Ollies värld.....

Ollies värld.....

regnig månda mitt i hösten

singelPosted by Olavi ahokas Mon, October 13, 2014 15:57:25

Dagens långa...

Måndag igen- Att två veckor av semester kan innebära så mycket vädermässigt. Nu var det beckmörkt ute när jag vaknade, det regnade dugg med miniflingor i det. Det var inte skönt att vakna tidigt igen. Hade ställt klockan lite fel så jag hade gott om tid att kolla nyheter och sådant. Nu när det är en ny regering igen, så passade man på att säga att ladan är tomt. Nu väntar åtstramningar, samma kur som alltid väntar vid ett regeringsskifte oavsett vem eller vilka som sitter i regeringen, påpassligt skulle man kanske slippa strama åt först 2018, då råkar det ju vara val igen. Samma sak var det för 8 år sedan när det andra blocket tog över och samma sak igen. Ingen av partierna tog upp ekonomin under valet utan valsade runt de samma frågor om och om igen, vård och skola. Två saker som riksdagen har dumpat över till landstingen och kommunerna för att administrera. Dyker upp de igen vid nästa val, då funderar jag på allvar strunta i rösta. Årets dagis till val var nog redan nu. Ingen av partierna hade några visioner eller reformer de hade velat ha. Är de tomma på idéer?, eller är Sverige färdig byggt idag, eller sneglar man över bara hur saker och ting löses i USA idag, där skyddet för oss som inte är biljonärer är mer eller mindre noll.

Höst på allvar nu, hälften av träden här har skakat av sig löven. Än ligger de som blöta disktrasor på marken eller på bilarna. Det är mulet med duggregn. Det är förkylningstider och höst. Den värsta tiden av den är framför, då när det är mörkt när man åker till jobbet, lite ljus under dagen och åter igen mörkt när man kommer hem. Naturen är nära nog livlös även om man kanske kan ana ljudet av Fido med sin Ramboinspirerande husse som är i skogen och skjuter av sig lite, just nu är det stora som pågår, älgarna är måltavlan den här gången. Älgjakten är stort här, det är många som tar ledigt och med ursäkt av att de kan fylla frysen med skumt smakande kött, så är det mest den manliga gemenskapen med skjutvapen man är nog mest ute efter. Inte tror jag att det kan vara så jättekul att sitta på en stubbe på ett kalhygge, i varje fall inte nu när det är höst på allvar. Och jag hatar den livlösa delen av hösten som pesten.

Hade semester, denna gång så valde jag inte skriva mycket, mest för jag kände mig rätt apatisk och orkeslös. Dessutom hände det inte så mycket heller. Mest så spelade jag spel, vädret ute lockade inte heller. Jag var i Norge, mer om det lite senare. Försökte sova mycket som möjligt. Behövde nog det för att samla krafter. Såg framemot Norge, men det där magkänslan jag brukar ha fanns inte längre där. Trodde att ett par nätter eller mer skulle få mig tänka om vad jag vill av livet men det blev inte så, det blev en plågsam påminnelse hur mitt liv har varit sedan ett år tillbaka. Visserligen var turen längs Romsdalen mäktig som förr och känslan av att ratta bilen längs den krokiga vägen till Åndalsnes kul, men det var ensamt väldigt ensamt. Samtidigt som vägen förbättras på den hårt ansatta E6.an med nybyggen, så försvinner en del av intrycket med Gudbrandsdalen i det raka nybygget som får massa tunnlar. Kanske är det så att gammal kärlek rostar, men än ska jag åka dit i försommaren. Nu var det inte direkt fotoväder.

