Ollies värld.....

Ollies värld.....

En kall... Torsdag!

ärligtPosted by Olavi ahokas Thu, October 16, 2014 16:17:10

Dagens Långa...

Torsdag – Vädret har förändrats, från de mörka och molniga till mera soligt. Även om det är gott om moln så kikar solen fram lite. Men det är kallare, det märks att det är vinterhalvår nu. Men solen gör lite bättre med humöret. I dag har dagen gått fort. Har varit lärare i svenska på eftermiddagen och trots att det var en lång lektion i svenska med en klass som är stimmig så gick det riktigt bra. Sa dem de magiska orden ”Om ni jobbar bra, slutar ni fem minuter tidigare”, de sista fem innan de fick gå fick de hänga en gubbe, ordet som de fick söka var ”väderleksrapport”. Man lär sig lite tjuvknep för att hålla upp ordning utan att behöva ryta till, vilket jag även kan och behålla deras intresse lite längre än 15 minuter.

På förmiddagen gjorde jag min CW klar, totade ihop den så att den blev i två A4or med normal täcken storlek. Läste igenom igår eftermiddag hur en sådan ska innehålla. Den ser inte så spännande ut men kanske ska jag piffa till den med photoshop så att den får lite bakgrund och annat. Kanske får det den att sticka ut lite. På måndag börjar jakten.

Vet inte vad jag ska hålla på med när det gäller jobb, kan ganska mycket och har genomfört mycket, blev lite småimpat över diverse projekt jag har kastat mig, ibland utan susning hur jag ska kunna fixa den och hålla tid men sådant gillar jag. En sådan var när den så kallade Gula Villan i Mora var rivningshotad ruckel som förfulade stranden i centrumet. Då var det en förening som bildades för att lobba för att huset skulle besparas. Jag fick ett halvår på mig att bygga fastigheten som modell så som den såg ut på trettiotalet med tomt och allt i skala 1:100. uthus och annat var redan borta och på dess ställe hade man planterat ut asfalt för att för se hotellet mer parkering.

Jag gjorde med hjälp av stadsplanskartor och egna foton göra ritning av huset för bygget, måtten till uthusen fick jag från samma källa och det var ganska lätt att med den förstora upp bottenplanet med att öka skalan. Hur husen såg ut kunde jag dels gissa mig fram och kolla på på ett rätt suddigt flygfoto i kommunens arkiv. Med hjälp av en skiss som jag gjorde där så kunde jag göra ritning. Allt byggdes upp med genomskinligt plast och byggde upp dem i genomskinligt plastark som jag importerade från USA som målades med akrylfärg, träd gjordes av elsladdar som löddes ihop. Modellen blev klar i tid och var mittpunkten i utställningar och föredrag föreningen hade. Sedan glömdes den bort och jag fick den hem igen, den väntar på en renovering nu. Huset blev inte rivet, istället renoverades den upp och huserar stans turistkontor och jag ser den varje morgon och kväll på väg till och från jobbet. Innan jag gjorde allt det där hade jag ingen aning hur jag skulle göra den. Det är sådant som gör en stolt ibland, att genomföra något man inte kunnat innan. Efter ritningarna så kontrollmätte jag med huset, mina ögon mått stämde 100%.

Likadant var det med att när jag blev irriterad över hur torr och ovälkomnande hemsidan för Morakommun var, så en dag bestämde jag för mig att göra något åt den. Så jag satte igång att snickra eget med rätt basiskt kunnande i både HTML och Photo shop. Skrev om sevärdheter, boende, byar och om olika produkter som härstammade från trakten, allt från armatur till Dalahästarna i Nusnäs. Sidan gjordes i tre versioner, i tre olika språk. Hemsidor då var nytt och jag passade på att göra en katalog över myndigheter, företag och föreningar inom kommunen som hade hemsidor. Därefter åkte jag runt med skivan och en tidig laptop till företagen för att dels visa upp den och fråga om jag fick använda deras varumärken till sidan länkar till företagen. Det var innan uttrycket webbportal blev känt.

