hon vill något så kan hon ju messa eller ringa, om hon har kvar telefonnumret. Det hela är egentligen väldigt slut kapitel, ett mörk och sorglig kapitel i mitt liv, nu pågår det mödosamma och långa processen att hitta tillbaka, men inte riktigt till samma liv som förr. Det skulle kännas rätt mediokert. Men det behövs nog rätt mycket för att jag ska tända till igen. Bygger rätt mycket murar runt mig, trots det är jag väl rätt social men nog mer reserverat social. Mycket av kontakter jag har känns rätt så ytliga och man kan nästan gissa dels vad folk kan säga innan de säger något eller hur de reagerar. Det är rätt mycket som att snacka med en zombie med dem. Kanske är det också nu at jag är rätt zombiefierad, jag funkar men inget mer. Jag känner inget, varken glädje eller sorg, även i bakgrunden finns det en ilska, som väntar att komma fram. Den ilskan behöver riktas mot den personen som orsakat det med det är lönlöst. Hon skulle inte kunna förstå det, för hon lever i en tillvaro som hon har byggt upp med hjälp av flickdrömmar där hon lever som en Barbie i en rosa drömvalrd, där allt obehagligt som skuldkänslor viftas bort efter en stund med huvudet i den heta ökensanden, och även den sanden är rosa.

Funderar kring det där, så pass mycket att jag borde skriva ner allt i en novell eller romanform, hur det är att ha en väldigt nära som har obegripliga symptoemer, men än får det mogna, måste fortfarande få distans till det. Jag har inte mycket aptit, vare sig upplevelser eller i mat. Har gått ner en massa kilon under den här tiden. Är ibland hungrig men även den känslan går över ibland. Kanske är det så att se till att jag inte äter mycket är ett slags självplågeri, för jag jhar en viss önska över att skada mig. Kanske för att kunna reagera eller vakna till, eller så är det för att bedöva, vem vet. Jag överlever, fungerar så där, just nu är det gott nu.

Spelar en hel del gitarr på jobbet, efter alla dessa år har jag blivit vän med en nylonsträngad gitarr och kan anpassa spelandet allt mer till den. Är nog rätt mycket mera duktigare på att få känsla än det tekniska. Fast jag har en bra övning av det tekniska genom att jag spelar huvudriffet till ”Cowboys from Hell!” av Pantera. Är 54 år och fortfarande är det så att jag älskar kicken av metall & hårdrock. Men jag har två CD-n med musik som spelas på typ NRJ, vissa av dem är riktigt bra vissa är typ dagisbetonat. Eftersom jag har ännu en massa utgifter som jag försöker strypa, mest genom att inte köra mycket och en del gamla synder från tiden med exet, så kommer nog den nya ministudion bli en julklapp till mig själv. Fast då får inspelningarna vänta till våren, för den stränga vinterkylan här är inte så bra för instrumenten. Gitarrerna som är byggda av trä får problem och även torkad trä har fortfarande en hel del liv i sig. En del är redan nu i mansålder och de blir ännu mer känsliga för kyla och våta klimat.

Onsdag idag, det betyder en stund i den vedeldade bastun, bastar två gånger i veckan och det är en skön känsla man har är man som nybastad kan ta det lugnt, speciellt nu när solen trilskas gå ner allt tidigare och nätterna blir bara kyligare. Fast vid månadsskiftet är nära med semestern som väntar, ser mer framemot det nu än på den semestern jag hade i somras. Det är bara tio dagar dit. Kramar!

Next »