Träffade en tjej nyligen men även det har jag avslutat. Det blev massa krångel över när vi skulle ses och det visade sig att hon har problem, dels med sig och ekonomiskt. Just nu så vill jag inte behöva någon annans problem att ta hand om. Allt började bli kusligt lik som det var med exet, därför avslut innan det började. Hon verkar rar, söt och trevlig. Men att höra om nu att hon på grund av sjukdom förlorar 5000 kr i lön och är snudd på bankrutt, med tre barn är inte det jag vill höra just nu. Träffade en annan, några veckor innan och det var samma sak där. Jag lägger ner det där, det är ingen idé ens att försöka. Därför la jag ner mina båda konton på dejtingsidor. För det man möter är väldigt stereotypt, skrämmande stereotypt. Vad har hänt er tjejer?

En del tycks ha hamnat i det sitsen som jag beskrev nyss, skilsmässa med barn kostar, och det kostar mer i pengar och den tiden man har att hålla ihop det som finns kvar av familjen. Med en inkomst mindre, och ett boende till så slukar det pengar. Lägg till att barnen inte förstår situationen och vill ha grejer och annat som förr, kanske med lite dåligt samvete så låter man det i racet med exet gå vidare tills kortet säger stopp. Då är det bra med ny man i livet som dessutom är händig mot en lite soffmys i soffan till en hyrd video och popcorn. Samtidigt som han inte ställer några krav, han är tyst, ger lite värme och villig att lägga ut.

Den andra stereotypen är alla dessa prinsessor, med putmunnar sitter de och vill ha bara lite spänning i form av lite uppmärksamhet. Kanske har de en kille hemma, men vardagen har kommit och om kanske någon av dessa gläfsande tjurar på andra sidan av skärmen har mer av något man hittar hemma, så kanske så går man ett steg längre. Eller så är man rent en gold digger, man hänger på ALLA som har ordentligt med stålar för att ge dem ett lyxliv, gärna i stil med vad som finns på TV programmen. Alla dessa prinsessor i en värld utan prinsar. Lite beklämmande är et att se att en del morsor visar upp bilder av sin treåriga dotter i en Buttericks prinsessklänning, indoktrineringen börjar tidigt, var en prinsessa, skaffa dig en rik man som ger dig en liv lyx. Du är tvungen att ligga med aset men vad lycklig ditt liv blir, köp dig lyckan med hans pengar tills han skiljer sig. Se då till att skilsmässan blir dyr för honom, då har du råd att ha det livet du velat ha från början, utan aset men väl med hans pengar. Gör karriär, skriv i något meningslöst blogg om massa meningslösa självklarheter. Träna, tjejen, så att du förblir ung och vacker och det länge, låt folk luras av din ålder så du kan gama längre. Världen idag är fylld av träningstips och annat. Du hinner nog med ett par as till, skaffa gärna barn med aset, så att du får ett lass på pengar i 16 år till. Anna Anka, bespottad som hon blev, har många, för många efterföljare idag.

Ja, jag har blivit bitter och sur, är nu en vandrande krutdurk, med stubin som är kort och lättantändlig. Har stor lust att banka sönder något eller någon. Är 54 år och är väldigt låg på empati just nu. Är 54 år och förbrukad på arbetsmarknad och snart förbrukad på allt annat. Min framtid ser inte så ljus ut, är apatisk till det mesta nu och skärmar mig av mer och mer från folk. Det är ju bara ett spel ju med allt. Känner mig som en zombie bland en massa folk som inte längre har en själ kvar. Jag har min kvar, även om den är nu nattsvart. Kommer ihåg något som någon hade skrivit på väggen på en tunnelbanevagn, ”Apatin sprider sig, men det skiter jag i!”