När allt var klart, bokade jag tid hos kommunalrådet som fick kopia av skivan. Hon blev rätt förvånad och även häpen att någon som var arbetssökande hade lagt ner så pass mycket tid för att göra sådant. Men jag kände att jag som då var arbetssökande ska göra ändå lite samhällsnytta. Kollade igenom det hela igår kväll, idag hade jag kunnat göra den mer flashigare och gett den mer fläsk, men då när jag gjorde den runt 1997, så var det nog det yttersta jag kunde göra den då. Med hjälp av den blev jag allt säkrare i de program jag knappt kunde och i HTML. Kommunen använde den som material för deras nästa hemsida och en del av innehåll följde med när den gjordes om igen. Jag fick runt 2000 kronor för bensin och sådant för det. Inte ekonomiskt rätt men jag lärde mycket om min nya arbetsort och var rätt stolt. Ingen av dem innan, jag nämnde om det innan trodde att jag skulle klara av det och inom det rätt snäva tidsramen som jag själv hade satt upp. Nämnde det till tre företag, en var en småföretag, en mellan stor och den tredje ett av stans stora arbetsgivare.

Det var då det, idag så är jag glad över att mitt CW blev klar, mer bättre än det jag hade innan för jag tyckte att den var för torr och att jag inte fick plats för sådana här projekt. Det är kul ibland att kasta ut sig i djupa vatten och klura ut saker och ting. Kanske borde jag försöka mig på ett nytt projekt igen med ett förslag till Mora Kommun hur man skulle få den vackra strandkanten mot Siljan mer attraktiv och mer livfullare än den är idag. Mycket av den är idag en blåsig parkering, har en idée om ett slags virtuell promenad över vad den då skulle innehålla. Få se om jag kan klura ut hur jag ska kunna göra den och just nu är det ju väldigt osäkert med vad jag gör efter jul. Just nu känns det som jag har inte tillräckligt med energi för det och att jobbsökeriet kommer nog nöta på mitt ego och energi rätt duktigt. Har ju i smyg sökt jobb fram till våren, då korthuset som är mitt liv rasade ihop. Det är dags att hitta energi till det nu och det snabbt. Vill nog fortfarande härifrån, mest för att inte bli påmind av de som hände nu och på sätt får jag en nytändning. Allt här har ju blivit en rutin, med samma innehåll dag för dag, vecka för vecka och helt fritt från morötter som pushar framåt. Är nog mer skapande än det som nuvarande jobbet kräver. Jag gillar inte att skryta, men är nog rätt stolt över vad jag har kunnat göra när det behövs. Kram på er!

Torsdag igen

ärligtPosted by Olavi ahokas Thu, August 21, 2014 16:58:49
Torsdag – Rusningen har börjat på jobbet, det är en massa böcker som ska delas ut och skolan nu börjar gå i gång i sin lunk. Nu på eftermiddagen var jag för första gången en vikarie,. Två timmar med 8.år som hade bild. De hade gravyr på schemat och fick då först rita något i papper och sedan gravera det. Färgläggning får de nästa vecka och trots att jag ite har hållt på med det där så gick det rätt hyfsat. Torsdagseftermiddag med halva klassen som spelar hockey är väl inte optimalt med det gick hyfsat. Eftersom jag hade 10 minuter på mig så innan så det blev inte optimalt. Hade den läraren som är ordinarie inte varit där och förberett hade de fått kolla på Blues Brothers på film, hittade en DVD på kultrullen på Ö & B för 30 kronor på lunchen.

Såg igår när jag var på sjukan och hälsade på farsan om den svenska skolan och alla dessa eviga reformer. På min tid här är vi nu inne på det tredje betygsystemet och allvarligt talat så om jag var arbetsgivare skulle jag nog ha rätt svårt med alla dessa nya betygsystem, undrar egentligen vad som var problemet med den gamla skalan med betyg från 1 till 5? Man kunde ju kunna göra ett överblick och se var medelbetyget var. Nu tror jag inte att jag skulle kunna det. Någonstans har det gått fel, för skolan är i vissa delar bättre än då när jag gick på högstadiet men väldigt mycket sämre på annat. Idag är eleverna rätt mycket packade som sill med utan större utbud på raster än sina telefoner. Det är högljudd i den lilla utrymmet de har sina raster och utrymmet för cirka 300 ungar är inte stort. Det var kanske inte så mycket större än det utrymme vi hade men vi hade en fin fritidsgård i annexet där 5 personer jobbade hela vägen till 20.00 varje vardag. Skolan jag jobbar i saknar detta helt. Inte undra på att det kluddas och sabbas, det borde nog bli mindre med en fritidsgård.

