Ollies värld.....

Ollies värld.....

Måndag, i vintertid.

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Mon, October 27, 2014 09:40:45

Måndag – vintertid, lite ljusare när jag vaknade efter en stormig natt. Det är faktiskt varmare och soligt ute, det blåser mycket fast inte så mycket som igår kväll. La in lite mer musik i min musiksticka, Aerosmith saknas ju, ska lägga in lite Van Halen i två olika mappar, en med David Lee Roth och en med Sammy Hagar. Det är lite som två olika band med samma namn vilket är bättre? Beror vilket humör man är i. Båda är svinbra, om ni frågar mig. Sen är den där stickan full. Fantastiskt att man kan få plats med så mycket i en sticka och att man kan använda det till en bilstereo. Man slipper alla dessa töntkäcka röster i radion, NRJ och Mix Megapol är värst. Synd bara att jag glömde den på datorn morse och stereon var död. Eftersom det är en måndag, så tog det tid innan jag kom på att det saknades något på stereon. Eftersom en tyst bil är en tråkig bi, så rattade jag till något som hade signal, NRJ….

Där var det någon form av låtsas diskussion om svartsjuka i ett förhållande. Det var enligt dem okej att flirta lite på krogen för att kunna få bekräftelse av folk. Med andra ord är det okej att halvpassivt söka efter något nytt, bara man åker hem med sin partner för natten. Tänk om någon pusslar med sig telefonnummer, tänk om den andra råkar spendera mer än fem minuter för länge med den oskyldiga flirten. Tänk om den andra personen man träffar nu, råkar gunga till tillvaron och med tiden tränga in en kil i förhållandet? Varför ska man söka efter bekräftelse av en annan i huvudtaget? Är det så att man plötsligt efter ett tag är trött på den andra och ser bara det tråkiga med att det har blivit vardag. Är det så att man efter ett par år eller så känner sig lastgammal och behöver något slags kvitto över var man står i marknaden? För mig känns det lite som man ändå söker.

Råkade lite av den i helgen, var faktiskt ute på krogen. Skulle på fest i Mora men på väg dit såg jag en affisch som informerade om att Sky High skulle lira i en av krogarna i kommunen. Krogen som är en pub i en by en bit bort så 100 meter efter vandrande på den blåsiga och folktomma gågatan i Mora vände jag om. Bilen startades på nytt och Sollerön blev målet. Sky High var som de brukar vara, farbröderna levererade och på ett sätt som är en lektion över hur det borde vara. Att man börjar med en låt, rullar in spontant in på något annat och landar in i den ursprungliga låten igen, utan några missar, utan några tveksamheter. Clas Yngström må ha vitt år numera, men fortfarande spelar han inte bara skjortan utan kallningarna av väldigt, väldigt många som spelar gitarr. Det var gott om folk, var nog den enda som var spiknykter och det var väl kul att en del damer kom fram för att snacka men två av dem hade sina gubbar med sig och de såg inte så särskilt glada över när de hittade frugan som spenderade rätt mycket tid med skallig okänd man. En av dem hamnade i bråk med sin gubbe, efter att ha spenderat tid med nästa gubbe i baren. Den andra var från Stockholm och funderat på att flytta hit. Hennes gubbe som såg ut att vara en liten skit som lekte bankir som spelade i ett hårdrocksband som tydligen spelade lite här och där i Europa, var bra på arslet, och upptagen med att vara det han ansåg vara bra på, dricka pilsner och vara en allvetande, dryg rockstjärna.
Frugan var nog efter mer än bekräftelse, det såg ut som hon att hon dels hade tröttnat på myrstacken hon bodde i och hennes dryga gubbe som antagligen inte alltid kunde ha ekonomi till att betala det som hör till vardagen, räkningarna.

Telefonen är död, vete fan vad Telia håller på med men de klagar på störningar, antagligen har det göra med stormen som var i helgen men det är den andra gången det är krångel med telefonen sen jag nappade på deras erbjudande. Har beställt ett nytt SIM-kort och få se om det gör skillnad, just nu är Nokian död, man kan använda den att kasta mackor med ut på Siljan. Har ingen lust att åka ännu en gång till Borlänge för att få den fixad. Det är ju 12 mil från Orsa dit.

Idag börjar det, jobbjakten, i bakgrunden så printar jag ut mitt CV för fullt. 50 ex att börja med och ska innan lunch börja med kommunhuset. Är ju anställd inom kommunen så jag ska väl börja där som en markering. Det ger ju mer bättre intryck trots allt än att skicka iväg det på nätet. Är redo för allt, men helst inte inom vård eller sådant, det kanske av att jag mår illa varje gång när jag är på en vårdinrättning, trots att jag har varit inlagd några gånger på grund av operationer och av min diabetes i början. Men alla är olika och trots det att jag inte vill jobba med sådant så är jag imponerad av dem som jobbar med dem. Ha en skön höstdag och hoppas att ni ställde om klockan igår. Nu är det ju officiellt vinterhalvår men om sex månader så får vi vända det tillbaka igen och förhoppningsvis njuta av kvällssolen. Kramar!



Tisdag med ryggskott..

