Ollies värld.....

Ollies värld.....

En frostig tisdag...

tankarPosted by Olavi ahokas Tue, September 23, 2014 11:17:14

– Det var en kall natt och frosten låg kvar på backen för den första gången för hösten. Vinden har mojnat och allt var väldigt tyst. Det var kallt i rummet och det är nog dags att flytta in i huset och in i värmen. Solen hade knappt stigit upp och bländade rätt bra när jag körde på Mora vägen fram till E45.an söderut mot just Mora. Plötsligt så har hösten gått in i sin andra fas och redan igår så var det löpsedlar i sensationslystna kvällstidningar om regn och snökaos. Slipper den gärna ännu, men det börjar bli dags att börja tänka på att förbereda sig mot vintern. Dags att se till att flytta på vedförrådet lite närmare huset. I höstkylan är det skönt med sprakande eld i kakelugnarna och den värmen de ger känns mindre statisk än de som elementen ger, dessutom är den billigare.

Mercan ska in på verkstaden på måndag, det är lager höger fram som behöver bytas, prislappen blir 5000 kr, så Norge resan känns lit osäkert. Ska nog se till att min däcksleverantör får hem ett par vinterdäck också. Då är jag klar för vintern, när den kommer. Det känns lite konstigt att köra med den, många gånger så glömde jag bort vilken bil jag åker i och vid start var det många gånger jag tryckte på ett visst ställe för att avaktivera larmet. Något som inte finns i mercan men väl på cabben. Cabben har fungerat som vardagsbil hela sommaren men den ska ju snart in på sitt vinteride. Kommer ha den hemma tills slutet av oktober och sedan får jag köra försiktigt den iväg till Mora. Den har funkat bra och känns mer komfortabel att glida i mercan men så är mercan en kompaktbil.

I helgen var jag i Gävle på et evenemang som i år var faktiskt riktigt dåligt. 100 kronor för att se i princip nästan nog ingenting och huvuddragplåstret var nog det samma som man ser på en bilträff gratis. Men det var rätt kul att åka iväg lite även om de kändes från början att det skulle bli rätt värdelöst. Kanske borde ha stannat kavar lite längre för att kanske gå ut men en 54-åring som inte hinkar i sig öl, vad har man att få ut av det där? Ingenting! Men jag tog ett stopp i Valbo för att fönstershoppa en stund innan jag skulle hem. Därifrån fick jag ett ryck och åkte hem via Söderhamn, längre men roligare väg fast med mycket skog sista biten. Samtidigt så träffade jag en tjej men det tände inte, fika lite kram och sedan hem. Hon var söt och trevlig men jag kände att vi pratade mest förbi varandra. Kanske var hon nervös, kanske var jag bara trött. Men jag fick en del att grubbla på vägen hem. Vart har alla helylletjejerna tagit vägen? Har allt drunknat i en värld avf tvångsmässig behov att ta en selfie varje timma och vänta på att någon miljonär råkar dyka upp och slänga på deras vita häst och till en prinsesstillvaro i en rosa slott. Har vi män förvisats till att se till att rädda tjejerna från att ta bort från deras vardagsproblem, vara barnvakt eller någon är till för att ge dem nya upplevelser i form av resor och presenter som aldrig sinar? Givetvis ska allt komma ur killarnas ficka, och för oss killar gäller det tydligen att alltid ha en fet plånbok. Soffmys och långa sovmornar under helgerna hägrar, men helst ska det vara tillspetsat med något, som i en svindyr hotellrum i New York. Vad har hänt med er?

Ljusnadalen är vacker, med hälsingegårdar, böljande åkermark och älven som slingrar sig fram, när höstfärgerna dyker upp på allvar borde jag ta mig dit för att fota lite. Bollnäs är den stora orten där, fast det är ännu rätt så platt där, det blir mer kuperat när man kommer mot Alfta och efter Edsbyn börjar skogen och det fortsätter hela vägen förbi Furudal där man åker av mot Orsa. Sista biten är rätt makalös där man kan se tvärsöver dalen som Oreälv har skapat, med utsikt 5 mil bort på åsen vid Emådalen. Det var en tur här 1989 med nyfunna vänner som gjorde att jag började att ifrågasätta livet i storstaden, vyn här är rätt mäktig med den rätt djupa floddalen, med Skattungsbyn som tycks hänga vid en hang och husen ligger tätt intill varandra. Jo som jag har sagt förr, så är det väldigt vackert här, ödsligt, kargt ibland men vackert, lite som Norge i lagom format.

Idag är det bara 4 dagar kvar till min andra stint på semestern, antagligen om 2 och en halv vecka senare så är det mörkt redan när man vaknar och dagarna blir allt kortare, kanske är det redan solnedgång när jobbet är slut. Det går fort nu, men om man tänker på handlarna börjar det glida redan mot jul. Julen, idag känns som om det var en film jag gillar väldigt mycket. Den heter Pleasentville och storyn där är att två syskon, mycket olika varandra bråkar om fjärrkontrollen. Killen är helnördig på en 1950-tals TV-serie som just heter Pleasentville, där det är inga bekymmer och allt är så amerikanskt perfekt. Hon har raggat upp den coolaste killen i High School, och är en tjej som inte tvekar att gå hela vägen redan på första dejten. I bråket så hamnar de i den svartvita TV-serien och snart upptäcker de att livet där är rätt konstigt. Eftersom de båda avviker sig från manuset rätt rejält så bildas det färgklickar i det man ser, främst från henne för hon råkar införa något som inte har funnits i serien, sex! Det präktiga och puritanska bilden börjar sakta att ränna och plötsligt blir det konflikt mellan dem som får färg och de som fortfarande är svartvita. Så filmen tar olika samhällsproblem upp på rätt finurligt sätt. Den rekommenderas mycket.

Likadant är det med julen, den börjar smått, först är det reklam där någon hobbyfirma vill att jag ska börja brodera något julmotiv, veckan efter dyker en snorig småunge och vill sälja jultidningar, sedan annonser på tidningar om bordbokning av julbord, därefter när man ändå ställer ut Halloween-grejer, så dyker upp lite änglar, tomtar och sådant på hyllorna, ännu lite skymundan, men efter Allhelgona så knuffas de fram och får allt mer utrymme. När julmusten och pepparkakorna dyker upp, då brukar kommungubbarna hänga ut lampor och annat till julgatubelysningar och till Advent exploderar allt i ljus överallt. Att se detta växa fram får mig att tänka på just på Pleasentville. Men så är det snart dags att plocka upp de första men ännu söta mandarinerna i en påse och glufsa i dem en efter en… Kram på er i kylan!