Tack vare bildlektionen så blev det tidigare lunch än vanligt och då var vädret rätt okej, solen hade lyckats med att manövrera sig mellan de mörka och låga molnen, det hade tydligen regnat en hel del för det var fortfarande gott om vatten och såg blött ut. Just nu är det en skur igen men kanske är även den över när jag ska hem om 20 eller så minuter. Är rätt trött och trött på regnandet, vill kunna vara ute mer. Fortfarande har jag ett behov att vara för mig själv en stund även om det är svårt att ta den. Vill då kunna ta mig ut ur bilen och bara landa någonstans med mina tankar. Jag har börjat skissa på planer om mig och dess förändringar. Vet just nu att det ska hända något drastiskt och gärna positivt. Det har ju varit en massa negativt som fortfarande behöver städas ut. Sådant tar tid och samtidigt känns det som att tiden är knapp. Vet inte varför känns det så men så känns det. Men helgen med sin dagstur ska bli ett skönt break. Samtidigt som det invanda rutinen är en känsla av trygghet så har jag nästan panik för att bryta det, åka iväg helst planlöst för några timmar. Känns just nu en väldigt bra idé. Nora är målet denna gång om det inte regnar för mycket. Ska ta med kameran och spatsera runt ett par timmar, de har en rätt god pizzeria vid torget som trots sin anspråkslösa inredning har rätt god mat. Äter inte pizza ofta, kanske någon gång om året. Jag känner av mest hur det vandrar runt en degklump i magen efter en pizza och att man blir väldigt törstig av det. Magen har blivit kräsen av vad jag äter, när jag börjar träna så ska
Det bli mer sallader igen. Nu skippar jag mest lunchen

Har kommit över nog det värsta även om att känslan av det som varit spökar där, den gör sina små hugg och då bryter ner min självkänsla. Men det är inte längre svart, vill inte påstå att det finns en ljuspunkt där långt borta men antagligen har mina ögon vant sig vid mörkret och kan se konturerna. Ännu behöver jag ha en video i gång med enformigt lågt tal och handling för att somna in utan att tankarna kommer fram. Tiden har sin tid, sägs det minnena suddas ut obönhörligen och kvar finns en massa suddiga minnen som ännu återkommer. Det är en tomhet i mitt liv nu, en ocean av tomhet. Saknar närhet, attraktionen och närheten, tryggheten av att vara två, även om den inte fanns där, aldrig för 100% mellan oss. Dels av avståndet och annat strul som fanns, samtidigt är det rätt bittert fortfarande att den storsatsningen jag gjorde inte betydde någonting och allt var egentligen en förlorad tid. Men kanske hade jag fortsatt på gamla hjulspår nu som innan men det hela tiden gör att jag vet inte vad jag ska göra i fortsättningen. Det finns ingen återvändo till det gamla jag. Idag känns den tillvaron som rätt så mycket som ett liv som var känslomässigt fattig och även om jag såg till att jag hade fullt upp så var den rätt tom på väldigt mycket. Kanske har jag sovit för länge och har börjat vakna till liv. Jag vet inte om det är bara behovet att fly som genomsyrar mig eller är det något annat. Här i Norra Dalarna, bland alla dessa vackra vyer så känner jag mig helt plötsligt rätt isolerad, detta trots att jag har börjat med att skaffa ett nytt nätverk med bekanta och vänner men de kan inte fylla nämnvärt i de stora hål som det är nu.

Farsan ska till Falun idag, inte till Uppsala som det var menat, och hans kulle dit igår, är lite irriterad över att han får vänta, att ligga på sjukan är väldigt långtråkigt. Han genomgick någon typ av rensning av njurarna, med en sond upp i hans klarinett och en skum mätningsapparatur som mest ut som någon form av halvmodern pedagogisk leksak på en förskola. Antagligen ska han få en rejäl medicin kur nu. Men man får ha lite tålamod för at det ska bli bra. Och den fördröjningen gjorde att han kommer nog inte hem i helgen, till Falun är det en bit härifrån men jag ska i alla fall hälsa på innan jag åker mot Nora. Det blir inte nämnvärd omväg att ta turen över Falun än att åka igenom Borlänge. Men så länge det är simnings EM som pågår så har han något att döda sin tid med. Sjukhuset nu känns fräschare igen, kanske var den hettan utanför som gjorde att det kändes extra skitigt på avdelningen. Jag hade i varje fall svårt att vara där. Det kändes som jag inte fick luft och mådde fysiskt dåligt efter en stund.