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Tue, October 21, 2014 12:31:06

Tisdag förmiddag, regnet har tagit en paus. Men det är mörkt ute, mörkt för att vara mitt på dagen. Ryggen gör sig påmind. Vaknade med ryggskott igår och var hemma igår och idag. Som vanligt, så twistade jag den sönder när jag sover, det händer ett par gånger om året och även då när jag tränade så hände det lika ofta så det är något jag gör i sömnen. Sov dåligt i natt, mest för att jag hade sussat bort halva dagen så jag kollade på första halvan av "Das Boot", som enligt mig som bok och en väldigt lång film är ett mästerverk. Kanske lite tradig för den flera timmar långa filmen utspelar sig på en ubåt men är ovanlig nog för den porträtterar inte tyskarna som blodhungriga nazistrobotar under kriget utan visar dem som människor som råkar ha leva i en fel tidpunkt i historien. Läste boken i lumpen i Karlskrona och det var mycket man kände igen sig. Tristessen i dödande av tid, avsaknaden av tjejer som gjorde att språket och skämten blev väldigt grova. Det finns en nazist i filmen, första officeren som kaptenen gör narr av. I början av filmen så förödmjukar han honom genom att be om musik och säger "Kan inte Hitlerjugenden sätta på en skiva, Tipperary sången om jag får be!" inför alla de andra officerare.

Filmintresset är inte lika stort som det brukar under hösten, har hamnat i en puppa där jag har knappt kontakt med folk, reagerar inte för mycket, varken av glädje eller sorg längre. Ringer eller messar inte till någon längre, träffar eller anstränger mig inte helhjärtat längre. Vare sig helg eller vardag, så går dagarna ihop. Det är grått och kallt ute och det är lika grått i själen. Det är höst.. Jag fungerar men inte så mycket mer och vet inte om jag har resignerat helt eller inte. Det är väldigt mycket stiltje i mitt liv nu. Känns som jag är tom på impulser även om jag kan ibland ta bilen för en tur, men även det är mera sällan. Har också lagt ner rätt mycket, dock försöker jag dra ner på maten, vill inte tröstäta.

Lagt ner de datingsajter jag har fiskat i jakt på något nytt, men det är väldigt stereotypt där. De kontakter jag haft, så känns det som det de skriver är som de har alla skrivit ut ur samma manus. Träffat tre ochdet har inte funkat, känt som varningsklockorna inte bara ringa utan som de börjat tjuta som flyglarm innan ett anfall. Den första var rätt jordnära men man kan nog lätt säga att det blev kulturkrock där och det kändes som vi var varandras motpoler, redan i det första mötet och även om hon gillade mig så kändes det kallt. Attraktionen och nyfikenheten dök aldrig upp hos mig. De två andra var som kopior av samma person, skilda med barn som tärde på dem eftersom de hade så ont om tid för sig själva, ekonomiska problem, trots bra jobb och annat. Dessutom så var de rätt lika varandra, som de var släkt med varandra. Båda var rätt trevliga men det kändes inte så jag vill det ska kännas. De sa saker som inte överensstämde med de sa i början och det kändes som det skulle bli massa problem från början så jag la ner det också. Därefter har det varit tystnad, som det vore höst, sen höst.

Har inte hört från kompisen i Falun heller, han blev nog sur efter han ringde och ville ha akut skjuts till Säter för han mådde inte bra, då var jag i Söderhamn och skulle träffa damen där inom några minuter, dessutom är det drygt 25 mil dit till Falun så jag bad honom att ringa till sin syster istället eller ambulans. Vår gemensamma kompis ringde och va på gång att ge upp för han hade inte råd eller lust att handla till honom varje dag. Istället för mat så köper han cigaretter och röker nog upp två pack om dagen istället för att köpa mat. Just nu har jag inte heller ork att göra något där. Har ringt ett par gånger men får inte svar. Lika bra att låta det vila då. Har ändå fullt upp att hålla min nos upp på vattenytan och för att inte sjunka ned. Ryggen jävlas och det är dags att vila den lite till. Ha det gott o kram på er!



Fredag - the first battle!

VardagshändelserPosted by Olavi ahokas Fri, October 17, 2014 11:03:30

Fredag – Veckans sista arbetsdag, borde vara glad men som det ser ut så blir det lite krig. Min tjänst ska ju försvinna och det är osäkert om fortsättning. Det har tydligen har varit strul med min anställning från början så jag ska till personalkontoret för att rätta till de frågor de har. Är medlem fortfarande i SEKO, så jag får nog skynda mig att byta till kommunalt. Vilket jag gör på eftermiddagen. The war is on!

Som tur är är mitt CV klar, och den första exet ska jag ta med mig till personalchefen, som först var med nöjd med att jag skulle mejla den till honom, men jag tror att det är alltid bättre att mötas än att bara vara en anonymt namn med anonymt papper. Kanske kan det också ge honom mer intryck än ett par A4-ark. Med andra ord så visa jag också att jag finns och tar lite kommando över det som sker. Med min ålder blir det dock en längre uppsägningstid men först får de väl anstränga sig om att hitta annat för mig. Jag vet att jag kan vara rätts så livsfarlig inom vissa områden, för jag är rätt livsfarligt effektiv och kan kombinera delar av de saker jag har sysslat med. Orsaken är nog att jag blev något av headhuntat för det här jobbet från början, även om jag inte hade annat än själva datorerna i skolan i början. Biblioteket fick jag senare och introduktionen var ett par dagar av den personen jag efterträdde som var sur för att hon inte fick fortsätta efter att kommit upp till den övre pensionsåldern. Men programmet är som vilket databas som helst och det har ju funkat bra, chefen är nöjd med vad jag gör. Jag har varit här ändå drygt 8 år nu, det borde räknas in också.

Men det är inte självklart att jag stannar kvar i Dalarna hur än det blir med jobbet. Tror att mina 18 år här är nog tillräckligt, ännu hinner jag kanske prova mina vingar någonstans, gärna lite söderut, och dock på västra sidan. Bott innan länge nog i Stockholm och kan staden och vill inte tillbaka. Det skulle vara som att titta på en gammal repris, det som var då bra blir bara en upprepning. Så det får bli något nytt. Nora skulle vara trevligt på många sätt men vad jag förstår så är det tufft med jobb där men det är ju likadant överallt i Sverige. Det verkar som de goda dagarna i Svea Rike är nu över. Nej, är inte så sugen på att flytta utomlands heller. Inte ens hem till Finland eller till Norge. Har nog rotat mig här en gång, det får nog räcka.

