Ollies värld.....

Ollies värld.....

Regnig torsdag...

Idag....Posted by Olavi ahokas Thu, October 09, 2014 13:18:04

Dagens långa...

Regnig kall o mörk torsdag. Typiskt trist höstdag, har Robert Miles på musikspelaren på, det kalla pianoljudet med lite eko på från "Children" är perfekt idag. Har inte skrivit mycket på sista tiden. Mest för att det är lite bökigt hemma att skriva. Borde göra något åt det. Har inte gjort något vettigt alls på semestern, mest slöat framför datorn eller fixat till med lite små ovettiga saker. Just nu känns det rätt att göra det. Children låter som höst, sorgsen enkel ton som är rätt genial. är inte värst sugen på något, det känns som det inte spelar någon roll egentligen för man lever i en tunnel nu, kanske mer än andra höstar.

Det regnar rätt kraftigt ute så någon vistelse utomhus lockar inte heller. Köpte lite videofilm en box med hordkokt action, en dokumentär och box Machahan för en hundring. Det sista som ren nostalgitripp, när jag var liten var det så stort. Kollade på en stund på pilotavsnittet och allt känns så konstlat och präktigt i det. Den får nog i fortsättningen samla damm. Jisses hur gammalt det känns idag. Trovärdigt?, är det knappast i dag. Hade tänkt på en träff med en dam som bor lite norrut på kusten men det tycks alltid vara något problem så jag fasar ut det där och skippar planerna. Dessutom ska Corroded spela i Rättvik. Alltid vela se dem live, de låter bra i de clips jag har sett, än lever hårdrockaren i mig. Musikmässigt lever jag lite dubbelliv, gillar det mesta men om jag får en gitarr i handen blir det mycket dist och tunga riff. det är rätt mäktigt att göra det. Kraften i den är fränt, och det är lätt att döda bort en god stund så. Men idag funkar Robert Miles rätt bra. Jag är inte deppig, mest osocial och apatisk och orkar inte bry mig om mycket, är mest trött och less.

Höstfärgerna är här, kanske har höjdpunkten passerad för det börjar bli gott om gula blad som har singlat ner i vinden och av de kalla nötterna, björkarna på gården är stora och mäktiga och producerar gott om löv, än är de flesta kvar på träden men det varar nog inte så länge. Sen blir allt kalt och tyst i väntan på snön. För mig är den här årstiden bara en kall mörk tunnel. Funderar på göra något vettigt idag, fast kanske blir det en biltur innan det blir mörkret, ett perfekt ställe att lyssna på Sade och Enigma då. Allt blir då nästan som att man tittar på en lång musikvideo och man rycks med i det, man blir ett med bilen och synintrycken smälter samman med musiken. Sade funkar dessutom extra bra nu, Sade är samma ord som regn på finska. Det är rätt häftigt! Kanske tar jag mig en längre tur imorgon, eller så åker jag och träffar henne ändå. Kan inte bestämma det nu, tar det sen. Men det känns lite som det är repris av det som har hänt förr. Har alla kvinnor idag bara problem som någon ska magiskt hitta den rätta formulären för att lösa allt? Just nu vill jag ha det lite mer enkelt för jag har egna problem att fixa och någonstans börjar det bli tomt på både empati och mycket annat.

Det där med en kompis har blivit ihop med mitt ex sambos bästa väninna har gjort att jag har tänkt på det som hände då, plötsligt har det blivit lite framdraget ur den garderoben jag har trott har varit tomt, lite ovälkomna just nu. Vet inte hur jag ska hantera det, funderar på att ha en väldigt låg profil med dem nu. Vissa saker mår nog bäst av att vara gången historia och jag har aldrig varit så värst nyfiken över mina ex. Jag sörjer dem och försöker lägga locket på, så bra det nu går. Har varit kär två gånger, förälskad oftare, men känner att det hela är passé, det är som kolla på Machahan . Det var bättre då det begav sig och saker och ting som var bra förr blir inte bättre med tiden när det blir till en repris. Man ska nog fylla tiden med nytt och jag har så pass mycket tomhet så jag kan fyllas med mycket. Jag är mest ett skal numera, det är väldigt mycket tomhet i mig. Hösten gör det inte bättre. Årstider flyter ihop, det var ju nyss sommar och det är snart november som jag aldrig gillat.

Semestern nu var mest för att vinna tid, att sno bort två veckor av hösten och fundera om saker runt omkring men det har väl inte funkat så. jag känner mig inte längre hemma i mig eller där jag bor, det känns som jag är en zombie i en värld av andra zombies, eller bland folk som på det ena eller andra sättet försöker dämpa det som tynger dem. Vare sig med missbruk eller shopping, man försöker skaffa sig en stund av lycka och fly sig en stund bort tills nyhetens glädje försvinner tills världen kommer ikapp. Hösten är en tid av ensamhet och längtan efter något som egentligen inte finns där, drömmar och illusioner, bland löv som inte längre behövs och sakta dinglar ner i vinden till sin död. Brr... det är ensamt i min kammare, behöver värme, inte sådan som kakelugnen eller elementen ger, men mänsklig värme. Regnet ökar och slår mot takplåten och det är mörkt. Höstkramar från en frusen själ!