torsdag den sista i september 2014

singelPosted by Olavi ahokas Thu, September 25, 2014 14:33:52

Torsdag – Soligt men rätt kallt ute, känns som jag är på väg att bli förkyld, så det lir en rejäl balja med te ikväll. Har ena foten i semestern, den andra i vekligheten. Än har jag inte planerat när och vart jag ska åka. Först ska mercan bli klar, har verkstadstid halvett på måndagen, sedan är det nog fritt. Kanske skulle jag måla något? Har inte målat något på 14 år, kanske är det då dags att fräscha upp lite. Mina tavlor tar ungefär 80-100 timmar att måla, så två veckor är ganska perfekt. Som sagt så är det kallt ute, fast en del verkar inte tro de för det finns en och annan som trotsar allt med shorts och t-shirt men de verkar inte direkt njuta av värmen direkt. Om några veckor om helgvädret tillåter är det högtid att ta vanliga höstbilder. Jag har en favorit som är en fäbod norr om Mora som heter Indnäs, som vackert ligger på en höjd mot en dalgång mot Östra Dalälven några kilometer bort och med en rätt mäktig bergsrygg som fond. De gamla stugorna är relativt bevarade med en hel del uthuslängor kvar. Brukar också ta julmotiv när snön kommer och måla dit julgrejerna som julgranar för hand i Photoshop. Det blir rätt kul för att man får göra det där under en decemberkväll och även det tar sin tid. Passar på att måla ljusstakar i fönstren också, och det blir rätt autentiskt när det blir klart. Men dit är det långt ju, typ 2 månader.

Hösten har tagit över och det kommer att växla mer i vädret, regn med deras alltmera iskalla droppar som påminner om det är dags att ha en luva på, allt mörkare kvällar och mornar. Snart är det mörkt redan när man ska till jobbet och lika mörkt när man ska hem. Därför är mina luncher ute på staden rätt viktiga, det är skönt att få lite dagsljus. Det kommer att blåsa upp, och det regnet av höstlöv påminner lite om de första snöovädren som ska komma. 10 år sedan, när jag jobbade i skogen såg jag skådespelet när den första snön kom, det hade frusit till på backen alla de blöta vattenpölarna hade en vacker men hal täcke av is och på grässtrån så hade frosten bitit sig fast. De längre stråna vägdes ner av tyngden och vid de första snöflingorna som såg mer som snorlåskor, så böjdes de ner som om de bugade för snöflingorna. Snorlåskorna blev fler och över gick till blötsnö som allt mer elegantare dinglade ner i backen och hela partiet där vi jobbade blev allt ljusare. Visst är det vackert med den första snön, när den kommer. Är fullt medveten om hur det ser ut i storstan efter att saltbilarna gjort sitt, en brun sörja som kryper in genom skorna, men här ute är det vackert.

Till Norge ska jag åka senast på torsdag, det är skönt med lite vardagslunk där och slippa att bli överraskad av just snön. Uppe på bergspassen börjar det bli mer vinterlikt även om det är fortfarande klara höstfärger. Den nysnö som kommer blir ofta som pudersocker på fjälltopparna och skulle man bo där, skulle man kunna se mer av dragkampen mellan vintern och hösten och hur vintern anländer lägre ner på bergsväggar och annat. Om man har tur med vädret kan man ha fortfarande ha sen sommar ut vid fjordarna. Bergslandskapet även i dalgångarna skiftar karaktär med vädret. Vid regn och dimma så döljs mycket vid fotograferandet och med lite tur kan man skymta bergstopparna genom dimman samtidigt som det i förgrunden får mer fokus. Det kan bli läckra bilder även då.

Det är ju fredag i morgon också, en fredag med löneutbetalning, få se hur mycket man får över till resekassan. Räknar med tre nätter i Norge, kanske fyra, ibland är det skönt att inte göra något vettigt en dag, låta intrycken bara sjunka in. Det är ju mäktigt och det måste få sjunka in. Mest där försöker jag få så mycket som möjligt och intrycken dyker upp någon vecka efter man har kommit hem. Ska också ta en tur med mina föräldrar till Röros, en årlig tradition som går över Sveg via Hede dit och hem via Idre. Vid Vemdalen är det ett shoppingstop och en del fotostops, det finns alldeles vid vägen ett rätt fint vattenfall och om man har tur är det relativt folktomt där. En fin tur som avslutas med en middag i Idre. Då har mörkret fallit och den sista och rätt tråkiga 15 milen gör man i mörker. Det blir rätt saftigt med runt 65 eller så mil den dagen, men fikapauser och annat rätt fint. Vägen hem från Röros mot gränsen är rätt ödsligt, enstaka stora fjäll längs Mjösa i en hel massa mil, någon enstaka småbyar som består av några gårdar, kanske ett kapell ger de milen en känsla över att livet där är nog rätt hårt. Röros är inte bara en vacker träkåkstad men en livlina för de få som bor här. Jag har lärt mig att även gilla den, även om jag varken skulle vilja bo där eller få fel med bilen. Det är nog många mil för hjälp i så fall och vintrarna måste nog vara hemska, där är skogen rätt gles och stoppar inte den bitande kylan från den isande vinden.