Första snön kom inatt på åsarna eller bergen, beror hur man ser på de berg uppemot 650 meter som angränsar Orsasjön. Ner i dalgången nära vattnet är det fortfarande snöfritt och några plusgrader och nu tror jag nog att den lilla snön som visade sig på främst på de kalhyggena är nog redan på väg bort. Än behöver jag inte köpa ett par nya vinterdäck till vinterbilen, klarar mig nog till nästa vecka. Men vintern kommer snart, kanske lite tidigare än normalt men hos oss här i Dalarna är den rätt tydlig, även om december i fjol var snöfattig och förra julen var den första som var grön efter flytten hit. Snön kommer inte bara med elände, utan är den lyser upp lite extra från det mörkret som senhösten bjuder på. Handlarna kommer nog jubla, inte bara över det kaoset av folk som behöver nya däck, men även de som nu skyndsamt ska lägga ut julprylarna på hyllor. De flesta av varuhusen i Noret har gjort så och Rusta har nu halva av deras butik fylld med julpynt, adventsstakar och annat. Jag har sneglat på lite grejer till huset, sådant som ska vara utvändigt. Det är lite kul att sätta ut allt till Adventhelgen och det är rätt tjusigt och trivsamt att koppla på elen i nysnön. Det gör att jag gillar nog mer 1.a advent än själva julen. Fast hur det blir med firandet vet jag inte. Jag vet ju inte hur länge jag kommer jobba här.

Här har man en möjlighet efter julen att börja ana slutet av vintern, förberedelserna för Vasaloppet börjar tidigare och tidigare varje år, så fram till det öppnas i sista dagarna i december så ser man hur staden sakta förvandlas till en skidort för tio dagar och oftast efter själva Vasaloppet, den stora finalen av festivalen, så börjar det töa igen. Då är det vår på gång, även om bakslag och sådant kommer.

I helgen ska jag vinterrusta cabben, ge den en sista rengöring för året och se till att jag har så mycket som möjligt kräm i batteriet innan jag någon gång inom två veckor ger den sista turen för året, den tvåmila turen till vinterförvaringen. Den har nu mest stått i garaget efter att under upprustningen av vinterbilen har fått tjänstgöra som vardagsbil. Nästa år ska det oavsett vädret bli färre mil med den, och beroende om min framtid här, så om allt går väl, så ska den äntligen få en yttre upprustning. Att får den fungera mekaniskt har varit viktigt nu, trots det har den ju vunnit tre titlar i USA, vilket jag är lite stolt över. Bilen är ju snart 15 år gammal och var inte så speciellt dyr i inköp. Den är skön att köra med, visserligen ingen raket men vem har bråttom i en cabb med taket nere? Kommer kännas lika tomt med den i förvaringen som det gjorde i förra året. Vinterbilen är förutom däcken klar för vintern, den ska genom besiktning innan nyår. Om jag får bra pris med däcken så besiktar jag cabben innan vintern så att allt är klart i vår.



En kall... Torsdag!

ärligtPosted by Olavi ahokas Thu, October 16, 2014 16:17:10

Dagens Långa...

Torsdag – Vädret har förändrats, från de mörka och molniga till mera soligt. Även om det är gott om moln så kikar solen fram lite. Men det är kallare, det märks att det är vinterhalvår nu. Men solen gör lite bättre med humöret. I dag har dagen gått fort. Har varit lärare i svenska på eftermiddagen och trots att det var en lång lektion i svenska med en klass som är stimmig så gick det riktigt bra. Sa dem de magiska orden ”Om ni jobbar bra, slutar ni fem minuter tidigare”, de sista fem innan de fick gå fick de hänga en gubbe, ordet som de fick söka var ”väderleksrapport”. Man lär sig lite tjuvknep för att hålla upp ordning utan att behöva ryta till, vilket jag även kan och behålla deras intresse lite längre än 15 minuter.

På förmiddagen gjorde jag min CW klar, totade ihop den så att den blev i två A4or med normal täcken storlek. Läste igenom igår eftermiddag hur en sådan ska innehålla. Den ser inte så spännande ut men kanske ska jag piffa till den med photoshop så att den får lite bakgrund och annat. Kanske får det den att sticka ut lite. På måndag börjar jakten.

Vet inte vad jag ska hålla på med när det gäller jobb, kan ganska mycket och har genomfört mycket, blev lite småimpat över diverse projekt jag har kastat mig, ibland utan susning hur jag ska kunna fixa den och hålla tid men sådant gillar jag. En sådan var när den så kallade Gula Villan i Mora var rivningshotad ruckel som förfulade stranden i centrumet. Då var det en förening som bildades för att lobba för att huset skulle besparas. Jag fick ett halvår på mig att bygga fastigheten som modell så som den såg ut på trettiotalet med tomt och allt i skala 1:100. uthus och annat var redan borta och på dess ställe hade man planterat ut asfalt för att för se hotellet mer parkering.

