Ollies värld.....

Ollies värld.....

Torsdag igen...

tankarPosted by Olavi ahokas Thu, September 04, 2014 12:22:34
Torsdag – Trekvart till lunch och väldigt lugnt på jobbet. Soligt ute efter den obligatoriska dimman så här års. Är oduschad, känner mig ofräsch idag. Råkade sova om efter väckarklockan men innan det vaknade jag vid sextiden, då var det fortfarande rätt mörkt. Det var bara rusa i sig i kläderna, på med skorna och snabbäta en macka medan politikerna kivandes om alltmöjligt på morgon TV. En vecka till, sedan blir det en vecka med analys efter valet med den politiska landskapet efter folket har sagt sitt. Vem ska bilda regering nu? Hur kunde det gå så här? Vad innebär det för Sverige. Några ur näringslivet och LO försöker debattera om läget. Politik har blivit tråkigt och det är inte kul att hänge med längre. Gränserna suddas ut alltmera och oavsett parti så ser de flesta ut som frikyrkopräster från den amerikanska mellanvästern. Hur har det blivit så här? Vem vet, kanske har Tv-framträdanden gjort sitt. Där alla är numera allt väl anpassade till att se så bra som möjligt och försöker ge det bästa av dem, det finns ju en del folk som väljer folk efter hur de ser ut, inte efter vad de tycker eller säger.

Landskapet är fyllda med valaffischer med korta slogans och ett tryggt ansikte som ler som en bättre försäljare för begagnade bilar hos Hederliga Harrys. Eller som de spelade i dansband och allt är egentlig en gigantisk dansbandsvecka i Malung. Det är lätt att se vilka är centralt valda affischer från partierna själva, de har ofta rätt klar bildspråk med några nyckelord som ska invagga väljarna om att just de ska rädda Sverige från någonting oklart. Miljön är något inte bara miljöpartiet kör med och likadant är det med feminism. Att se Folkpartiledaren le under ordet feminism är rätt så humoristiskt. Hur har ökade anslag till försvaret göra med feminismen? Jodå, jag ska rösta, röstar efter min egen övertygelse och på förtid i morgon. Har inte valt att följa några debatter för de ger mig inget. Jag röstar också för att hedra dem som fick sitta i fängelse då är man skulle få rösträtt, allmän rösträtt och för att bevara demokratin och för dem i andra länder som inte får rösta fritt. Jo det finns fortfarande sådana länder, att inte rösta är i mina ögon att avsäga sig rätten till att kritisera samhället, att disrespektera dem som har fått kämpa. Rösta är viktigt, det är din plikt för samhället. Lika så att du själv tar reda på varför du röstar och vad du röstar på.

Är trött, har skrivit ett kapitel i min ofullbordade som börjar nalkas mot sitt slut, kanske blir det runt 30 sidor eller något mindre den här gången. En lättsam och förhoppningsvis rolig story som är lite otrolig satir. De4t kommer nog bli ett kapitel till innan jag är klar, frågan är dock hur jag ska placera in det jag vill ha med i storyn. Den får ju inte bli ändlös och utdragen. Känner nog att slapsticksen blir allt färre och det är då lagom att fundera vad jag ska göra på slutrakan. Dessutom har jag försiktigt börjat på en ny som är väl vad jag förstår en självbetraktelse av den tiden som har varit i de sista 12-13 månaderna. Känner mig bättre men ändå har rätt låg självkänsla, för det senaste förhållandet känns fortfarande som ett stort misslyckande, ett fiasko som tar sin tid att smälta. Sakta men säkert så tynar saker bort. Lika bra att skriva ner saker då. Det kommer nog inte bli ord för ord, men ska kunna måla av det jag genomgått och känt. Det är rätt hiskeligt att nå botten, så snabbt, trots att man har sett varningslamporna blinka ilsket. Man blir väldigt blind vid de tillfällen och man greppar om alla halmstrån som finns, ofta desperat. Det är ingen som kan tro att så fånigt som att köpa tre trisslotter kan bli en viktig livlina. Och jag kommer nog att köpa tre i veckan som skrapas under helgen för att dels återvinnas i tre nya för nästa vecka kanske livet ut.

Jag har kanske inte varit det bästa heller, är nog inte någon dröm att vara i förhållande med även om jag själv har svårt att se vad jag skulle kunnat göra för att det skulle ha hållit längre. Det är bittert fortfarande att ibland på kvällen få tanken att någon 50 mil bort just ligger med ditt livs stora kärlek och du hade allt det men du kunde inte få det att fortsätta så. Maktlösheten under den tiden var enorm, alla små händelser som jobbsökeriet i onödan, nedlagda busslinjer var som spikar i den kista som till sist kremerades i våras. Jag har sörjt mycket, och det gör jag bitvis fortfarande men klarar mig rätt hyfsat nu. Men fortfarande känns vardagen som väldigt tom och innehållslöst och egentligen måste jag vidare men vart?