Hade gärna velat visa upp Mitt Norge för någon speciell men inser allt mer att så kommer det nog inte bli. Har svårt att tro på att jag ska bli kär igen eller att jag ska känna 100 % om någon, för även 99 % är inte hundra och det känns samtidigt som jag tycker att det ska bli kul, rätt meningslöst. Jag får en massa intryck som jag kan bara dela med bilder eller kanske genom någon målad tavla längre fram. Den här hösten kommer att bli tung, väldigt tung och den är bara i början.



Söndag....

singelPosted by Olavi ahokas Sun, August 10, 2014 13:41:54


Söndag - Soligt men en sån där dag där vädret inte riktigt bestämt hur det ska bli, varken varmt eller kallt, soligt men molnigt. Som man inte har bestämt om det ska nalkas mot höst eller om vi ska ha lite mer av sommaren lite till. Det blåser och det gör att tempen hålls i schack. Var ute i Älvdalen nästan hela dagen igår, ibland med bekanta, nya som gamla eller så åkte jag ensam, vilket jag gjorde jag nog mest. Försöker vara socia nul, vet dock inte om det går så jättebra. Kanske försöker jag ha skenet uppe, vilket inte heller går så jättebra. Arrangemanget i vid Wheels Nationals Älvdalen var bättre än den i CCW i Rättvik i sommar. River Valley Run var igår något av höjdpunkt och där efter gloggades samhället upp. Fast det fanns gott om folk ut på vägarna som vinkade glatt till alla som passerade dem förbi, på vissa ställen hade satt ut skyltar med "Börna!!", och de mången spår av däck i asfalt och lukten av bränt gummi gjorde att de inte blev besvikna. Tror att bensinmackarna inte beklagade sig, det var många, många bilar. Men vid midnatt öppnades himmelens portar och det öste ner. Det var en demonstration av vädrets makter om att nu var det slut med alla dessa festivaler, här kommer hösten! Polis och brandkår fick ta hand omen bilist igen som körde på en älg i natt och denna gång var det en skåpbil, Ambulansen tog hand om bilisten och det var snabbt köer på bilar. Av någon anledning körde alla 60 km/h hela vägen till Mora.

Jag vet inte om någon annanstans övergången från sommar till höst är så påtagligt som här uppe. Så fort alla arrangemang tar ner sina pinaler, försvinner skrålen, skratten och umgänget. Folk förpuppar sig, och vissa söker sig till krogen där det inte är så livat som det var under sommaren. Samtidigt som kommunerna är snabba på att dra in alkoholtillstånden så är det rätt öde på en fredag eller lördagskväll. Kanske någon som är på väg till en fest eller någon som rastar sin hund. That is it!