Jag gjorde med hjälp av stadsplanskartor och egna foton göra ritning av huset för bygget, måtten till uthusen fick jag från samma källa och det var ganska lätt att med den förstora upp bottenplanet med att öka skalan. Hur husen såg ut kunde jag dels gissa mig fram och kolla på på ett rätt suddigt flygfoto i kommunens arkiv. Med hjälp av en skiss som jag gjorde där så kunde jag göra ritning. Allt byggdes upp med genomskinligt plast och byggde upp dem i genomskinligt plastark som jag importerade från USA som målades med akrylfärg, träd gjordes av elsladdar som löddes ihop. Modellen blev klar i tid och var mittpunkten i utställningar och föredrag föreningen hade. Sedan glömdes den bort och jag fick den hem igen, den väntar på en renovering nu. Huset blev inte rivet, istället renoverades den upp och huserar stans turistkontor och jag ser den varje morgon och kväll på väg till och från jobbet. Innan jag gjorde allt det där hade jag ingen aning hur jag skulle göra den. Det är sådant som gör en stolt ibland, att genomföra något man inte kunnat innan. Efter ritningarna så kontrollmätte jag med huset, mina ögon mått stämde 100%.

Likadant var det med att när jag blev irriterad över hur torr och ovälkomnande hemsidan för Morakommun var, så en dag bestämde jag för mig att göra något åt den. Så jag satte igång att snickra eget med rätt basiskt kunnande i både HTML och Photo shop. Skrev om sevärdheter, boende, byar och om olika produkter som härstammade från trakten, allt från armatur till Dalahästarna i Nusnäs. Sidan gjordes i tre versioner, i tre olika språk. Hemsidor då var nytt och jag passade på att göra en katalog över myndigheter, företag och föreningar inom kommunen som hade hemsidor. Därefter åkte jag runt med skivan och en tidig laptop till företagen för att dels visa upp den och fråga om jag fick använda deras varumärken till sidan länkar till företagen. Det var innan uttrycket webbportal blev känt.

När allt var klart, bokade jag tid hos kommunalrådet som fick kopia av skivan. Hon blev rätt förvånad och även häpen att någon som var arbetssökande hade lagt ner så pass mycket tid för att göra sådant. Men jag kände att jag som då var arbetssökande ska göra ändå lite samhällsnytta. Kollade igenom det hela igår kväll, idag hade jag kunnat göra den mer flashigare och gett den mer fläsk, men då när jag gjorde den runt 1997, så var det nog det yttersta jag kunde göra den då. Med hjälp av den blev jag allt säkrare i de program jag knappt kunde och i HTML. Kommunen använde den som material för deras nästa hemsida och en del av innehåll följde med när den gjordes om igen. Jag fick runt 2000 kronor för bensin och sådant för det. Inte ekonomiskt rätt men jag lärde mycket om min nya arbetsort och var rätt stolt. Ingen av dem innan, jag nämnde om det innan trodde att jag skulle klara av det och inom det rätt snäva tidsramen som jag själv hade satt upp. Nämnde det till tre företag, en var en småföretag, en mellan stor och den tredje ett av stans stora arbetsgivare.

Det var då det, idag så är jag glad över att mitt CW blev klar, mer bättre än det jag hade innan för jag tyckte att den var för torr och att jag inte fick plats för sådana här projekt. Det är kul ibland att kasta ut sig i djupa vatten och klura ut saker och ting. Kanske borde jag försöka mig på ett nytt projekt igen med ett förslag till Mora Kommun hur man skulle få den vackra strandkanten mot Siljan mer attraktiv och mer livfullare än den är idag. Mycket av den är idag en blåsig parkering, har en idée om ett slags virtuell promenad över vad den då skulle innehålla. Få se om jag kan klura ut hur jag ska kunna göra den och just nu är det ju väldigt osäkert med vad jag gör efter jul. Just nu känns det som jag har inte tillräckligt med energi för det och att jobbsökeriet kommer nog nöta på mitt ego och energi rätt duktigt. Har ju i smyg sökt jobb fram till våren, då korthuset som är mitt liv rasade ihop. Det är dags att hitta energi till det nu och det snabbt. Vill nog fortfarande härifrån, mest för att inte bli påmind av de som hände nu och på sätt får jag en nytändning. Allt här har ju blivit en rutin, med samma innehåll dag för dag, vecka för vecka och helt fritt från morötter som pushar framåt. Är nog mer skapande än det som nuvarande jobbet kräver. Jag gillar inte att skryta, men är nog rätt stolt över vad jag har kunnat göra när det behövs. Kram på er!

Onsdagstankar...

Idag....Posted by Olavi ahokas Wed, October 15, 2014 11:16:59

Onsdag – rått och kallt som sig bör i årstiden. Det är väl försent nu med brittsommar eller hur. Väderomslag på gång sägs det. Högtryck på gång och nu när vintervädret är här betyder det egentligen en sak, kyla. Orsasjön är tömt på vatten, inte hela men det är ganska långt till vattnet vid badet, kanske femtio meter längre ut än i somras. Men så är det ingen som ska bada nu. De välfyllda stränderna saknar liv, de norska turisterna är borta, till och med gässen har flugit iväg någon annanstans. Det är tomt och tyst. Det är någon enstaka par som sakta promenerar med sina hundar på promenadstråket längs med stranden, någon tjej med vita hörlurar som tar en power walk, avskärmat från världen. Blint stirrande ner på asfalten, här ska det brännas kalorier och se till att den cerisefärgade dressen ska mörkna av lite framkramad svett.

Det är halvvägs i hösten. Den mer charmiga delen med relativt bra med värme och de relativt ljusa kvällarna är borta till kanske till senare delen av april. Färgprakten som faktiskt tar sig bäst i morgondimman har passerat sin höjdpunkt och nu så i år blev det lite sämre med prakten, den kom lite ojämnt. Den lilla lönnen på gården har först nu fått sina blad gula samtidigt som de mäktiga björkarna har redan tappat sina löv. De kalla nätterna under hösten har nog sett till att björkarna hade bråttom i år. Även rönnen som var nästan lila, har tappat sina löv. I år har kajorna inte brytt sig om bären som skrumpnat ihop. Så i helgen får man ta reda på löv, en massa löv på gården och vid stugan mittemot tvärs över vägen. Vi är där, sommarhalvåret är över, i brytpunkten mot vintern. Det är kallt, rått och allt och alla väntar sakta på den första snön. Jag har redan sett den, med mina semestervanor så får jag se det tidigare än de flesta. Såg det under min Norgetur, som nysnö på de högsta topparna och det såg väldigt vackert ut, som sockerpuder på en bakelse. Synd bara att den konstiga mixen av väldigt hårda vindar och dimman inte gav några vettiga chanser för foto.

