Ollies värld.....

Ollies värld.....

Fredag igen...

tankarPosted by Olavi ahokas Fri, August 29, 2014 10:11:46

Fredag – Sitter på jobbet igen, det är lugnt, mest nog för att alla förväntar sig att jag hade kommit hit idag. Det är också för eleverna har sin gemensamma timma med sina klasslärare. Solen skiner ute, allt blekare men på väg hit så var det en liten skur, typiskt nu när jag igår kväll tvättade bilen. Magen känns okej, inte bra men klart bättre nu. Huvudvärken mestadels borta, räkningarna betalda och man kan vänta in den första riktiga höstdagen på allvar. På måndag är det då höst på riktigt. Det finns lite saker jag ska göra idag, men det får nog vänta en liten stund till, än har inte eleverna tänkt sig att komma hit för att registrera sina böcker i matte, NO, språk eller vad det kan tänka sig. Hade en liten stund med en lärare som stannade en stund för att snacka skit. Han hade också en lugn morgon men så är han inte en klass lärare. Utanför står två andra lärare som diskuterar om hur de ska gadda ihop sig för att klara av en klass, det är underligt hur jobb kan påverka folk, de snackar halvprivat men fortfarande med pedagogisk underton. Undrar hur det låter när de är hemma, kanske behöver de en halvflaska rödvin innan de kan släppa det. En del har yrkesstolthet, andra har den påklistrad men man ser ganska snart hur det är med det, fast många har det som ett kall liknande den som präster har. En del har idéer, andra går nog på gamla invanda roller. Precis som vi alla andra dödliga. Men det är alltid någon schism som pågår, det är rätt mycket allianser som motverkar varandra, precis om vilken arbetsplats som helst. Det enda undantaget var nog skogen, men där var jobbet ibland tungt, så man hade inte ork att bry sig.

Det är bra med att jobba med kroppen, egentligen borde det vara ett måste för alla för det är rätt undervisande för alla att göra det. Man får en bättre kamratskap, kanske är det också på klistrad, man ser resultatet av arbetet, det ligger färdiga stockar som ska lastas på ave n maskin, skogen ser ut som en skog, inte som en ogenomtränglig vägg av stammar, grenar och annat. Det är glesare och luftigare än innan och alla är nöjda. Det är inte alltid muntert att vara där, i novemberregn vars regndroppar hackar mot den orangea skyddshjälmen och med en röjsåg som krånglar hela tiden är det inte höjdare och de genomsvettiga kläderna som av kyls gör det inte bättre men den känslan man har när man åker hem är rätt så skön. Kroppen har fått sitt, samtidigt när man jobbar försvinner man i en tankevärld och man löser all världens problem. Man är väldigt klar med väldigt mycket. Kanske är alla våra skrivbordsjobb något som stressar upp oss. Det är bara våra hjärnor och fingrar som får jobba. Kroppen skriker efter att få röra sig mer än behovsstoppet till toan, kafferasten eller till lunchen. Vi är ju inte skapta för att sitta ner.

Igår pendlade jag mest mellan datorn och sängen, magsjukan gjorde att man fick sitta på toan rätt mycket men det var bra för bokläseritet, måste säga att Ian Rankin är en skicklig deckarförfattare, det känns att man är ständigt med i hans berättande, även i bilen när de letar efter busen. Även om jag aldrig har varit i Edinburgh, så känns som man är där. Gillar det, gillar att bjuder på miljöerna för det ökar känslan av boken.

En kompis har sökt sig tillett förlagslager i Falun, jag tror att det är något som just nu blir perfekt för honom, han måste då dels jobba i lag, i ett team som det numera så vackert heter. Kanske annat än vad han har fått jobba förut inom vården, han tycker att det var för mycket tid för kafferaster där. Jag tror att han kommer nog trivas på ett lager tills han kommer på vad han vill göra i framtiden. Framtiden ja, den är oviss för alla och det gäller även mig. Vad ska göra om ett år? Vad ska jag ör om 6 månader med mitt liv? Har levt en dag i taget nu rätt lång tid och för mig som ofta sätter ut planer 6 månader framåt så känns allting för osäkert, för vagt. Saknar faktiskt stressen, saknar deadlines och den fokusering det innebar. Nu så lallar dagarna förbi, det ena lik den andra, sju dagar i veckan som allting vore en repris av det som var veckan inne.

Ska upp tidigt i morgon, samling i Mora för avfärd till Falun. Som en av bilarna i ett kortege som hämtar personer som ska hämtas till Orsa för att överlämnande av en check av 40 000 kr till Barncancerfonden. Tydligen är en del av passagerare rätt små för det skriks efter barnstolar. Mat, sedan tal, foton och återfärd till Falun, sedan tillbaka och en middag som bjuds till oss som kör. Blir lite annorlunda helg med andra ord. Nästa helg så är jag helt ledig, blir väl lite trädgårdsarbeten, en syrenhäck ska kapas ner till en meter för den har blivit lite väl vildvuxen. Kanske kryddas det med en liten tur till fjällen. På hösten är fjällen som vackrast, speciellt då det börjar bli höstfärger, dit är det bara få veckor. Det är vackert med färgskiftningarna med höstfärgerna på topparna och mer sommarlikt i dalgångarna. Fast ett år när jag åkte till Norge, ko första snön på de fjälltoppar som låg över kanske 1200 meter över havet. Där är det vackert med den förstasnön för snön lägger sig som florsocker på topparna och det övergår till kallt regn ner på vindrutan. Det måste se mer intressant med hösten för du kan ju med tiden se hur vintern gnagar sig ner mot dalgångarna innan det vita faktumet att vintern är här. Just det, just det året var det fortfarande varmt nog nere vid fjordarna. Man fick veva ner rutorna samtidigt det var nysnö, hur ofta kan man uppleva tre årstider samtidigt?