Med kompisen i Falun är det värre med igen, han sover inte, mest för han är räd för de mardrömmar han har igen. Försöker peppa honom så mycket det går och turen till nora är delvist för att han får ett break men det lät inte bra igår, med sömnbrist kan tankarna spela spratt. Själv har jag mått sämst dagen efter jag inte kunnat sova. Få se om han inte blir tvungen att åka in igen snart. Tycker att det är väldigt skrämmande hur psykvården funkar. Den verkar inte funka alls och att patienterna blir bara sämre av behandlingen, det han gör mest som jag tycker är att han röker mycket, i princip nonstop eller så äter han. Dags att runda av den här eftermiddagen, dags att åka hem! Kramar!!



Torsdag

ärligtPosted by Olavi ahokas Thu, August 14, 2014 16:24:05

Torsdag – Sitter mätt efter lunchen en lövbitsrulle mindre och den första jag har ätit i mitt liv. Är proppmätt efter det. Det var soligt ute på lunchen men surmulnade till när jag kom tillbaka från lunchen, hann precis fälla upp taket innan jag hörde, dropp….., dropp… dropp, dropp och sedan öste det ner. Just nu ser det ut som surmulet, antagligen väntar regnmolnet på min utgång. Är sugen på att ta en tur med bilen trots regnet som hotar, bara för att bryta det invanda och se lite annat. Är nog en vagabond i själen när det gäller sånt. Har messat med en ny vän sen igår och hon har varit snäll nog att ta sig tid med att snacka med mig via SMS, en mycket klok dam. Om du råkar läsa det så all tack från mig. Det var värdefullt.

Är sugen på semester igen, har nog 5 och en halv vecka dit, innan det ska Mercan i ordning, läste att bilar som Silverbringen (läs cabben) har svagheter i växellådor så den får vackert vila sig ett tag och vid den tidpunkten jag åker är det väldigt mycket höst, och höst betyder ju regn. Höst i västra Norge betyder väldigt mycket regn för Västnorge bjuder ju annars på mycket regn. Önskan är att åka från Bergen till Ålesund och sedan vidare mot Trondheim, eller så viker jag av vid Åndalsnes för att åka en magisk timma med färja från Hellesylt till Geiranger. Utanför Geiranger men även väl synligt från det berömda vyn vid Örnesvingen finns ett högt vattenfall som störtar ner i havet. Men den givitvis ligger alltför långt borta för min 300 mm.s teleobjektiv för närbilder. Har målat av en bild som jag hittade från precis den biten där vattnet störtar ner i fjorden. Ni som har varit där vet nog vad jag talar om. Geiranger är det vackraste platsen jag besökt, fjorden och dess omgivningar är väldigt vackert. Ska ta med mig en tältstol där jag ska sitta en stund vid kajen för att bara suga in allt. Det är så pass mäktigt att man måste stressa av sig för att se allt det man ser. Även om själva byn är en stor turistfälla av mått och dess stora lyxhotell runt om dominerar de små fiskarkojorna vid stranden så är det så pass storslaget att även de ser ut som utplacerade legobitar bland bergen.

Jag sov gott i natt även om jag startade Anvil – The Movie rätt sent, sov som en stock nästan hela natten men det var jobbigt att stiga upp, innan det hann jag med höstens första bastubad. Hösten tänker ni, jo det var väldigt höstlikt igår som en dag i oktober med regn som följdes av nya skurar. Svårt att fatta att det var så pass hett innan, bara en vecka eller tio dagar sedan. Hade jag mått bra, så hade denna sommaren som gick en kanonsommar. Värme så att det räcker och lite åskoväder som rensade luften och gav en del dramatik med åskoväder. Det åskar ibland lite till men det är försiktiga lagom stora brummar men det hinner nog till bli mer. Än är det långt till slutet av augusti.