Missade i år att åka till en fäbod för att fota höstprakten. Men kanske kan det bli fotomässigt läckert med bilder därifrån i dimma, nu när majoritet av bladen har ramlat av. Med enstaka blad på träd i en miljö som nästan klätt sig i grå ton i allt, även kåkarna i timmer har en mörkgråbrun ton. Det kan lyckas, det gäller bara få rätt ljus, det är lätt nu att allt blir för mörkt på bild. Det är en av de läckra platserna dit turisterna inte har hittat och vägen dit är kanske inte lämpad för husbilar och än mindre för husvagnar. Har man tur så kan man se en tjäder tupp på grusvägen, kaxig nog för att tro att den äger vägen, som en stursk yngre man efter en krogkväll. Brukar åka dit för att ta bilder vid nysnö till material till julkort. Det är charmigt med de gamla fäbodstugorna som ligger tätt kring de få smala gatorna. Det är mycket alpkänsla där, även om bergen som bygger en rätt mäktig bakgrund är inte så imponerande höga.

Julen i år kommer nog bli väldigt stillsam, även om jag spanar efter julen som börjar ta allt mer plats i butiker och diverse skräpreklam i postlådan så känns det som något fel i år. Firar jul av den anledningen för att det sakta börja går mot rätt håll igen. Mot ljusare tider, det där med Jesus födelse är ointressant för mig. Tror nog att han har funnits, tror mer på att han var en vanlig men mäktig upprorsmakare som protesterade över de grymma romarna som hade invaderat Palestina och någonstans i ett förtryck så börjar man protestera. Antagligen så hade uppviglingen ett tragiskt slut och dess ledare hängdes på korset, kanske under påsken för att ytterligare förnedra de som hade förlorat kampen. Många dessa ledare i diverse kamper finns även idag. Även om två av 1900-talets stora är nu borta, tänker då på Gandhi och Nelson Mandela. De hade mod att leda kampen för deras rättigheter på fredligt väg, även då när motståndarna satte emot våld mot dem. Att kunna stå emot våld och fortsätta med fredliga protester visar långt mer mod än en AK47.a eller en granatkastare i näven. Undrar vad skulle häda, om Jesus dyker upp idag? Tidningsrubriker i väst och USA med en allians drar ut i krig, mot ännu en religiös extremist!?

Lugnt på jobbet idag, sovit dåligt, är väldigt seg och det är stiltje på jobbet och inombords. Lustigt nog så ringde Telia igår och de vill sammanföra mina telefonabonnemanger till ett konto, vilket medför att jag får ännu en ny smartfån att trilskas med samtidigt som kostnaden ska bli lägre mot att jag har abonnemanget i 2 år. Helt okej, för här ute gäller Telia, om man vill ha en vettig täckning. Komiska är att den kommer nu, när telefonen har blivit tyst, jag ringer knappt numera eller SMS.ar, vilket gör att de är knappt någon som hör av sig.

Men det är rätt lustigt hur hård konkurrens det är. Det är viktigt att binda sina kunder numera för att behålla marknadsandelar. Kanske ska jag öppna en mobiltelefonmuseum snart? Ska vara provvakt men det är få med de nya rutinerna i år som ska göra omprov, så det blir att snickra om mitt CV och annat ytterligare. Ska sätta en timma varje dag till att aktivt söka jobb på förmiddagen och en timma till på eftermiddagen. Men det är hårt konkurrens om de få platserna som finns.

Tänkte på till sist gratulera till alla stockholmarna. Nu är Stockholm enligt Wikipedia Nordens största stad och man har därmed passerat Köpenhamn som ligger tätt efter. Tänker på hur det var ännu på 1990-talet på Drottningholmsvägen vid högtrafik, ett totalt stopp och var man dum nog att hamna där så tog det en timma att åka till stan från Vällingby. Hoppas att infrastrukturen har byggts upp bättre så att den väldiga inflyttningen inte skapar problem. På min tid fanns inte tvärbanan, man hade visserligen börjat med att bygga in spårvagnsspår för det som var museibanan till Djurgården. Spårvagnar är mysigt inslag i staden och nog mer vettigt än massa bilar men även i stan behöver man ju den för att ta sig fram. I varje fall på min tid om man skulle åka någon annanstans en till centrum. Inte alla jobbar runt T-Centralen ju. Kram på er!



regnig månda mitt i hösten

singelPosted by Olavi ahokas Mon, October 13, 2014 15:57:25

Dagens långa...

Måndag igen- Att två veckor av semester kan innebära så mycket vädermässigt. Nu var det beckmörkt ute när jag vaknade, det regnade dugg med miniflingor i det. Det var inte skönt att vakna tidigt igen. Hade ställt klockan lite fel så jag hade gott om tid att kolla nyheter och sådant. Nu när det är en ny regering igen, så passade man på att säga att ladan är tomt. Nu väntar åtstramningar, samma kur som alltid väntar vid ett regeringsskifte oavsett vem eller vilka som sitter i regeringen, påpassligt skulle man kanske slippa strama åt först 2018, då råkar det ju vara val igen. Samma sak var det för 8 år sedan när det andra blocket tog över och samma sak igen. Ingen av partierna tog upp ekonomin under valet utan valsade runt de samma frågor om och om igen, vård och skola. Två saker som riksdagen har dumpat över till landstingen och kommunerna för att administrera. Dyker upp de igen vid nästa val, då funderar jag på allvar strunta i rösta. Årets dagis till val var nog redan nu. Ingen av partierna hade några visioner eller reformer de hade velat ha. Är de tomma på idéer?, eller är Sverige färdig byggt idag, eller sneglar man över bara hur saker och ting löses i USA idag, där skyddet för oss som inte är biljonärer är mer eller mindre noll.

