Ollies värld.....

Ollies värld.....

Tisdag....

Idag....Posted by Olavi ahokas Tue, August 12, 2014 13:58:16
trött att dra fram ett element och plugga in den. Inte därför jag sov dåligt, men för att jag lät tankarna dyka upp igen. Det är trist att sova ensam nu, dubbelsängen känns som en kall ocean av ensamhet och tomhet. Somnade nog vid femtiden, med datorn igång med samma monotona ljud av hur man bygga en sak. Börjar nog luta mot att jag ska ta mig i kragen för att söka hjälp. Jag skäms för det, jag har velat rida ut det hela själv. Men ingenting av mina tricks funkar, jag har genomskådat mig själv. Just nu börjar den brådaste tiden på jobbet, skolstarten så jag får vänta några veckor tills jag får tid. Det vore så löjligt fel att göra det nu. Varför var det så perfekt i början med exet? Varför hände det nu när det hände? Jag hade tröttnat på förhållanden och hade stängt butiken när det hände i år innan? Var solo i fem år, utan att egentligen anstränga mig. Visst fanns det flirt men det stannade där. Jag hade blivit duktig i att dra ut innan det skulle bli något annat än flirt. Jag gav järnet och det var inte tillräckligt, nu är det någon pundare som gör henne glad. Konstigt nog är det närheten och även sexscener som dyker upp. De4t funkar så här, jag känner av hennes fingrar eller hand mot min rygg, myser ett tag och sen får jag bilden av någon har sex med henne. Jag är ensam, hon njuter av någon som inte är jag. Det hon får, det får jag aldrig ge, inte till henne eller någon annan. Känns tungt att behöva stänga ner allt det där. Behöver närhet, behöver sex behöver att ha någon som skickar ett gulligt mess, gulligt brev eller paket.

Läste inatt att Robin Williams har gått bort, självmord efter depression och eventuellt missbruk. Han var kanske det roligaste komikern jag har sett, såg och laddade ner en stå upp från hans senare år och jag har nog sällan garvat så mycket. Han måste ha känt sig väldigt mycket utanför, trots familj, framgångar och en hög med pengar. Livet blir inte rikare av pengar, även det underlättar. Den rikedomen måste man nog hitta i sig själv, sätta nya drömmar och mål när man på en sekund kan förverkliga de gamla. Det som pengar ger är mera tid, inte att du lever länge utan friheten av disponera din tid själv. Utan drivkraft eller idéer så kan den tiden bli ett fängelse, oavsett hur stor pool du har, blir det nog långtråkigt i längden att ligga i din vilostol i Hawaii-skjorta och stråhatt och pimpla i dig pina colladas.

Han var dessutom mycket trovärdig som skådis och kunde något som några i Hollywood inte kunde, sprida en känsla av äkthet och värme. Har sett en del kändisar vars värld inte funkat, umgicks med en på 80-talet som gick bort när han var 36 eller så. Han körde rätt hårt med droger fast när han var i Sverige såg jag mest festa med alkohol, och det ganska rejält. Det verkade ändå att han hade koll på läget men med en otrolig aptit på kvinnor. Sista sommaren jag såg honom, den sista sommaren han var i Stockholm var han ett vrak, stank av blöjorna han hade under läderbrallorna, rösten var borta och han skakade. Han var slut, även om han snackade mycket om comeback med delar av sitt gamla band och nya unga musiker. Jag vet inte men jag har aldrig hållit på med droger, när alla började med dem så hade jag väl i näthinnan hur rockmusiker dog på löpande band och hur folk hade blivit förvånade när medlemmarna i Beatles hade spårat ur. Med min första flickvän räckte det ett bloss av hasch hon tog för att jag drog ur hennes liv. Sen att hon och jag 5 år senare hade ett nytt förhållande hör väl inte till storyn men då började hon på nytt och det såg till att hon dog senare av överdos. Vet inte var mitt tycke mot droger kommer ifrån men den har hållit mig utanför, trots att jag har haft den i omgivningen. Men Robin Williams, om han har tag livet av sig som det ryktas, var i så fall en sorgsen exempel på att man inte kunde fylla sitt liv med något nytt och intressant. Påminner också om att John Cleese har lidit av likande saker och kanske är det så att man förväntar sig hela tiden att de ska komma med något roligt. Såg en seriös program förr med just John Cleese som var allvarlig och inte var rolig, men man satt mest och väntade på att han skulle vara rolig och budskapet av programmet kom helt i skymundan. Kanske är humorn och roligheterna ett sätt att maskera bort det onda, kanske är de så att clownerna är de mest sorgsna i världen.

Idag är en vilken dag som helst på jobbet, var på hälsokontroll morse och berättade rätt öppet hur jag mår psykiskt. Var nog en chock till min diabetessköterska efter som jag normalt har varit nästan exemplarisk, bott på gym, inte rökt eller dricker sprit. Hon ville beställa tid omgående till en specialist men jag vill nog avvakta. Mest för jag nog skäms för hur det ligger till och vill kunna ordna upp det själv på något vis, men samtidigt känns allt bara tyngre och alla motgångar jag har haft eller känner som motgångar tär på mig. Känner mig misslyckad som person, på jobbet och relationer. Vad tjänar allt till egentligen?




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.