Jag har mått bra av messandet igår, nog första gången en främmande person gav mig tid och gav mig mycket tid. Plötsligt känns det bättre och det känns som man har vaknat ur ett ide, men jag vet att det finns saker som spökar och lömskt ska de komma fram förr eller senare. Men det hör ju livet till, ibland får man ta steg tillbaka men banne mig kanske är det ett ljus i mörkret, om det är det, så hoppas att det inte är ett tåg. Funderar på för engångs skull planera det jag skriver här, då om hur man tänker då när man mår dåligt, riktigt dåligt, så pass dåligt att man är avundsjuk på dem som klarar av att avsluta livet själv, det är som snöras, man tror att man har kontroll och den dyker upp som ett jordskred. Ska fundera på det, hur jag ska skriva det. Men kanske ska det bli en bonus för det här skrivandet jag gör här har varit väldigt mycket som en säkerhetsventil, 100% ärligt, 100% oplanerat sätt att dela med sig. Att det har lästs av andra eller att de har haft tillgång till har varit skönt också. Man utelämnar sig, blottar sig i allt. Kommer att försöka fortsätta det.

Snart ska jag ta mig till bilen, åka till macken och köra bort en hundring. Det börjar bli dags att upptäcka omgivningarna på nytt och kanske får jag en behållning av det den här gången, oftast när jag gjort det har det bara et sätt att komma bort. Kanske funkar det bättre nu. Jag förstår min kompis när jag förstår att han har varit så nere med ångest att han legat krampaktigt i sängen i fosterställning, har varit nära att dra filt över huvet några dagar men väl på kritan så ville jag inte ge efter. Kanske har jag lite självkontroll eller så är det från den uppfostran jag har fått. Men mest är det nog att ha en skamkänsla av att må dåligt. Någonstans så lever jag mellan det nya och det gamla sättet på att se på saker. Men fan jag har haft ett helvete, tror att det har rätt obeskrivligt ibland. Nu regnar det ute igen…

Söndag. Semeterdag 7.

ärligtPosted by Olavi ahokas Sun, August 03, 2014 12:32:50

Söndag - grått men rätt varmt, dags att väcka liv i gräsklipparen och ta ett varv runt. Har sovit gott men drog ut på sömnen så att jag la mig efter midnatt. Molnen hänger tungt men det droppar inget så det blir en rätt lagom söndag. Det luktar rök och hela Orsasjön ligger i rökdimma. Det är rök från skogsbranden från Sala trakten och det är märkligt hur den lägger sig ganska tjock över sjön. Det svider lite i halsen och i ögonen av det. Sala ligger ju 20 mil bort, det måste brinna rätt bra där.

Vad nere jag var igår, tror att den reaktionen kom mest av tröttheten av inte kunna sova igår. Hade tänkt att stanna hemma för jag var inte på humör eller hade ork att åka någonstans. Men trotsade allt och åkte ner till Mora ändå. Mora så pass tidigt på kvällen var tyst, även om från en gård i centrum hördes det en trubadur, men när jag kollade runt från gatn såg det som på en stel förfest. Så jag åkte vidare. Innan hade jag suttit på en parkering och tårarna rann, bestämde mig för att åka till akuten, satt där och grät i kanske 10 minuter men kunde inte gå in. Någonstans har man någon stolthet, man ska klara av saker själv. Så jag puttrade vidare. Jag mår piss, jag är tom, tom på känslor och upplevelser men har massor av känslor som behöver komma ut. Mest saknad men också frustration av att jag inte räckte till den här gången heller. Är trött på samma sak vid relationer, att aldrig vara bra nog, aldrig vara den där prinsen för den jag älskat. Ni kan inte ana hur mycket jag satsade i den här förra, allt för ingenting.

Jag åkte igenom natten som hade lagt sig på, röklukten gjorde sig alltmer påmind, så pass att min enmans allsång i cabben stördes, på håll luktar det rätt gott. Spanade över Orsasjön ifall det brann där. Ibland tyckte det som det slog flammor men det var hålighet i den dimman som la sig på sjön och vindpustarna fick den ibland röra på sig. Åkte hemåt, men bestämde att kolla in ett band på Strandrestaurangen i Orsa som spelade covers. Innan jag åkte till Mora hade jag bara tänkt mig att sitta av en stund på en bänk på udden men det var gott om folk, bandet hade redan börjat och underhöll matgästerna, det luktade vitlök över hela udden och det var då det var nog värst för mig. några timmar senare i brandröken var det mera tempo på låtarna och efter snack med vakterna om röken så gick jag in. Snackade med en tjej som ofta tidigt på morgonen powerwalkar förbi en stund, men av trötthet och annat var jag nog inte på rätt humör. Hon hade sett mig och exet tillsammans i vintras och frågade hur det har gått. Jag berättade i stort vad som hänt, hon såg lite glad över det innan honsatte sig hos sina väninnor. Hela Orsa var nog där, lokalen funkar perfekt för live underhållning där musiken är vänt mot sjön. Från udden kan man höra lite av basgångar och bastrummor, perfekt lösning! Ska nog ha lite spaning på damen, vet vad hon heter och luskade ut var hon bor, tack till Eniro. Sedan i det becksvarta natten försiktigt lunka till bilen och åka kilometern eller så hem. Gillade stället och kanske springer jag på hennes igen. Gillar också att hon håller igång med sig själv med promenader och sånt. hon har en liten dotter som hon har fått sent. Har sett henne lämna av henne vid buss och gråtit en skvätt, då blivit påmind av hur det kändes när exet åkte iväg i den nedlagda Swebus linje 800 ner till Göteborg.

