Ollies värld.....

Ollies värld.....

Torsdag igen

ärligtPosted by Olavi ahokas Thu, August 21, 2014 16:58:49
Torsdag – Rusningen har börjat på jobbet, det är en massa böcker som ska delas ut och skolan nu börjar gå i gång i sin lunk. Nu på eftermiddagen var jag för första gången en vikarie,. Två timmar med 8.år som hade bild. De hade gravyr på schemat och fick då först rita något i papper och sedan gravera det. Färgläggning får de nästa vecka och trots att jag ite har hållt på med det där så gick det rätt hyfsat. Torsdagseftermiddag med halva klassen som spelar hockey är väl inte optimalt med det gick hyfsat. Eftersom jag hade 10 minuter på mig så innan så det blev inte optimalt. Hade den läraren som är ordinarie inte varit där och förberett hade de fått kolla på Blues Brothers på film, hittade en DVD på kultrullen på Ö & B för 30 kronor på lunchen.

Såg igår när jag var på sjukan och hälsade på farsan om den svenska skolan och alla dessa eviga reformer. På min tid här är vi nu inne på det tredje betygsystemet och allvarligt talat så om jag var arbetsgivare skulle jag nog ha rätt svårt med alla dessa nya betygsystem, undrar egentligen vad som var problemet med den gamla skalan med betyg från 1 till 5? Man kunde ju kunna göra ett överblick och se var medelbetyget var. Nu tror jag inte att jag skulle kunna det. Någonstans har det gått fel, för skolan är i vissa delar bättre än då när jag gick på högstadiet men väldigt mycket sämre på annat. Idag är eleverna rätt mycket packade som sill med utan större utbud på raster än sina telefoner. Det är högljudd i den lilla utrymmet de har sina raster och utrymmet för cirka 300 ungar är inte stort. Det var kanske inte så mycket större än det utrymme vi hade men vi hade en fin fritidsgård i annexet där 5 personer jobbade hela vägen till 20.00 varje vardag. Skolan jag jobbar i saknar detta helt. Inte undra på att det kluddas och sabbas, det borde nog bli mindre med en fritidsgård.

Tack vare bildlektionen så blev det tidigare lunch än vanligt och då var vädret rätt okej, solen hade lyckats med att manövrera sig mellan de mörka och låga molnen, det hade tydligen regnat en hel del för det var fortfarande gott om vatten och såg blött ut. Just nu är det en skur igen men kanske är även den över när jag ska hem om 20 eller så minuter. Är rätt trött och trött på regnandet, vill kunna vara ute mer. Fortfarande har jag ett behov att vara för mig själv en stund även om det är svårt att ta den. Vill då kunna ta mig ut ur bilen och bara landa någonstans med mina tankar. Jag har börjat skissa på planer om mig och dess förändringar. Vet just nu att det ska hända något drastiskt och gärna positivt. Det har ju varit en massa negativt som fortfarande behöver städas ut. Sådant tar tid och samtidigt känns det som att tiden är knapp. Vet inte varför känns det så men så känns det. Men helgen med sin dagstur ska bli ett skönt break. Samtidigt som det invanda rutinen är en känsla av trygghet så har jag nästan panik för att bryta det, åka iväg helst planlöst för några timmar. Känns just nu en väldigt bra idé. Nora är målet denna gång om det inte regnar för mycket. Ska ta med kameran och spatsera runt ett par timmar, de har en rätt god pizzeria vid torget som trots sin anspråkslösa inredning har rätt god mat. Äter inte pizza ofta, kanske någon gång om året. Jag känner av mest hur det vandrar runt en degklump i magen efter en pizza och att man blir väldigt törstig av det. Magen har blivit kräsen av vad jag äter, när jag börjar träna så ska
Det bli mer sallader igen. Nu skippar jag mest lunchen

Har kommit över nog det värsta även om att känslan av det som varit spökar där, den gör sina små hugg och då bryter ner min självkänsla. Men det är inte längre svart, vill inte påstå att det finns en ljuspunkt där långt borta men antagligen har mina ögon vant sig vid mörkret och kan se konturerna. Ännu behöver jag ha en video i gång med enformigt lågt tal och handling för att somna in utan att tankarna kommer fram. Tiden har sin tid, sägs det minnena suddas ut obönhörligen och kvar finns en massa suddiga minnen som ännu återkommer. Det är en tomhet i mitt liv nu, en ocean av tomhet. Saknar närhet, attraktionen och närheten, tryggheten av att vara två, även om den inte fanns där, aldrig för 100% mellan oss. Dels av avståndet och annat strul som fanns, samtidigt är det rätt bittert fortfarande att den storsatsningen jag gjorde inte betydde någonting och allt var egentligen en förlorad tid. Men kanske hade jag fortsatt på gamla hjulspår nu som innan men det hela tiden gör att jag vet inte vad jag ska göra i fortsättningen. Det finns ingen återvändo till det gamla jag. Idag känns den tillvaron som rätt så mycket som ett liv som var känslomässigt fattig och även om jag såg till att jag hade fullt upp så var den rätt tom på väldigt mycket. Kanske har jag sovit för länge och har börjat vakna till liv. Jag vet inte om det är bara behovet att fly som genomsyrar mig eller är det något annat. Här i Norra Dalarna, bland alla dessa vackra vyer så känner jag mig helt plötsligt rätt isolerad, detta trots att jag har börjat med att skaffa ett nytt nätverk med bekanta och vänner men de kan inte fylla nämnvärt i de stora hål som det är nu.

Farsan ska till Falun idag, inte till Uppsala som det var menat, och hans kulle dit igår, är lite irriterad över att han får vänta, att ligga på sjukan är väldigt långtråkigt. Han genomgick någon typ av rensning av njurarna, med en sond upp i hans klarinett och en skum mätningsapparatur som mest ut som någon form av halvmodern pedagogisk leksak på en förskola. Antagligen ska han få en rejäl medicin kur nu. Men man får ha lite tålamod för at det ska bli bra. Och den fördröjningen gjorde att han kommer nog inte hem i helgen, till Falun är det en bit härifrån men jag ska i alla fall hälsa på innan jag åker mot Nora. Det blir inte nämnvärd omväg att ta turen över Falun än att åka igenom Borlänge. Men så länge det är simnings EM som pågår så har han något att döda sin tid med. Sjukhuset nu känns fräschare igen, kanske var den hettan utanför som gjorde att det kändes extra skitigt på avdelningen. Jag hade i varje fall svårt att vara där. Det kändes som jag inte fick luft och mådde fysiskt dåligt efter en stund.

Med kompisen i Falun är det värre med igen, han sover inte, mest för han är räd för de mardrömmar han har igen. Försöker peppa honom så mycket det går och turen till nora är delvist för att han får ett break men det lät inte bra igår, med sömnbrist kan tankarna spela spratt. Själv har jag mått sämst dagen efter jag inte kunnat sova. Få se om han inte blir tvungen att åka in igen snart. Tycker att det är väldigt skrämmande hur psykvården funkar. Den verkar inte funka alls och att patienterna blir bara sämre av behandlingen, det han gör mest som jag tycker är att han röker mycket, i princip nonstop eller så äter han. Dags att runda av den här eftermiddagen, dags att åka hem! Kramar!!