Ollies värld.....

Ollies värld.....

Onsdag - semseterdag 10.

tankarPosted by Olavi ahokas Wed, August 06, 2014 16:28:35

Onsdag - Semestern börjar ta slut, någonstans vid horisonten skymtar redan måndagen och höstterminen börjar smått. Vädret är mera höstlikt, molnigt och en del skurar som i en monsun. Regnet i natt hade gjort marken mjuk och vält ner vedtrave ner för en slänt och de sura veden får nu torka under tak, jo ved eldning gäller här uppe på vintern. Huset har tre kakelugnar en av de mär nyrenoverad och får tas i tjänst i höst. Vacker blev den som ny, fast även där vänjer man sig rätt fort. Den finns ju där dag som natt. Skulle ut med en kompis som har svårt med sin separation från sin tjej men eftersom hans advokat behövde en akut träff med honom så flyttar vi det till nästa vecka eller så. Funkar ra med mig för idag är det kvällens sista yra, vid midnatt så är det plötsligt höst i Orsa och jag tror att folk kommer att gå löst rätt bra. I Orsa blir det händelsefattigt tills Vasaloppet har sin vinterfestival i slutet av februari. det kommer nog bli en rejäl bakfulla i morgon och framöver, gatorna kommer att vara tomt på folk och Järnvägsgatan som är huvudgatan kommer att vara livlös, inte ens fjortisarna som hängt utanför videoaffären året runt kommer vara borta för den konkade i somras, mest på grund av att kommunen behagat sig att se till att gatan varit uppgrävt två sommar halvår i rad. Man får väl inrikta sig att se gässen som i formation stryker lågt över taken till stranden. De tar över när badarna glesar ut. Varje kväll ger de deras konsert tills den sista får antagligen ont i halsen eller av att John Blund får nog o drämmer till dem till sömns.

Snackade med en tjejkompis som jag har inte haft någon kontakt under den tiden jag var ihop med Linda. Hon lider av stressjukdom och jobbar halvtid. Vi hade rättmycket kontakt förr och jag var nog rätt förtjust i henne då. Men det var då det, just nu är det bara kul att sticka iväg och fika med henne. Berättade om min sits, och allt strul jag haft med exet under vår så kallade förhållande, inte allt, det har jag inte tagit upp här. Mest för att det är svårt att förklara och det är svårt att få det ihop. Har inte hört ett pip från exet sen jag skällde ut henne på mess några veckor sen, tror nog att jag kommer att göra det heller för jag är nu efter utskällningen en elak typ och det är då mitt fel att hon har strulat runt. en kombination av diagnoser hon har kan ge lustiga effekter, som att det är mitt fel att hon var som hon var, för jag var inte där.. Hon förvränger saker med sin fantasi som blir en verklighet i hennes ögon och hon ska inte behöva bry sig om att göra det till det rätta igen eller förklara, för hon är söt. När hon börjar tjata om sin söthet eller fråga om hon är söt så brukar hon må dåligt. Om hon inte får den bekräftelsen så måste hon se till att få det på andra sätt, av andra. Och hon kan gå över ån efter vatten för att få det. Facebook är en oas för henne, gott om män som vill ge henne all slags uppmärksamhet.

Hon kommer inte eller någon förstå hur mycket jag saknat henne när jag inte hört henne och trots allt så vet jag att jag gör det fortfarande. Det finns en stor tomhet i mitt liv som var hon. det har varit svårt att tvingas döda alla känslor, allt från kärlek, närhet till den oron jag har haft för henne. Men det är försent nu, och det krävs mycket av henne för att vi ska kunna få det till rätt spår. Alla dessa lögner och alla dessa saker som hon har sagt och gjort har gjort väldigt illa. Jag har blivit lika sjuk av hennes sjukdomar som hon är. Det är vanligt med projicering med folk som har den diagnosen som hon har, sakta men säkert vävdes jag in i den. Det har gjort att trots alla kontakter så är jag väldigt ensam idag, sviken, bortkastad och förbrukad. Det gör ont att vara och det har varit så nu ett år.


Jag vill inte återgå till det som har varit innan, idag känns det rätt så mediokert sätt att leva och idag känns det som jag har använt tiden för att bara distrahera mig från allt som har med känslor att göra. Så här efterhand så är det rätt dyster historik men jag behöver en ändring av det, vill inte känna mig som den zombien jag är eller den roboten jag har varit. Jag har många intressen som helst men det är sådana som jag kan göra i min ensamhet. Samtidigt så funkar jag inte med alla slags folk, har alltid gått mina egna vägar, på vinst och förlust.

Var i går i Falun och Borlänge, röken från branden var stickande, påspätt av någon som hade tuttat på skog men den branden tog sig inte bra och brandkåren kunde släcka den rätt enkelt. Himmelen var fortfarande sotig och brun orange av röken. När jag kom hem så var jag på stranden här i Orsa för en stund. Behöver dessa för en stund av gråt. När jag kom tillbaka in i bilen märkte jag att den luktade starkt av röken. Så i natt fick den stå nedcabbad i garaget, hoppas att det hjälper, annars imorgon om det inte är regnfritt, så får jag tvätta den invändigt rent. I kväll ska jag innan Yran åka till Älvdalen och kolla vad som händer på cruisingen där. sen lagom hem till Orsa för att njuta av de sista sommaren har i byn. Hösten står vid dörren och dörren är redan halv öppen och den kommer att kännas väldigt lång och kall...

Orsaken till min besök i Falun igår var att träffa min kompis som fortfarande var inne i den slutna avdelningen, han var mycket trött och rätt rejält medicinerad. Han mådde inte direkt bra och trots att han var rätt glad över besöket så var han väldigt apatisk. Lilla chocken var att han skulle skrivas ut under kvällen, hur fan funkar vården i Sverige idag? Han är ju i sämre skick än då när jag skjutsade dit honom!!!