Ollies värld.....

Ollies värld.....

regnig månda mitt i hösten

singelPosted by Olavi ahokas Mon, October 13, 2014 15:57:25

Dagens långa...

Måndag igen- Att två veckor av semester kan innebära så mycket vädermässigt. Nu var det beckmörkt ute när jag vaknade, det regnade dugg med miniflingor i det. Det var inte skönt att vakna tidigt igen. Hade ställt klockan lite fel så jag hade gott om tid att kolla nyheter och sådant. Nu när det är en ny regering igen, så passade man på att säga att ladan är tomt. Nu väntar åtstramningar, samma kur som alltid väntar vid ett regeringsskifte oavsett vem eller vilka som sitter i regeringen, påpassligt skulle man kanske slippa strama åt först 2018, då råkar det ju vara val igen. Samma sak var det för 8 år sedan när det andra blocket tog över och samma sak igen. Ingen av partierna tog upp ekonomin under valet utan valsade runt de samma frågor om och om igen, vård och skola. Två saker som riksdagen har dumpat över till landstingen och kommunerna för att administrera. Dyker upp de igen vid nästa val, då funderar jag på allvar strunta i rösta. Årets dagis till val var nog redan nu. Ingen av partierna hade några visioner eller reformer de hade velat ha. Är de tomma på idéer?, eller är Sverige färdig byggt idag, eller sneglar man över bara hur saker och ting löses i USA idag, där skyddet för oss som inte är biljonärer är mer eller mindre noll.

Höst på allvar nu, hälften av träden här har skakat av sig löven. Än ligger de som blöta disktrasor på marken eller på bilarna. Det är mulet med duggregn. Det är förkylningstider och höst. Den värsta tiden av den är framför, då när det är mörkt när man åker till jobbet, lite ljus under dagen och åter igen mörkt när man kommer hem. Naturen är nära nog livlös även om man kanske kan ana ljudet av Fido med sin Ramboinspirerande husse som är i skogen och skjuter av sig lite, just nu är det stora som pågår, älgarna är måltavlan den här gången. Älgjakten är stort här, det är många som tar ledigt och med ursäkt av att de kan fylla frysen med skumt smakande kött, så är det mest den manliga gemenskapen med skjutvapen man är nog mest ute efter. Inte tror jag att det kan vara så jättekul att sitta på en stubbe på ett kalhygge, i varje fall inte nu när det är höst på allvar. Och jag hatar den livlösa delen av hösten som pesten.

Hade semester, denna gång så valde jag inte skriva mycket, mest för jag kände mig rätt apatisk och orkeslös. Dessutom hände det inte så mycket heller. Mest så spelade jag spel, vädret ute lockade inte heller. Jag var i Norge, mer om det lite senare. Försökte sova mycket som möjligt. Behövde nog det för att samla krafter. Såg framemot Norge, men det där magkänslan jag brukar ha fanns inte längre där. Trodde att ett par nätter eller mer skulle få mig tänka om vad jag vill av livet men det blev inte så, det blev en plågsam påminnelse hur mitt liv har varit sedan ett år tillbaka. Visserligen var turen längs Romsdalen mäktig som förr och känslan av att ratta bilen längs den krokiga vägen till Åndalsnes kul, men det var ensamt väldigt ensamt. Samtidigt som vägen förbättras på den hårt ansatta E6.an med nybyggen, så försvinner en del av intrycket med Gudbrandsdalen i det raka nybygget som får massa tunnlar. Kanske är det så att gammal kärlek rostar, men än ska jag åka dit i försommaren. Nu var det inte direkt fotoväder.

Träffade en tjej nyligen men även det har jag avslutat. Det blev massa krångel över när vi skulle ses och det visade sig att hon har problem, dels med sig och ekonomiskt. Just nu så vill jag inte behöva någon annans problem att ta hand om. Allt började bli kusligt lik som det var med exet, därför avslut innan det började. Hon verkar rar, söt och trevlig. Men att höra om nu att hon på grund av sjukdom förlorar 5000 kr i lön och är snudd på bankrutt, med tre barn är inte det jag vill höra just nu. Träffade en annan, några veckor innan och det var samma sak där. Jag lägger ner det där, det är ingen idé ens att försöka. Därför la jag ner mina båda konton på dejtingsidor. För det man möter är väldigt stereotypt, skrämmande stereotypt. Vad har hänt er tjejer?

En del tycks ha hamnat i det sitsen som jag beskrev nyss, skilsmässa med barn kostar, och det kostar mer i pengar och den tiden man har att hålla ihop det som finns kvar av familjen. Med en inkomst mindre, och ett boende till så slukar det pengar. Lägg till att barnen inte förstår situationen och vill ha grejer och annat som förr, kanske med lite dåligt samvete så låter man det i racet med exet gå vidare tills kortet säger stopp. Då är det bra med ny man i livet som dessutom är händig mot en lite soffmys i soffan till en hyrd video och popcorn. Samtidigt som han inte ställer några krav, han är tyst, ger lite värme och villig att lägga ut.

Den andra stereotypen är alla dessa prinsessor, med putmunnar sitter de och vill ha bara lite spänning i form av lite uppmärksamhet. Kanske har de en kille hemma, men vardagen har kommit och om kanske någon av dessa gläfsande tjurar på andra sidan av skärmen har mer av något man hittar hemma, så kanske så går man ett steg längre. Eller så är man rent en gold digger, man hänger på ALLA som har ordentligt med stålar för att ge dem ett lyxliv, gärna i stil med vad som finns på TV programmen. Alla dessa prinsessor i en värld utan prinsar. Lite beklämmande är et att se att en del morsor visar upp bilder av sin treåriga dotter i en Buttericks prinsessklänning, indoktrineringen börjar tidigt, var en prinsessa, skaffa dig en rik man som ger dig en liv lyx. Du är tvungen att ligga med aset men vad lycklig ditt liv blir, köp dig lyckan med hans pengar tills han skiljer sig. Se då till att skilsmässan blir dyr för honom, då har du råd att ha det livet du velat ha från början, utan aset men väl med hans pengar. Gör karriär, skriv i något meningslöst blogg om massa meningslösa självklarheter. Träna, tjejen, så att du förblir ung och vacker och det länge, låt folk luras av din ålder så du kan gama längre. Världen idag är fylld av träningstips och annat. Du hinner nog med ett par as till, skaffa gärna barn med aset, så att du får ett lass på pengar i 16 år till. Anna Anka, bespottad som hon blev, har många, för många efterföljare idag.

Ja, jag har blivit bitter och sur, är nu en vandrande krutdurk, med stubin som är kort och lättantändlig. Har stor lust att banka sönder något eller någon. Är 54 år och är väldigt låg på empati just nu. Är 54 år och förbrukad på arbetsmarknad och snart förbrukad på allt annat. Min framtid ser inte så ljus ut, är apatisk till det mesta nu och skärmar mig av mer och mer från folk. Det är ju bara ett spel ju med allt. Känner mig som en zombie bland en massa folk som inte längre har en själ kvar. Jag har min kvar, även om den är nu nattsvart. Kommer ihåg något som någon hade skrivit på väggen på en tunnelbanevagn, ”Apatin sprider sig, men det skiter jag i!”