Ollies värld.....

Ollies värld.....

Torsdag

ärligtPosted by Olavi ahokas Thu, August 14, 2014 16:24:05

Torsdag – Sitter mätt efter lunchen en lövbitsrulle mindre och den första jag har ätit i mitt liv. Är proppmätt efter det. Det var soligt ute på lunchen men surmulnade till när jag kom tillbaka från lunchen, hann precis fälla upp taket innan jag hörde, dropp….., dropp… dropp, dropp och sedan öste det ner. Just nu ser det ut som surmulet, antagligen väntar regnmolnet på min utgång. Är sugen på att ta en tur med bilen trots regnet som hotar, bara för att bryta det invanda och se lite annat. Är nog en vagabond i själen när det gäller sånt. Har messat med en ny vän sen igår och hon har varit snäll nog att ta sig tid med att snacka med mig via SMS, en mycket klok dam. Om du råkar läsa det så all tack från mig. Det var värdefullt.

Är sugen på semester igen, har nog 5 och en halv vecka dit, innan det ska Mercan i ordning, läste att bilar som Silverbringen (läs cabben) har svagheter i växellådor så den får vackert vila sig ett tag och vid den tidpunkten jag åker är det väldigt mycket höst, och höst betyder ju regn. Höst i västra Norge betyder väldigt mycket regn för Västnorge bjuder ju annars på mycket regn. Önskan är att åka från Bergen till Ålesund och sedan vidare mot Trondheim, eller så viker jag av vid Åndalsnes för att åka en magisk timma med färja från Hellesylt till Geiranger. Utanför Geiranger men även väl synligt från det berömda vyn vid Örnesvingen finns ett högt vattenfall som störtar ner i havet. Men den givitvis ligger alltför långt borta för min 300 mm.s teleobjektiv för närbilder. Har målat av en bild som jag hittade från precis den biten där vattnet störtar ner i fjorden. Ni som har varit där vet nog vad jag talar om. Geiranger är det vackraste platsen jag besökt, fjorden och dess omgivningar är väldigt vackert. Ska ta med mig en tältstol där jag ska sitta en stund vid kajen för att bara suga in allt. Det är så pass mäktigt att man måste stressa av sig för att se allt det man ser. Även om själva byn är en stor turistfälla av mått och dess stora lyxhotell runt om dominerar de små fiskarkojorna vid stranden så är det så pass storslaget att även de ser ut som utplacerade legobitar bland bergen.

Jag sov gott i natt även om jag startade Anvil – The Movie rätt sent, sov som en stock nästan hela natten men det var jobbigt att stiga upp, innan det hann jag med höstens första bastubad. Hösten tänker ni, jo det var väldigt höstlikt igår som en dag i oktober med regn som följdes av nya skurar. Svårt att fatta att det var så pass hett innan, bara en vecka eller tio dagar sedan. Hade jag mått bra, så hade denna sommaren som gick en kanonsommar. Värme så att det räcker och lite åskoväder som rensade luften och gav en del dramatik med åskoväder. Det åskar ibland lite till men det är försiktiga lagom stora brummar men det hinner nog till bli mer. Än är det långt till slutet av augusti.

Jag har mått bra av messandet igår, nog första gången en främmande person gav mig tid och gav mig mycket tid. Plötsligt känns det bättre och det känns som man har vaknat ur ett ide, men jag vet att det finns saker som spökar och lömskt ska de komma fram förr eller senare. Men det hör ju livet till, ibland får man ta steg tillbaka men banne mig kanske är det ett ljus i mörkret, om det är det, så hoppas att det inte är ett tåg. Funderar på för engångs skull planera det jag skriver här, då om hur man tänker då när man mår dåligt, riktigt dåligt, så pass dåligt att man är avundsjuk på dem som klarar av att avsluta livet själv, det är som snöras, man tror att man har kontroll och den dyker upp som ett jordskred. Ska fundera på det, hur jag ska skriva det. Men kanske ska det bli en bonus för det här skrivandet jag gör här har varit väldigt mycket som en säkerhetsventil, 100% ärligt, 100% oplanerat sätt att dela med sig. Att det har lästs av andra eller att de har haft tillgång till har varit skönt också. Man utelämnar sig, blottar sig i allt. Kommer att försöka fortsätta det.

Snart ska jag ta mig till bilen, åka till macken och köra bort en hundring. Det börjar bli dags att upptäcka omgivningarna på nytt och kanske får jag en behållning av det den här gången, oftast när jag gjort det har det bara et sätt att komma bort. Kanske funkar det bättre nu. Jag förstår min kompis när jag förstår att han har varit så nere med ångest att han legat krampaktigt i sängen i fosterställning, har varit nära att dra filt över huvet några dagar men väl på kritan så ville jag inte ge efter. Kanske har jag lite självkontroll eller så är det från den uppfostran jag har fått. Men mest är det nog att ha en skamkänsla av att må dåligt. Någonstans så lever jag mellan det nya och det gamla sättet på att se på saker. Men fan jag har haft ett helvete, tror att det har rätt obeskrivligt ibland. Nu regnar det ute igen…