Ollies värld.....

Ollies värld.....

Onsdag....

tankarPosted by Olavi ahokas Wed, September 24, 2014 17:56:00

Onsdag- Kallt ute nu, lite rått och nästan varje person man möter klagar på förkylning. Det var nu bara 8 grader under lunchen och på en vecka eller så har temperaturen fallit nära tio grader. Hösten väller fram som stormsteg och lövträden börjar at få fram sin höstkollektion undan för undan. Konstigt nog så såg jag ett par trutar vid stranden idag, antagligen så är de norrifrån eller har noll orienteringsförmåga. Har ju läst att måsar och trutar är ett av de första som packar sina kappsäckar för en golfvinter någonstans söder ut. Gick i affärerna under lunchen och tittade lite förvånat på hur julhyllorna väller fram, Rusta hade sin redan klar och än är det september, samtidigt som jag väntar ivrigt att sätta min tänder i den första satsumas, de kommer nog nästa vecka.

Hade de varmt i natt, släpade ner en element som fick gå med fulla muggar, skönt det är i nytvättade lakan och den värmen är ju lite speciell. Ändå var jag uppe rätt sent som vanligt och trots att jag var trött så satt jag uppe en stund till, ni vet, jag ska bara fixa det här o sen till sängs. För mig funkar det dåligt för jag hittar alltid på en ursäkt för att vara uppe lite till.

Det var lugnt på jobbet, vilket var väntat. Lärarna hade sin studiedag och eleverna drällde mest på centrumet eftersom de hade ledigt idag. I morgon har niorna info för gymnasiet och de är där en bit in på förmiddagen. Det enda vettiga var att uppdatera datorer vilket tog ett par timmar, sen registrera ett gäng böcker, lätt som ett plätt. Fast dessa dagar är tråkiga på många sätt, det värsta är att jag får för mycket tid för mig själv för att tänka. När jag får det, så blir det rätt mycket negativt. Än är man inte loss från den kroken. Satt och funderade över vad skulle hända om exet mot allförmodan skulle ta kontakt, förr har jag haft dörren lite på glänt men just nu känns det tvärstängt. Jag behöver ingen som jag måste göra som hon borde göra, ta en funderare på sitt liv och fundera om hon kan, hur hon ska lösa de problem hon skapar åt andra och de problem hon har skapat för sig själv. Hon är ju trots allt vuxen! Har inte haft någon som helst kontakt med henne, inte tjuvkikat över vad som händer med henne, men visst så dyker hon upp ibland, fast då känner jag mest avsky eller rent hat mot henne. Men frågeställningen var intressant, vad jag skulle göra?

Har flirtat runt rätt mycket, mest för tidsfördriv och mest på nätet men utan att vara stereotypaktig men det verkar som jag nämnde igår att det är mycket prinsjakt. Sverige har tre prinsar, en riktig en men han är tydligen nästan tagen och en ingift gymägare och en snubbe som ser ut som han har försnillat en miljon av någon i veckan. De andra, finns i de sagor ni har läst. Mr Perfekt existerar inte men så finns inte det några prinsessor i verkligheten heller. Inte finns det många miljonärer som söker seriöst på nätet heller, om de finns så lär de ha en uppsjö av donnor som drömmer om ett liv i evig lyx och beundran. Tänker på en sak några år sedan, kanske 10 år sedan. Träffade en tjej som bodde ganska nära jag bodde i Vällingby som hade följande sits. Hon hade jobb som var rätt hyfsat och drev en hundkennel med små lurviga svarta saker, jo jag vet vilket ras det var men vill bara nämna det generellt. Gubben hade hittat nytt, och ville skiljas men hon ville inte eftersom hon gillade radhuset de bodde i, med andra ord kunde han ha ett harem så länge hon kunde bo kvar. Jag frågade henne om det var okej att han sov hos den andre och kom hem när han behövde ha sin tvätt ordnad? Efter några om och men, så insåg hon väl att de skulle nog sälja radhuset och att hon nog skulle få flytta. Sedan blev det, det sedvanliga kriget vid deras skilsmässa och hon flyttade med sina svarta lurviga saker till en trea i Hässelby. Vi skulle träffas men så rann det ut i sanden ganska snabbt.

Läste på en tråd på en annan sida där en ung tjej har problem, hon har seriösa problem med sitt utseende och det hade gått så pass långt att hon hade fått söka hjälp för hon ansåg sig vara ful och behövde sminka sig för att kunna vistas ut bland folk. Hon är skitsöt, sötare än genomsnittet med råga så hon borde inte ha dessa problem och om hon skulle vara under genomsnittet, ska hon inte behöva känna så. Vad har hänt egentligen? Har vår jakt på en evig perfekt skönhet och en evig ytlig ungdom gått galet för långt. Det jag läste på hennes tråd, påminde ett ex jag hade nära 20 år sedan. Hon kunde inte ta sig ut tur lägenheten utan att sitta framför spegeln o fixa till sig i timmar. Jag förstår det OM man ska gå ut men det gällde sådana triviala saker som att kylskåpet var tomt och att vi behövde handla. Likadant var om vi skulle på bio snett tvärs över gatan, ingen kunde lägga märke till att hon skulle vara osminkad. Gissa om det där tog kol på all spontanitet i det förhållande. Kanske är svaret att ni tjtjer pressar varandra till att vara så perfekta som media eller annat skickar signaler om. en gång gick jag genom en trave tidningar hos en annan tjej som behövde sin tid. Innehållet rätt skrämmande, så här sminkar du höstfärgerna, lite klädtips och en test i varje nummer som gick på "så här lycklig är du, "är du nöjd på din partner", "är ditt liv perfekt eller kan den bli ännu bättre?". Vi killar gillar så som ni är, ju mer personlighet ju bättre, ju mer stereotypt, ju sämre. Vi killar gillar ju er, annars hade vi ju ringt efter taxin flera timmar sen eller flera dygn sen...

Exet fick samma sak undan för undan, först tog det bara några minuter för henne att bli klar för en promenix eller våra bilturer men undan för undan så började det ta allt mer tid anspråk. Så mycket av vår tid blev inomhus med paus för sex eller film på en soffa i en halvmöglig campingstuga i närheten av Göteborg. Fan, tjejer ni duger som ni är ju! Och det vackraste för en man är att se er sova på ens axel, som bara värker mer och mer och på morgonen vänta in när ni vaknar till och slår upp ögonen. Håret må vara väldigt tillrufsat, det hör ju till och de dät fräkmarna på kinden som man inte har fått upptäcka förr väldigt vackra. Det lustiga eller sorgliga är att ni aldrig får se er när ni är som vackrast, när ni ligger tätt inpå med nattlinnen på eller utan, så är det väldigt vackert man ser, en kvinna som sover tätt och tryggt bredvid. Som litar på en så pass att hon söker tryggheten och värmen hos en. Och när ni sover, så förvandlas ni oftast till söta små kattungar. Kram på er!


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.