Höst på allvar nu, hälften av träden här har skakat av sig löven. Än ligger de som blöta disktrasor på marken eller på bilarna. Det är mulet med duggregn. Det är förkylningstider och höst. Den värsta tiden av den är framför, då när det är mörkt när man åker till jobbet, lite ljus under dagen och åter igen mörkt när man kommer hem. Naturen är nära nog livlös även om man kanske kan ana ljudet av Fido med sin Ramboinspirerande husse som är i skogen och skjuter av sig lite, just nu är det stora som pågår, älgarna är måltavlan den här gången. Älgjakten är stort här, det är många som tar ledigt och med ursäkt av att de kan fylla frysen med skumt smakande kött, så är det mest den manliga gemenskapen med skjutvapen man är nog mest ute efter. Inte tror jag att det kan vara så jättekul att sitta på en stubbe på ett kalhygge, i varje fall inte nu när det är höst på allvar. Och jag hatar den livlösa delen av hösten som pesten.

Hade semester, denna gång så valde jag inte skriva mycket, mest för jag kände mig rätt apatisk och orkeslös. Dessutom hände det inte så mycket heller. Mest så spelade jag spel, vädret ute lockade inte heller. Jag var i Norge, mer om det lite senare. Försökte sova mycket som möjligt. Behövde nog det för att samla krafter. Såg framemot Norge, men det där magkänslan jag brukar ha fanns inte längre där. Trodde att ett par nätter eller mer skulle få mig tänka om vad jag vill av livet men det blev inte så, det blev en plågsam påminnelse hur mitt liv har varit sedan ett år tillbaka. Visserligen var turen längs Romsdalen mäktig som förr och känslan av att ratta bilen längs den krokiga vägen till Åndalsnes kul, men det var ensamt väldigt ensamt. Samtidigt som vägen förbättras på den hårt ansatta E6.an med nybyggen, så försvinner en del av intrycket med Gudbrandsdalen i det raka nybygget som får massa tunnlar. Kanske är det så att gammal kärlek rostar, men än ska jag åka dit i försommaren. Nu var det inte direkt fotoväder.

Träffade en tjej nyligen men även det har jag avslutat. Det blev massa krångel över när vi skulle ses och det visade sig att hon har problem, dels med sig och ekonomiskt. Just nu så vill jag inte behöva någon annans problem att ta hand om. Allt började bli kusligt lik som det var med exet, därför avslut innan det började. Hon verkar rar, söt och trevlig. Men att höra om nu att hon på grund av sjukdom förlorar 5000 kr i lön och är snudd på bankrutt, med tre barn är inte det jag vill höra just nu. Träffade en annan, några veckor innan och det var samma sak där. Jag lägger ner det där, det är ingen idé ens att försöka. Därför la jag ner mina båda konton på dejtingsidor. För det man möter är väldigt stereotypt, skrämmande stereotypt. Vad har hänt er tjejer?

En del tycks ha hamnat i det sitsen som jag beskrev nyss, skilsmässa med barn kostar, och det kostar mer i pengar och den tiden man har att hålla ihop det som finns kvar av familjen. Med en inkomst mindre, och ett boende till så slukar det pengar. Lägg till att barnen inte förstår situationen och vill ha grejer och annat som förr, kanske med lite dåligt samvete så låter man det i racet med exet gå vidare tills kortet säger stopp. Då är det bra med ny man i livet som dessutom är händig mot en lite soffmys i soffan till en hyrd video och popcorn. Samtidigt som han inte ställer några krav, han är tyst, ger lite värme och villig att lägga ut.

Den andra stereotypen är alla dessa prinsessor, med putmunnar sitter de och vill ha bara lite spänning i form av lite uppmärksamhet. Kanske har de en kille hemma, men vardagen har kommit och om kanske någon av dessa gläfsande tjurar på andra sidan av skärmen har mer av något man hittar hemma, så kanske så går man ett steg längre. Eller så är man rent en gold digger, man hänger på ALLA som har ordentligt med stålar för att ge dem ett lyxliv, gärna i stil med vad som finns på TV programmen. Alla dessa prinsessor i en värld utan prinsar. Lite beklämmande är et att se att en del morsor visar upp bilder av sin treåriga dotter i en Buttericks prinsessklänning, indoktrineringen börjar tidigt, var en prinsessa, skaffa dig en rik man som ger dig en liv lyx. Du är tvungen att ligga med aset men vad lycklig ditt liv blir, köp dig lyckan med hans pengar tills han skiljer sig. Se då till att skilsmässan blir dyr för honom, då har du råd att ha det livet du velat ha från början, utan aset men väl med hans pengar. Gör karriär, skriv i något meningslöst blogg om massa meningslösa självklarheter. Träna, tjejen, så att du förblir ung och vacker och det länge, låt folk luras av din ålder så du kan gama längre. Världen idag är fylld av träningstips och annat. Du hinner nog med ett par as till, skaffa gärna barn med aset, så att du får ett lass på pengar i 16 år till. Anna Anka, bespottad som hon blev, har många, för många efterföljare idag.

