Ollies värld.....

Ollies värld.....

Söndag. Semeterdag 7.

ärligtPosted by Olavi ahokas Sun, August 03, 2014 12:32:50

Söndag - grått men rätt varmt, dags att väcka liv i gräsklipparen och ta ett varv runt. Har sovit gott men drog ut på sömnen så att jag la mig efter midnatt. Molnen hänger tungt men det droppar inget så det blir en rätt lagom söndag. Det luktar rök och hela Orsasjön ligger i rökdimma. Det är rök från skogsbranden från Sala trakten och det är märkligt hur den lägger sig ganska tjock över sjön. Det svider lite i halsen och i ögonen av det. Sala ligger ju 20 mil bort, det måste brinna rätt bra där.

Vad nere jag var igår, tror att den reaktionen kom mest av tröttheten av inte kunna sova igår. Hade tänkt att stanna hemma för jag var inte på humör eller hade ork att åka någonstans. Men trotsade allt och åkte ner till Mora ändå. Mora så pass tidigt på kvällen var tyst, även om från en gård i centrum hördes det en trubadur, men när jag kollade runt från gatn såg det som på en stel förfest. Så jag åkte vidare. Innan hade jag suttit på en parkering och tårarna rann, bestämde mig för att åka till akuten, satt där och grät i kanske 10 minuter men kunde inte gå in. Någonstans har man någon stolthet, man ska klara av saker själv. Så jag puttrade vidare. Jag mår piss, jag är tom, tom på känslor och upplevelser men har massor av känslor som behöver komma ut. Mest saknad men också frustration av att jag inte räckte till den här gången heller. Är trött på samma sak vid relationer, att aldrig vara bra nog, aldrig vara den där prinsen för den jag älskat. Ni kan inte ana hur mycket jag satsade i den här förra, allt för ingenting.

Jag åkte igenom natten som hade lagt sig på, röklukten gjorde sig alltmer påmind, så pass att min enmans allsång i cabben stördes, på håll luktar det rätt gott. Spanade över Orsasjön ifall det brann där. Ibland tyckte det som det slog flammor men det var hålighet i den dimman som la sig på sjön och vindpustarna fick den ibland röra på sig. Åkte hemåt, men bestämde att kolla in ett band på Strandrestaurangen i Orsa som spelade covers. Innan jag åkte till Mora hade jag bara tänkt mig att sitta av en stund på en bänk på udden men det var gott om folk, bandet hade redan börjat och underhöll matgästerna, det luktade vitlök över hela udden och det var då det var nog värst för mig. några timmar senare i brandröken var det mera tempo på låtarna och efter snack med vakterna om röken så gick jag in. Snackade med en tjej som ofta tidigt på morgonen powerwalkar förbi en stund, men av trötthet och annat var jag nog inte på rätt humör. Hon hade sett mig och exet tillsammans i vintras och frågade hur det har gått. Jag berättade i stort vad som hänt, hon såg lite glad över det innan honsatte sig hos sina väninnor. Hela Orsa var nog där, lokalen funkar perfekt för live underhållning där musiken är vänt mot sjön. Från udden kan man höra lite av basgångar och bastrummor, perfekt lösning! Ska nog ha lite spaning på damen, vet vad hon heter och luskade ut var hon bor, tack till Eniro. Sedan i det becksvarta natten försiktigt lunka till bilen och åka kilometern eller så hem. Gillade stället och kanske springer jag på hennes igen. Gillar också att hon håller igång med sig själv med promenader och sånt. hon har en liten dotter som hon har fått sent. Har sett henne lämna av henne vid buss och gråtit en skvätt, då blivit påmind av hur det kändes när exet åkte iväg i den nedlagda Swebus linje 800 ner till Göteborg.

Allting tycks gå i vågor, idag har det mesta lagt sig, tankar ner lite musik till bilen om man ska erkänna sånt. ska nog göra ordning med en skiva för cruisingen till Älvdalen, den sista med den bilstereon. Den ska bytas ut i höst mot en nyare med USB, då behövs inga CD-skivor mer, bara en sticka och kanske två-tre tusen låtar i som är lätt att byta ut. Musik är min enda sällskap som är lätt att nå överallt, känner att jag tvingar mig på bekanta och vänner som en herrelös hund. Snackade om allt i går med en kompis i Stockholm och som på grund av sin dåliga hörsel är påtvingad till samtal och sa att för honom är det både och, 45 minuter två gånger i veckan och det var viktigt som i alla mänskliga kontakter att man träffar rätt från början. det är ju en sak jag har klurat ut själv. Vad jag gör är obestämt än, låter nog det där av vad som sker på stunden men igår var det nog nära men ville inte förstöra farsans födelsedag genom att bli inlagd. Men det måste bli en förändring, kan ju inte sörja det som inte finns eller kommer att finnas. Men jag kan inte släppa vissa saker för de poppar upp som en klar himmel av sig självt. Det behövs bara en liten flashback, så är det kört. Hade en alldeles nyss, medan jag skrev det här kände jag hur hon smög bakom mig, la sina armar runt min bringa, hur hennes ljusa hår kittlade mot mina axlar och hennes mjuka läppar mot min kala nacke. De gör ont för de finns bara inom mig, kanske är det längtan tillbaka med önskan att det hade kunnat fixas till med allt som inte gick, att jag fickvara den prinsen som hon ville ha, vilket jag inte var. Nu hoppade grannens katt upp på mina knän och kräver sin uppmärksamhet... Kramar!