Ollies värld.....

Ollies värld.....

Måndag - semesterdag 1.

tankarPosted by Olavi ahokas Mon, July 28, 2014 14:05:56
Måndag - Det första semesterdagen, varmt nästan hett. Åskmolnen börjar lägga sig på rad igen efter en förmiddag som var närmaste molnfri. Kvällstidningarna varnar för nya åskoväder. Det var tydligen illa i storstäderna men vi hade ett par blixtrar som slog ner på granntomten. Det är vackert att se åskväder men jag har respekt för det, har ju blivit träffad av blixt två gånger. Första gången på en träningsrunda och den andra i en bil jag åkte i ensam ut i närheten av Ockelbo. Men det är vackert.
Var nog inte så värst social igår, kanske gör värmen sitt och även det ojämna sömnen. Att se till att jag ska börja ändra mina sömnvanor blir ett första åtgärd för att ta det första greppet ut ur mitt hål. skapa rutiner, alltså nya rutiner för att täppa de hål jag har i mitt själ just nu. trots semester ska jag försöka, just det försöka lägga mig senast halv elva ikväll. Att åka på cruising varje kväll så som jag gjort nu blir rätt urvattnat, det är ju ett ställe för att synas, inte för att träffa folk och jag vill ng hellre träffa folk, försöka på att bli mer social fast mer på mina villkor. Just nu känns det där som tigga eller att tränga sig på.

Var på cruising igår, mest för att snacka av mig med min gamla kompis som jag inte haft kontakt en massa år innan. Det började märkas att vi inte är på samma spår och egentligen var han nog intresserad av mitt trassel. Vi kollade in bilar, även där så gillar vi olika och det känns som jag har ingen lust att ha med honom heller. Konstigt nog så kändes det fel att ha en kille i bilen, var ju mer vanligt med exet sittande där. Och på CCW är jag nu ganska mätt på, det är samma bilar som snurrar runt, samma folk som höjer sitt trofé i form av en ölburk och i skitfylla försöker sjunga med någon låt som spelas på stereon. det är en manifestation för medhavd folk, där man befäster sin tillhörighet och där en tyst minoritet får chansen att vara en högljudd majoritet, nu äger vi Rättvik, den är vår! Naturligtvist så är de flesta skötsamma i sina välputsade klenoder som är 40 år eller äldre, mång har lugnat ner sig, med hjärtproblem så har de sett till att pärlan puttrar tyst och glänser mer än när bilen för första gången lämnade bilförsäljaren som med ett leende hårdbantat sin plånbok och tankat bilen för första gången till sitt nya hem i solen. Även i Rättvik hade det åskat och regnat fast vi hade nog lite tur. vi hade nedcabbat hela tiden, fast vi tog ett varv och sedan kollade läget.

Känner mig rätt tom, lite handlingsförlamad, ska när det bli kväll betala mina räkningar och därefter får jag hum om semesterplanerna. Farsan fyller år i helgen och tack vare hans infarkt och värmen gör att det blir rätt lugnt. Har funderingar på att göra min filmgrej ändå under semestern men vet inte när. Ska i så fall till Nora men tror nog att det kanske inte blir bra för jag vill inte vara ensam eller ha för mycket tid för mig själv nu. Kanske med ändrade rutiner blir det så att jag kanske lyfter mig lite mer ur vattennivån så att jag får orken psykiskt att åka. Det är väldigt svajigt fortfarande. Men det är skönt med lugnet i familjen när syrran åkte iväg morse tillbaka till Finland via alla loppisar på vägen. Jag tror inte att jag växlade alltför många ord med varandra, vi är nog för olika.

Semestern började idag, men det känns som en måndag, lite som man skulle skolka. På turist sidan märks det inte så mycket att industrisemestern börjar ta slut, än är det karavaner av husbilar ute och campingen har fullbelagt. En del djärvt utnyttjar den stora besöksparkeringen och brett ut sina pinaler runt på solsidan. Det är ändå rätt kul med turisterna, trots alla köer över allt och de verkar trivas. Det är mycket barnfamiljer ute, lyckliga familjer som försöker bilda än starkare band mellan sig eller rädda det som räddas kan, för de mår det väl skönt att det inte regnar hela dagarna men det kvava hettan gör sitt. Fast hösten blir tung, som vara till våren när kalaset ska betalas...

Själv känner jag mest tom, otålig men handlingsförlamad, i bakhuvudet finns det en rädsla av ensamhet, att inte träffa någon som får känna mig hel, älskad och längtad såsom jag blev för två år sedan. Det ger mig lite panik, för de bilder jag får av mig är nedslående. Vill ju inte bli en kuf som sitter i sin ensamhet i en lägenhet någonstans i en tillvaro där man funkar som en maskin på ett jobb som inte ger annat än de pengar som behövs för att överleva och komma hem i min ensamhet och vänt lite innan man ska gå och lägga sig. Men samtidigt känns det fel att rusa på men det är nog nödvändigt för att få hjulen rulla igen. Synd bara att mina färdigheter inte ger pengar, även de ibland ger mig en egoboost som varar en stund. Känner mig ensam och det är nog mitt fel. Saknar att inte ha en egen familj, hade den tron att jag skulle skaffa det med någon som jag kände att det här varar livet ur. Jag har träffat bara två som jag har känt så för, de båda jag har varit väldigt kär i och som slutade med en katastrof för mig. Något som jag funderar över mycket är varför funkar inte förhållanden för mig, varför blir det så fel och vad är det som är fel på mig. Nu ska jag ta min filt, badbrallor till stranden och bättra på min faluröda färg.