Ja, jag har blivit bitter och sur, är nu en vandrande krutdurk, med stubin som är kort och lättantändlig. Har stor lust att banka sönder något eller någon. Är 54 år och är väldigt låg på empati just nu. Är 54 år och förbrukad på arbetsmarknad och snart förbrukad på allt annat. Min framtid ser inte så ljus ut, är apatisk till det mesta nu och skärmar mig av mer och mer från folk. Det är ju bara ett spel ju med allt. Känner mig som en zombie bland en massa folk som inte längre har en själ kvar. Jag har min kvar, även om den är nu nattsvart. Kommer ihåg något som någon hade skrivit på väggen på en tunnelbanevagn, ”Apatin sprider sig, men det skiter jag i!”

Regnig torsdag...

Idag....Posted by Olavi ahokas Thu, October 09, 2014 13:18:04

Dagens långa...

Regnig kall o mörk torsdag. Typiskt trist höstdag, har Robert Miles på musikspelaren på, det kalla pianoljudet med lite eko på från "Children" är perfekt idag. Har inte skrivit mycket på sista tiden. Mest för att det är lite bökigt hemma att skriva. Borde göra något åt det. Har inte gjort något vettigt alls på semestern, mest slöat framför datorn eller fixat till med lite små ovettiga saker. Just nu känns det rätt att göra det. Children låter som höst, sorgsen enkel ton som är rätt genial. är inte värst sugen på något, det känns som det inte spelar någon roll egentligen för man lever i en tunnel nu, kanske mer än andra höstar.

Det regnar rätt kraftigt ute så någon vistelse utomhus lockar inte heller. Köpte lite videofilm en box med hordkokt action, en dokumentär och box Machahan för en hundring. Det sista som ren nostalgitripp, när jag var liten var det så stort. Kollade på en stund på pilotavsnittet och allt känns så konstlat och präktigt i det. Den får nog i fortsättningen samla damm. Jisses hur gammalt det känns idag. Trovärdigt?, är det knappast i dag. Hade tänkt på en träff med en dam som bor lite norrut på kusten men det tycks alltid vara något problem så jag fasar ut det där och skippar planerna. Dessutom ska Corroded spela i Rättvik. Alltid vela se dem live, de låter bra i de clips jag har sett, än lever hårdrockaren i mig. Musikmässigt lever jag lite dubbelliv, gillar det mesta men om jag får en gitarr i handen blir det mycket dist och tunga riff. det är rätt mäktigt att göra det. Kraften i den är fränt, och det är lätt att döda bort en god stund så. Men idag funkar Robert Miles rätt bra. Jag är inte deppig, mest osocial och apatisk och orkar inte bry mig om mycket, är mest trött och less.

Höstfärgerna är här, kanske har höjdpunkten passerad för det börjar bli gott om gula blad som har singlat ner i vinden och av de kalla nötterna, björkarna på gården är stora och mäktiga och producerar gott om löv, än är de flesta kvar på träden men det varar nog inte så länge. Sen blir allt kalt och tyst i väntan på snön. För mig är den här årstiden bara en kall mörk tunnel. Funderar på göra något vettigt idag, fast kanske blir det en biltur innan det blir mörkret, ett perfekt ställe att lyssna på Sade och Enigma då. Allt blir då nästan som att man tittar på en lång musikvideo och man rycks med i det, man blir ett med bilen och synintrycken smälter samman med musiken. Sade funkar dessutom extra bra nu, Sade är samma ord som regn på finska. Det är rätt häftigt! Kanske tar jag mig en längre tur imorgon, eller så åker jag och träffar henne ändå. Kan inte bestämma det nu, tar det sen. Men det känns lite som det är repris av det som har hänt förr. Har alla kvinnor idag bara problem som någon ska magiskt hitta den rätta formulären för att lösa allt? Just nu vill jag ha det lite mer enkelt för jag har egna problem att fixa och någonstans börjar det bli tomt på både empati och mycket annat.

Det där med en kompis har blivit ihop med mitt ex sambos bästa väninna har gjort att jag har tänkt på det som hände då, plötsligt har det blivit lite framdraget ur den garderoben jag har trott har varit tomt, lite ovälkomna just nu. Vet inte hur jag ska hantera det, funderar på att ha en väldigt låg profil med dem nu. Vissa saker mår nog bäst av att vara gången historia och jag har aldrig varit så värst nyfiken över mina ex. Jag sörjer dem och försöker lägga locket på, så bra det nu går. Har varit kär två gånger, förälskad oftare, men känner att det hela är passé, det är som kolla på Machahan . Det var bättre då det begav sig och saker och ting som var bra förr blir inte bättre med tiden när det blir till en repris. Man ska nog fylla tiden med nytt och jag har så pass mycket tomhet så jag kan fyllas med mycket. Jag är mest ett skal numera, det är väldigt mycket tomhet i mig. Hösten gör det inte bättre. Årstider flyter ihop, det var ju nyss sommar och det är snart november som jag aldrig gillat.

Semestern nu var mest för att vinna tid, att sno bort två veckor av hösten och fundera om saker runt omkring men det har väl inte funkat så. jag känner mig inte längre hemma i mig eller där jag bor, det känns som jag är en zombie i en värld av andra zombies, eller bland folk som på det ena eller andra sättet försöker dämpa det som tynger dem. Vare sig med missbruk eller shopping, man försöker skaffa sig en stund av lycka och fly sig en stund bort tills nyhetens glädje försvinner tills världen kommer ikapp. Hösten är en tid av ensamhet och längtan efter något som egentligen inte finns där, drömmar och illusioner, bland löv som inte längre behövs och sakta dinglar ner i vinden till sin död. Brr... det är ensamt i min kammare, behöver värme, inte sådan som kakelugnen eller elementen ger, men mänsklig värme. Regnet ökar och slår mot takplåten och det är mörkt. Höstkramar från en frusen själ!