Kände mig mest utanför dock, vilket jag känner ofta. Vare sig om jag är med folk, eller ensam så känner jag mig utanför. Vet inte varför, men så är det. Är ensam i ensamheten eller i sällskap, saknar exet, eller saknar någon. Jag har gjort lite framstötar men de känns bara dumt och påträngande. Trots alla saker som händer under sommaren här uppe så har jag nog för mycket tid för mig själv. Sitter fast, rejält och vet inte om jag har kraften att dra mig sakta ur. Jag är fången, tillfångatagen och sorgsen. Sörjer exet, även om det var nog väl optimistiskt att tro att det skulle funka, ALLT var emot oss, avståndet, ekonomi, kostnader, tid, och till och med SWEBUS! De här gångerna som jag har varit på dessa jippon så har jag varit ensam, även om jag har varit med folk, bland folk och snackat med folk, ensam och utanför. Jag trivs inte vara solo, det var kul när man var kanske 20, med en burk pilsner i näven och man var på jakt för jaktens skull. Idag lockar inte sånt och tanken med att gå på krogen är inget som jag applåderar över heller. Dessutom tanken att exet har en annan, är säkert lyckligare nu och en annan får henne må bra känns hårt. Det är något fel på mig, varför räcker jag inte till och varför blir det så fel? Vad ska jag göra.... orkar jag?

Semestern är slut, vid den här tiden imorgon så har jg precis haft lunch, hasat mig tillbaka på min arbetsplats och dragit igång datorn. Förmiddagen har bjudit på diverse grupparbeten runt en tema som chefer har valt ut, bara för att se att lärarkåren och vi andra får en mjukstart, bokbeställningar och lite löpande saker som ska förberedas innan eleverna kommer tillbaka igen. En del av dem är nya 7.or som ersätter de 9.or som gått ut. Fan vad den här hösten som kommer, kommer bli mörk och lång.

Lördag igen.

singelPosted by Olavi ahokas Sat, August 09, 2014 11:39:49

Lördag - Snart slut på semestern, bara en dag kvar. Hann ninte skriva något igår, var och hälsade på en kompis rätt tidigt, en som jag var tvungen att bryta kontakten med när jag var ihop med Linda. Men innan det så lite dramatik från Cruisingen i Älvdalen i torsdags. Eftersom jag har inte ännu någon lust med planering av vad jag ska göra så går mycket på infall. Ett sådant var att åka över till Älvdalen kvällen innan den stora öppningen av Wheels Nationals. Allt ska ju ha utländska namn nuförtiden och Älvdalen får för en helg heta River Valley. Jo så är det. Älvdalen i för sig blir då rätt trevlig, med en huvudgata längs den rätt avlånga centrumet. Då blir cruisingen rätt lång med alla krogar och pizzerior som är förstärkta med små mobila ställen med langos, hamburgare och annat inte så nyttigt bukfylla. I torsdags var det rätt lagom, några hundra bilar och en del folk. Stannade där tills det började bli kallt att åka öppet. Sen hem via Mora, en omväg för genvägen via Våmhus byggs om och förstärks äntligen. Den har länge varit dålig av de tunga grus och timmerbilarna. Det som händer är att jag omkörs av en BMW i tok för hög fart och jag ser baklysena försvinna i natten i en raka och efter en kurva är den utom synhåll, måste ha haft dubbla än det som var tillåtet. Någon minut senare ser jag baklysena i en dike och en stor klump på vägbanan. De har krockat med en älg.
Älgen var en fjolårskalv, så de hade nog tur, hade det varit en fullvuxen tjur så hade gått riktigt illa. Har sett hur en kombi längs E18 vid Kungsängen några år sedan hade fått taket tillplattat av en älgtjur som landat där efter en krock i hög fart. De mötande ambulanserna då sa att det var någon som inte klarat sig den gången.

Innan jag fick stopp på bilen väntade jag på att någon lyfte upp luren på 112 och jag begärde efter ambulans, brandkår och polis. Kom fram til bilen, där satt två killar medvetslösa och bilen var så pass illa tilltygad att det gick inte få upp dörrarna, om jag velat. De kunde ju ha fått rygg eller nackskador så jag ville inte ens försöka. Det som sker i första stadiet vid en sådan här olycka är betydelsefullt. En fel rörelse så de sitter i rullstol. På med varningsblinkersen och tack vare cruisingen fanns ambulans och polis i nära håll, det hann stanna ett par bilar till innan blålysen kom norrifrån. Jag fick göra en kort redogörelse för polisen som antecknade som det jag sa och tittade på mitt körkort. Innan brandkåren kom på plats så varjag klar och fick åka iväg för att lämna plats. Det är dock märkligt att manfår någon form av adrenalin kick när något som händer, man gör en massa beslut och det snabbt, man blir som en superdator. Färden hem gick i sakta mak, med stereon pumpande med musik hela vägen hem. Konstigt nog så sov jag rätt bra, bättre än jag brukar göra. Läste på morgonen lokaltidningarna och text-TV, men inte ett ord om detta, verkar som det gick bra till slut. Men de killarna får en minne för livet och han som körde, får nog cykla ett tag. Fast även om jag gjorde rätt, så kändes det fel, hade gärna kunnat göra mer.