Allting tycks gå i vågor, idag har det mesta lagt sig, tankar ner lite musik till bilen om man ska erkänna sånt. ska nog göra ordning med en skiva för cruisingen till Älvdalen, den sista med den bilstereon. Den ska bytas ut i höst mot en nyare med USB, då behövs inga CD-skivor mer, bara en sticka och kanske två-tre tusen låtar i som är lätt att byta ut. Musik är min enda sällskap som är lätt att nå överallt, känner att jag tvingar mig på bekanta och vänner som en herrelös hund. Snackade om allt i går med en kompis i Stockholm och som på grund av sin dåliga hörsel är påtvingad till samtal och sa att för honom är det både och, 45 minuter två gånger i veckan och det var viktigt som i alla mänskliga kontakter att man träffar rätt från början. det är ju en sak jag har klurat ut själv. Vad jag gör är obestämt än, låter nog det där av vad som sker på stunden men igår var det nog nära men ville inte förstöra farsans födelsedag genom att bli inlagd. Men det måste bli en förändring, kan ju inte sörja det som inte finns eller kommer att finnas. Men jag kan inte släppa vissa saker för de poppar upp som en klar himmel av sig självt. Det behövs bara en liten flashback, så är det kört. Hade en alldeles nyss, medan jag skrev det här kände jag hur hon smög bakom mig, la sina armar runt min bringa, hur hennes ljusa hår kittlade mot mina axlar och hennes mjuka läppar mot min kala nacke. De gör ont för de finns bara inom mig, kanske är det längtan tillbaka med önskan att det hade kunnat fixas till med allt som inte gick, att jag fickvara den prinsen som hon ville ha, vilket jag inte var. Nu hoppade grannens katt upp på mina knän och kräver sin uppmärksamhet... Kramar!

Onsdag..

ärligtPosted by Olavi ahokas Wed, July 23, 2014 11:50:54

Onsdag – yra nummer fyra idag eller har jag tappat räkningen? Inte lätt att ha koll på det nu när det är stekhett ute, runt 30 plus, lite speciellt med att bo här är att temperaturväxlingen är runt 50 upp till 60 grader på ett år. Det är en skillnad på plus 30 grader och minus 30. Solen är ensam i skyn, not a cloud in the sky som Paul Simon en gång sjöng. Kommer ihåg det där för när jag gick på högstadiet så spelade bildläraren det om och om igen, om det inte var Simon & Garfunkel så var det Paul Simon, fast på slutet började hon spela Desolation Boulevard med Sweet. Den plattan var nog början till Sweets svansång, de sa upp samarbetet med Chinny-Chaps om hade radat upp hits med dem. De ville spela mer hårdrock än tuggummipop som dök upp på diskarna. Fast från Hellraiser fick deras singlar mer attityd. Det var avdelning musikhistoria.

Ville inte upp morse, ville sova ut mer, men man ska visst dra sitt strå till stacken tydligen. Gjorde några skyltar till bilklubben som sätts upp, inte svårt alls, lite powerpoint och återanvändande av bilder från de sidor jag gjort åt dem, inplastning och klart. Det är rätt bra orsak de gör en drive för Barncancerfonden, de hade som mål att få ihop 40 000 kr och de är redan där och ännu två yror som väntar. Det blir kul när folk sätter ut mål och när de når dit, det kan man även göra här i Ovansiljan. Trots rätt hårt gränsdragning så ser jag kommunerna här ute som EN enhet. Orsa är ju bara 17 kilometer från Mora och trots att många håller på Leksand så är det i Mora man handlar eller jobbar i de flesta fall. Antagligen är det likadant i älvdalen och kommunangelägenheter som drif vävs allt mer samman. IT är redan där och det är snart tur för biblioteken. Få se hur det blir med det, kanske går man ifrån mindre enheter till allt större men då missar man nog lite, det är ju glesbyggd vi talar om.