Fredagen innan semestern!

tankarPosted by Olavi ahokas Fri, September 26, 2014 11:50:03

Fredag En typisk höstförmiddag. Det är lite rått och grått. Sovit som en gud efter jag somnade drömde konstigt men kommer ihåg lite fraktioner som jag kommer inte kunna ihop till något vettigt. Är dock på jobbet och så här sista dagen innan semestern går tiden lika segt som segt tuggummi. Har rätt lugnt idag med ord, för lugnt. Lunchen är fortfarande 90 minuter bort och blicken fladdrar nere till klockan i högra hörnet rätt ofta. Inte är jag hungrig än men det kanske kommer. Helgen är för dörren också och lönen har hittat fram till mitt konto, hoppas jag!

Ska tvätta bil ikväll, det är en avslutningskaravan för säsongen med jänkare imorgon och även den biten går till vintervila. Klubben jag är med i har rätt mycket verksamhet och en del har varit utanför ramarna lite vilket är bra, det är alltid bra att smala in pengar till barncancerfonden och liknande. Annars så finns det ju en risk att som alla gör, att man bara ser efter sitt eget hus och det rullar bara runt år från år på gamla hjulspår. Är faktiskt sugen på att gå ut i helgen men vet inte om det är så smart så här runt älgjakten för det är gott om älg som hamnar ut efter de ödsliga vägarna här. Oavsett hut man kör, så hamnar man vid vägar med tallåker runt om. Det heter väl tallskog men nu när all träd är lika gamla och nyplanterat efter hyggen så blir det samma man ser mil efter mil. Plus varje gång blir det en överraskning när man ser att solen går ner tidigare och tidigare.

Det syns nu ordentligt att det har blivit höst, de senaste nätterna har varit kalla vilket har gjort att ängarna inte längre är gröna, det där gulbeiga har tagit över mer och träden har fått alltmer färg. Verkar vara tidigare i år än normalt, kanske redan om 10 dagar är höstfärgerna här så kanske får jag planera lite om min Norgeresa. Antagligen blir det också en tidig vinter och får nog undvika bergspass så mycket det går. Men jag kan ju hoppa över det och göra annat. Danmark blir nog något jag ska åka till efter det sista planerade resan till Norge. Då har jag nog med material för en bok med foton. För en finne är det rätt coolt att ha en landsgräns så nära som jag har det. Det är bara 12 mil till gränsen och jag behöver inte med andra ord boka biljetter, gå upp onödigt tidigt för att få plats i en färja för att gå upp halvsex tiden för att käka frukost och vänta in att bogporten öppnas och morgonsur och trött bege mig i den stockholmska högtrafiken.

Så här års ser man knappt en bil när man passerar Sälenfjällen och jag har nog blivit stoppats 2 gånger under alla dessa år. Norge är är rätt likt som Sverige trots allt men annorlunda nog för att göra det speciellt. Än har det inte trots allt blivit rutin. Men om ett år blir det nog Danmark, kanske passar jag på att åka till Karlskrona samtidigt, har inte varit där sedan lumpen. Just nu tanken av att åka vägen mot Göteborg lockar inte, även jag har varit sugen rätt ofta att åka dit för känna det jag kände förut. Nu inser jag att det skulle göra mer skada än nytta. Idag vill jag egentligen glömma allt som förknippas med exet, till det milda grad när jag hör göteborgska på TV så byter jag blixtsnabbt kanal. Jag gillar Göteborg annars, men inte just nu…

Det är konstigt egentligen med känslor, speciellt efter man har blivit sviken, bedragen och sårad. Hur snabbt efter man har klarat av sörjeperioden det övergår till något helt annat. Idag när hon dyker upp i minnet blir jag bara på dåligt humör, blir mest arg. Arg på henne och mig själv, varför litade jag på henne, varför i helvete höll jag mig kvar när jag hade känslan över att allt inte stod rätt till. Varför i huvudtaget behövde jag träffa henne. Kanske borde det finnas en VDN-märkning på oss, precis om på en begagnad bil med alla fel och alla tillbehör? Liknelsen är inte så tokig för idag tycks vi vara mest upptagna med att leta efter någon, någon man funkar med, någon man dras till, tills det börjar bli dags igen. Vi konsumerar allt, även förhållanden. Allt ska vara perfekt, vardagen bara en tunnel tills man har tid och råd för en upplevelse som man får betala dyrt för resten av året, samtidigt man försöker få budget för nästa. Nästan hela livet består av en vardag, och den är fylld av vardagshändelser. Varför är vi så dåliga att hitta på något som gör den bättre? Behöver man åka till en fjärran badstrand långt borta när man kan hitta nästan samma sak närmare. Vi måste bli bättre att lyssna på varandra, bli mer tajtare med varandra och mer påhittigare än vad vi är. Nu stundar dock den årstiden då det blir lite svårare med roliga alternativ. En kväll vid solnedgång nära med den älskade blir nog inte lika mysig nu när nordan blåser snålt och det regnar slags. Men något måste man kunna hitta på då, eller hur?

2013 var ett dåligt år för mig och det här året har varit om möjligt ännu sämre. Allt skit som kan tänkas har hänt och ett tag orkade jag inte bry mig utan la den ena dåliga nyheten på hög. Än har jag nog mer fullt upp att se efter mig än att vara spå empatisk för andra än jag brukar vara. Önskar dock att jag hade fått hoppa över det här året, ha den helt ogjort. Hoppas dock att det nya året 2015 ska bli bättre när den en dag kommer, för värre än 2014 är det svårt att bli. Hösten känns, som en istapp i själen, jag har blivit kall och jag fryser. Dags för te, och klockan går så långsamt, kan det inte bli 16.00 någon gång idag?



« PreviousNext »