Addade en gammal vän på Facebook igen, hon och jag var väldigt nära vänner i ett tag en del år sedan. Kontakten blev allt glesare när hon skaffade sig en ny familj med sin nya kille. De har skaffat sig en stuga på andra sidan av Mora som ligger rätt vackert med rätt höga berg i närheten. Har aldrig varit där innan igår, fast senast jag träffade henne på riktigt var när hon fyllde jämt. De har dragit igång ett jätteprojekt där, stugan byggs om och till och de anlägger en rätt sagolik japansk trädgård med en stor damm med fiskar. Hon var stressad av allt, vilket jag kan förstå, hon var klar med sin utbildning och jobbade halvtid, dels efter sviter av sjukdom, dels av att ta hand om minstingen som börjar skolan om någon vecka. Hon är väldigt rar, trevlig och vi tycks ha band mellan oss som bara finns där, alltså vänskapsband. Var där nästan hela dagen och försökt stressa ner henne, för hon var ju hela tiden på språng. Ska nog lura henne till promenader i framtiden så hon får tid på sig att få snacka med någon. På gatan hon bodde i fanns det nästan inga permanent boende och då kan vardagen vara isolerande. Jag behöver någon att snacka med också och promenader. Gillar hennes släkt och de har tydligen gillat mig, vilket är lite ovanligt.

Igår var jag på cruising igen, det var samling i Mora och vi åkte i karavan upp, det var rätt mäktigt med kanske tre hundra bilar som i 60 knyck tog de tre och en halv milen upp, till och de hotande regnmolnen flyttade på sig. Det var tätt med bilar, många skit fina, en de andra mindre fina. Det börjar bli en folkfest, inte bara för de som bor i kommunen, det var en och innan riktigt långväga som en halv ny Cadillac från Belgien som var ombyggd till en likbil, med otroliga dekorationer i form av sniderier och belysning, det såg ut som en rullande tempel i Thailand. Det var mycket folk ute, många band som spelade men jag var där i fjol med exet. Vi hade en fin helg då och hon gillade cruisingen så det var tungt att vara där ensam, även om en Langos slank ner. Det är fortfarande tungt att veta att det inte funkade för oss, att en annan man kan göra det jag inte kunde, trots allt jag gjorde, gick in för det för 100%, fast egentligen var nog insatsen det dubbla. Saknar henne väldigt mycket fortfarande. Kompisen fick veta en del del om storyn och tyckte att jag skulle skicka henne ett mess, det sista, vilket jag gjorde i natt. Tror inte att hon har läst det. PÅ något sätt är jag orsaken för varför allt är dåligt med henne. Projicering heter det, även när det är slut så är det mitt fel tydligen...

Har börjat kolla runt på nätet, det går ingen bra, bor ju inte direkt där var folk bor. Har haft kontakt med ett par tjejer men de bor också för långt borta. Vilket ger ännu mer känslan av isolering, känns som jag ruttnar bort levande och tynar bort helt. Det måste hända något, drastiskt men positivt och det snart. Idag blir det bilvård, ska nog in i Älvdalen igen, inte för att jag brinner av det men det är ju det absolut sista som händer här i Norra Dalarna denna sommar eller i år, det är ju långt till februari, det är långt tills allt tinar upp, vet inte om jag kan vänta så långt...