Är som sagt trött, var nere på stranden ett bra tag i går, 3 timmar och vadade ut i viken i något som kändes som evighet innan det blev djupt nog för ett dopp. Några simtag under ytan och sen så satte jag ner mig i sandbottnet för att sitta där och kyla av kroppen lite. Denna gång ingen åska som såg till att man fick packa upp allt och duscha och åka hem. Fortfarande känns det som dolk i buken när jag ser par eller unga familjer runt om. Hör en röst som säger, ”det funkar ju för dem, varför funkar det inte för dig?”, att åka ensam i cabben är inte till tröst, åker mest då hem för att låsa in mig för en stund. Vet inte hur länge jag kommer att känna så, känns som för en evighet. I dag skulle jag nog känna så här om jag träffar en ny, jaha hur länge kommer det här funka? Tre månader max, innan det brakar igen! Vill inte genom lida på nytt, är rätt skör men allt känns bättre än det här. Tvåsamhet är guld, annat är rostande järn.

Tror nog att jag letar rätt mycket mer ändå än jag anser jag gör. Har dock lagt ner dating sidorna för det känns alltför mycket köttmarknad där alla tycks ha ett stall med folk de kan vraka genom. Vet inte om jag har haft det, dels har jag ingen lust att betala några hundringar och sedan chatta med typ Terese som bor i en småstad i Sverige, dock rätt nära mig som visar sig bo i Minsk och tappat sitt svenska modersmål och vill att man ska skicka 500 spänn utan vidare. Jo jag har råkat ut för det där och kontakten avslutades omedelbart. Eller så är det ingenting, antagligen sitter man på andra sidan att prinsen från sagorna dyker upp. Välja och vraka, IKEA med lager fyllda med din nästa relation, spara kontot för ifall du behöver uppdatera. Nu såg jag på TV att de hade datingsajter för dig som har höga krav, hög lön, god smak, ambitioner som täcker rymden. Undrar hur dessa människor får tid att träffas? De är nog mer gifta med jobbet och har kanske glömt vem de är som personer… Hemsk tanke…

Idag ska jag bli klar med halva nätverksgrejen på jobbet, sen blir det väl sen lunch, ner till badet och bo i duschen en timma efter det. Yran, den väntar och den är det enda som händer som inte kostar pengar. De alternativ som kostar pengar är få och har i princip samma saker att erbjuda som man får gratis. Är rätt osocial nu, tappat en hel del så kallade vänner med det här relationen jag hade, är inte direkt sugen på att återupprätta dem heller. Vill inte heller att återgå till mitt gamla liv, den känns nu rätt meningslös med mina gamla intressen men sakta men säkert glider man in i det igen och trampa på gamla hjulspår allt djupare och djupare. Vill ut ur det hela, inte ha några koppel och hitta mitt jag, som verkar vara ett nytt jag- Plötsligt nog så märker jag att jag är inte i fas med mig själv för mitt bästa råd för folk i min situation har alltid varit att bli först vän med dig själv, bli ärlig med dig själv för att veta av dina fördelar och nackdelarna som du ska försöka få bort. Just nu känns det gamla jag som jag varit tråkigt, utdaterat och värdelöst, det visade den här relationen det. Samtidigt som jag inte heller känner igen mig, skulle nog aldrig vara så här öppen med mig annars, även jag givetvis inte säger allt, är inte redo för det. Vet inte OM jag vill bli det heller och kan inte vara det nu heller. Lite självkoll ska man ju visst ha sägs det…

Har inte hört ett pip från exet efter min utskällning, antagligen så har hon fattat att hon har kört oss ner i diket eller så är jag plötsligt en ännu en annan idiot som egentligen inte är den som jag är. Men det är hennes problem, just nu är det bara bra att jag inte har livstecken av henne. Tror inte att jag hör från henne innan jul, då mi tjejer har det sista halvårskollet över hur man mår, som ett sätt att rensa samvetet och minnena för att se att allt är gott. I varje fall så känns det bättre nu efter utskällningen och kanske har jag kastat loss ankaret nu, än funkar inte motorn men jag driver i väg sakta mak..